Min kille överraskar

Alnön den 28 juni 2010.

Lycka

140 centimeter kärlek i min säng. ÄR vår säng. En som luktar ny som ingen någonsin har placerat sin rumpa och trötta axlar på.

I snart två år har jag och min stjärna kamperat ihop. Vi har sovit på många konstiga ställen, gamla knakiga sängar på landet, en helt enorm pjäs i Helsingborg, delat en dubbelsäng med en lurvig samojed, en alldeles för hård säng i Grekland, en alldeles för mjuk i Stockholm och en liten, trång säng i Sundsvall med metallfjädrar som punkterar ryggen.

Och nu. Vår alldeles egna säng, bara för oss. Som är så sjukt skön och alldeles, alldeles underbar.

För vi har solen i ögonen

Den 1 juni tog vi en sista minuten till Zakynthos, Grekland. Så jävla nice!

Vi badade, åt god mat och hade det för himla bra.

Hotellpoolen var rätt så tom när inte tjocka engelska ungen som badade med t-shirt och shorts hoppade bomben.

Vi åt lunch på Popeye's varje dag, med världens skönaste personal som pratade grekisk politik med B och kallade mig för "very beautiful lady" och mutade oss med glass till efterrätt.

Vi drack gigantiska öl. Tack vare britternas intåg på ön behövde vi aldrig sakna pints och pommes. Det serverades nämligen till allt. Ickegenuint, men gott!

Vi hyrde bil och kom till den här stranden efter tips från grekiska tanten i hotellreceptionen. "Porto Roma, very good!"

Med den här fantastiska utsikten. Jag ville aldrig åka hem.

B gillade läget och lyssnade på förra årets sommarprat i podversion. Vi blev fullsmockade med klokhet. Morgan Allings sommarprat rekommenderas starkt.

Drack goda drinkar på engelska puben, där vi kollade på Britain's got talent med pensionärerna och lyssnade på bartendern med tutan och dj:n som var tokig karaoke.

Så här nöjda var vi då.

Kanske är det ett tecken på att jag lever i en resväska?

En gång i mitt liv hade jag en liten kompaktkamera. En jättefin Canon som var så himla, himla bra. Och pytteliten. Den kunde följa med överallt.

Men en dag försvann den. Spårlöst. Jag vände upp och ner på lägenheten i Sundsvall. Vände upp och ner på mitt rum i Stockholm.

Jag letade under vartenda dammkorn.

Och funderade. Och funderade. Men borta var den, kameran.

Så i söndags skulle jag åka till Sundsvall. Tog fram en resväska jag inte använt på länge och började packa. Och såg en konstig klump i en ficka i väskan.

Kameran! Min fina, fina kamera. Äntligen hemma igen.

Uppdrag granskning i kväll

Om sjukdomen ingen pratar om. Om vården som inte finns. Om tjejerna som har så jävla ont.

Klockan 20.00.

Se det.