Min bebis

Det här är min nya älskling. En Nikon D60. Mitt hjärta klappar lite extra hårt ikväll och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.

Äntligen! Min alldeles egna systemkamera! Som jag har längtat.

(Hon heter Pixie.)

Att skrämma ett barn

Det är tisdag morgon. Klockan har ännu inte slagit åtta, men solen skiner redan varmt. En ung kvinna är på väg till sitt jobb, cyklar på en trögtrampad cykel. Samma sträcka varje dag. Hon är inte stressad, men cyklar fort.

Ett barn åker på sin sparkcykel. Tillsammans med sin storebror och sin mamma är hon kanske på väg till dagis. Hon är stolt över sin sparkcykel, den blänker i solen. Hon ser inte framför sig, hon tänker inte på hörnet som kommer och de höga häckarna runtomkring.

Den unga kvinnan tänker, som varje gång hon passerar hörnet, på att sakta ner ordentligt. Det går inte att se runt hörnet innan det är passerat och vad som helst kan hända vid ett möte. Men farten är fortfarande för hög.

Så svänger barnet runt hörnet med sin fina sparkcykel. Så ser den unga kvinnan ett litet blont huvud framför sitt cykelhjul. Den unga kvinnan försöker väja, men barnet blir skrämt och kastar ifrån sig sparkcykeln. Den unga kvinnan tvärbromsar, vill inte köra på barnet. Hoppar av cykeln, lyckas stanna den, precis när däcket slår mot den slängda sparkcykeln.

Barnets mamma kramar om den lilla flickan, tröstar henne och hjälper henne upp med sparkcykeln. Den unga kvinnan frågar om allt gick bra.

Så cyklar de åt varsitt håll och morgonen fortsätter, lika stilla. Som om ingenting alls har hänt.

Rubrik och rubrik

0730760519

Äntligen! Jag har en mobil som fungerar, med ett telefonnummer som fungerar och som folk känner till.

0 7 3 0 7 6 0 5 1 9

Det blir en solig sommar i år

Förresten! Sa jag inte att det skulle bli sjukt fint väder när jag börjar jobba? Sa jag inte det kanske?

1197 mail

väntade på mig i inkorgen efter ett års tjänstledighet. Första dagen på gamla jobbet. Min avdelning har flyttat två trappor ner och hela företaget har omorganiserats. Och ändå var allt sig kusligt likt. Det har gått ungefär 300 dagar, men det känns som om det var igår. Det var faktiskt ganska trevligt.

Bröllopet - eller när jag blev fru Schmidt

På midsommardagen var jag på min killes kusins bröllop på vackra Visingsö. En kalastillställning med trerätters middag med gott vin, trevligt sällskap och hotellvistelse. Jag har haft det sämre. Speciellt när vi skulle hämta ut nyckeln till hotellrummet i receptionen och bokningen inte hittas. Till slut säger damen i receptionen:

"Hm, det jag har är Johanna Schmidt..." varpå min älsklings mamma vänder sig emot mig, slår ut med armarna och hojtar:

"Johanna! Välkommen i familjen!"

Nu blev det misstaget rättat kanske lite väl snabbt, för på bröllopsmiddagen var jag samma gamla Johansson igen och i personbeskrivningen i bröllopsprogrammet stod det om mig:

"Johanna Johansson är blivande journalist som lärt sig att avsky 72 mil, men inte den halva hon sprang i våras. (Vårruset, min anm.) Särbo med Björn Schmidt Kämpe."

Från fru till särbo på några timmar alltså - men det blev en lyckad dag ändå.

Glad midsommar!

I Partille regnar det. Sen skiner solen. Och så regnar det igen. Det gör inget, för vi sitter i ett uterum, pilutta er! Där sitter jag, Björn och hans familj och äter god mat och myser kvällen lång.

Min mobil - en dokusåpa

Hur svårt kan det vara att byta abonnemang men behålla sitt gamla nummer?

Svar: Sjukt svårt. Jag har sedan den 3 juni försökt få det att funka och har vid det här laget förbrukat 4 olika sim-kort. Så fortfarande ringer jag med ett sketet kontantkort (som bara har tre ynka kronor kvar, så förlåt om jag inte svarar på sms!). Det senaste är att abonnemanget med mitt gamla nummer ska funka den 23 juni. Ha! Vi får väl se...

