På Dr Phil just nu

Temat för dagens program är "Same-sex marriage: right or wrong?"

Het debatt med vita medelålders män och kvinnor.

Jag skäms så mycket att jag vill krypa ur mitt skinn.

Idag

Idag har jag halkat på väg till skolan. Jag har lärt mig om dåliga fonder och oroat mig för mitt eget sparande. Sen glömde jag bort det. Jag har gått på snöiga gator i Sundsvall och letat efter den perfekta julklappen. Jag har filosoferat på vad som gör en bra självkänsla och hur man når dit. Jag har lagat spagetti och sås med ädelost och ätit middag med en snygg karl. Jag har myst med fina tjejer och ätit marängswiss. Och jag har pratat med en underbar vän.

Jag är en lyckligt lottad flicka, idag också.

Samtal att bli glad av

"Johanna, jag tänkte bara säga att vi ska äta marängswiss klockan åtta. Kom!"

Jo, jag tackar jag. Goda vänner är bra att ha.

En sån där skön känsla

När man har kommit hem efter åtta på kvällen. Diskat och lagat middag och ätit middag och diskat igen. Blivit mätt och gjort hemmet fint. Kollat på nyheterna och har haft tända ljus och kikat på en snygg sambo i smyg. När man gäspar och är lite grusig i ögonen och vet att snart, snart är det dags att krypa ner bland duntäcke och dunkuddar.

Då känns det så himla fint och mysigt att leva.

Om att låta sin partner stå i centrum och glänsa

Det är lite synd om Idol-Erik. Här går han och vinner Sveriges största musiktävling med 37 miljoner tittare efter en rafflande höst och en oerhört spännande final.

Men det enda alla pratar om är hans piiinsamma flickvän som ville ha sina 15 minutes of fame.

Världens bästa fredag!

Världens bästa fredag firas med kanske världens bästa skaka rumpalåt. Jag brukar försöka smyga in den så många gånger som möjligt på alla fester, men det brukar inte gå så bra.

Jag verkar vara den enda som känner hur denna låt vibrerar i rumpfläsket.

Ha en bra fredag! Puss!

Note to self

Ibland tycker jag att livet är lite trist. Guldkanten har tagit semester och ingenting känns riktigt lika kul som det brukar.

Och sen tränar jag. Släpper lös adrenalinet på gymmet. Och förstår inte hur jag tidigare kunnat missa hur u n d e r b a r världen är.

Träna = roligt.

Inte träna = tråkigt.

Tack!

I dag är jag tacksam för:

* Att B fick ett bra bemötande på akutmottagningen.

* Att vi lever i ett land där det går att få bra, kompetent akutvård.

* Att han fick åka hem med mig och slippa bli inlagd och att han just nu mår bra.

* Att jag har tillbringat en otroligt mysig kväll med Emelie och B, med hämtmat, chips, pepparkakor, Robinson och film.

* Att jag är frisk och mår bra i kropp och själ.

* Att jag är den jag är, en fantastisk människa som kan känna, tänka, prata, ta hand om mig själv och andra.

* Att jag är omgiven av människor som får mig att må bra.

* Att jag har lyxen att kunna äta när jag är hungrig, sova när jag är trött, dricka när jag är törstig och värma mig när jag fryser.

Vaccinerad!

Jakten på vinterdäcken

Jo, det var så här att vi behövde vinterdäck till vår lilla bil häromdagen. B hade spanat in fyra praktexemplar till fyndpris på Blocket.

"Dom däcken ska vi ha!" sa vi.

B ringde säljaren och frågade var och när vi kunde komma och kolla på däcken. Han fick reda på plats och att det gick bra att komma ett par timmar senare samma dag. Vi hoppade in i bilen och slirade iväg mot däcken. Redan utanför huset fastnade vi i trafiken och blev stående vid ett rödljus i många, långa minuter. (I lilla Sundsvall, can you believe it?!)