Anledningen till strulet? Min gamla operatör Telia skyller allt på min nya operatör Tele2 och Tele2 skyller förstås allting på Telia.

Som om inte det vore nog höll jag på att stå helt utan mobil häromdagen. Jag lyckades nämligen med klassikern att ge min lilla vän SonyEricsson ett liten bad i toaletten. Men som den trogna vän han är fungerar han klockrent efter ett bad i desifektionsmedel och att ha legat isärplockad och på tork i ett dygn.

Teknik älskar mig och jag älskar teknik.

Eller inte...

Ooops!

Eftersom rastlöshet är mitt andranamn och jag älskar att skriva kändes det som en fantastisk idé att anmäla mig själv till en sommarkurs i kreativt skrivande.

Första dagen på kursen var den 8 juni. Idag, en vecka senare kom jag på det. Väldigt smart, en missad deadline och en deadline till ikväll. Och jag har absolut noll inspiration. Jag vill så gärna kunna skriva inom ramarna och på beställning. Men det går liksom inte. Jag kan inte bestämma vad jag ska skriva om, det måste liksom komma inifrån. Som en historia som vill ut, inte en historia som hittas på utifrån.

Lördagen den 13 juni

Hur grym är inte den förbannade cancern?

Tack världen, universum, alla goda och gudomliga krafter, andar och energier för alla jag älskar som får leva och må bra.

From Gothenburg with love

Jag kom med flight TF013 från Bromma till Landvetter. En mycket bekväm resa där jag kunde se mitt hus från ovan och mätta magen med pastasallad samt reta gommen med kaffe och choklad. Väl framme på Västkusten sken solen och livet var helt enkelt bra.

Min väska kom snabbt på bagagebandet och jag steg ut på parkeringen och spanade pojkvän.

"Johanna!"

Bakom mig stod han, förföljaren nummer ett. Med världens leende började han rota i kameraväskan och fick fram ett vykort över Göteborgs hamn, med texten "Välkommen tillbaka Johanna". Som om inte det välkomnandet vore nog fick jag även en liten mintchokladkaka (jag minns inte ens att jag nämnt att jag älskar mintchoklad!) och en liten flaska champagne.

Det mina vänner, var en helt vanlig torsdag i mitt liv. Living the dream!

Skolavslutning

Jag och lillebror har varit på lillasysters skolavslutning. Ni vet, det traditionella med Idas sommarvisa, den blomstertid nu kommer och rektorn ska hålla tal och elevrådsordföranden ska hålla tal och stipendier ska delas ut och skolpoliser ska tackas. Men det var mysigt så.

Bäst: Spana på gamla lärare. Vad gamla alla har blivit ;) (Men heder för att de orkar med alla bråkiga ungar år efter år. Och sen kommer det nya bråkiga ungar...)

Sämst: Det dåliga vädret med regn i luften. Har solen övergett Stockholm för alltid?

Sommar med C

Först: jag har nytt nummer. I ungefär en vecka nås jag på nummer 0737-255 118.

För det andra: Min lillebror tog studenten igår. Regnig tillställning, men han var go och glad ändå. Grattis broder!

Men vad surt det var att åka ner till Stockholm, stanna mindre än ett dygn och åka hem mitt i mottagningen. Allt för att examineras på B-uppsatsen.

Ett C blev det i alla fall och det är jag mycket nöjd med. Vi har kämpat hårt för det betyget och det var vi verkligen värda. Grattis oss!

Och nu väntar sommarlov. I morgon åker jag hem till Stockholm och det känns sjukt bra. Jag älskar min lägenhet, men en paus från Sunkan är efterlängtat.

Jag har klarat mitt första år på journalistprogrammet. Kanske inte så stort och minnesvärt som studenten, men fy fan vad jag är bra!

Grattis mig!

Blond uppladdning

I morgon springer jag Vårruset med fem av mina skönaste brudar. Allt är absolut inte förberett in i minsta detalj och idag lyckades jag med det största nybörjarmisstaget.

Jag sprang. Dagen före sprang jag för att kompensera för vårens bristande träning. Smart uppladdning. Inte.

(Jag har i alla fall inga blåsor eller skavsår. Träningsvärk återstår att se...)