Sedan rullade färden på. I alla fall ett litet tag till. För vägen kändes inte riktigt rätt. Dessutom var vi sena på grund av trafiken, som var helt brutalt jobbig denna dag. Så B ringde återigen gubben som skulle möta upp oss med däcken. Han gav en knackig förklaring och vi snurrade vidare på vägarna.

Och hamnade i skogen. Mitt i ingenstans där mobilerna knappt hade täckning och där inga gatlyktor fanns. Dimman låg tät och vägen var hal och nu hade det gått nästan två timmar. Som grädde på moset hade jag huvudvärk modell värre och började så smått tappa tålamodet.

"Var är vi? Var ska vi? Och varför ger gubben vägbeskrivningar som inte stämmer" sa vi till varandra.

Och ringde gubben igen. Och hans brorsson. (Som pratade en norrländska som B hade lättare att förstå.)

Och till slut. Till slut insåg vi att gubben gett oss en vägbeskrivning på gamla vägen. Och att vi kört motorvägen och kommit bakifrån och från andra hållet. Och när vi pratade med gubben trodde han att vi kört för långt och bad oss vända. Och så kom vi ännu mera fel.

Efter två timmar kom vi rätt. Då hittade vi gubben och hans röda skåpbil.

"Välkommen", sa gubben. "Nu ska vi upp i skogen!"

Och skogen blev det. Gubben tryckte plattan i botten på snöig grusväg och vi försökte hänga efter så gott det gick på slitna sommardäck. Snart kom vi till en gård, mitt i ingenstans, mitt i mörkret och snön. Vi blev blöta om fötterna och fick se på däcken. Eftersom vi (läs jag) skämdes eftersom vi hittat så dåligt och var så sena köpte vi däcken på en gång. Men de var fina och nya, så det var ett kap.

Sedan visade gubben sina kossor och sina får och berättade för oss att det bara var att åka väg 86 hela vägen hem. Så då gjorde vi det. På slitna sommardäck.

"Kör försiktigt nu så vi inte hamnar i diket!" sa hönsmamman. (Jag, alltså.)

"Ja, ja", sa B. Och körde i diket.

Han säger att vi bara nästan körde i diket och att det aldrig var någon fara, men jag, jag vet att det var ett mirakel att vi kom upp igen utan att behöva ringa bärgningsbil och putta på bilen i flera timmar.

Så det gick bra till slut. Och efter ett par pustande och frustande timmar i "Gör det själv-hallen" på OKQ8 hade B lyckats byta till de nya, fina däcken.

(Själv låg jag hemma och hade det bra framför Ullared och värmde mina frusna fötter.)

Slutet gott, allting gott. Typ så.

Jag är en mycket lyckligt lottad flicka

Ett signerat kontrakt

Igår skrev jag på kontraktet och idag postade jag det.

Praktiken, mindre än två månader kvar. Pirrigt!

Dagens låt

Idag har jag storstädat hela lägenheten, plockat fram julpyntet och skållat mandlar. Och lyssnat på julmusik hela dagen. Det ska bli mysigt med jul trots allt.

Snart tänder vi första ljuset i vår nyinköpta adventljusstake och ska dricka glögg. Mums!

Men det är skönt att vara lat

Saker jag borde göra:

* Plugga och läsa Media Politics.

* Städa vår atombombade lägenhet.

* Planera middag.

* Pallra mig till skolan och göra saker jag struntat i att göra.

* Pallra mig till skolan för att förbereda för redigering på tid.

* Träna.

Saker jag gör:

* Absolut ingenting.

Studentigt i-landsproblem

En grej som jag har funderat på ett tag är att det är så sjukt svårt att hitta det perfekta anteckningsblocket. Jag har väl inte så höga krav?

Det enda jag vill ha är:

* A4-format. Annars blir allt så pluttigt och smått och det känns mer gulligt än pluggigt.

* Spiralbindning så att man kan vända blad mycket enklare och inte behöver vika upp hela uppslaget i trånga föreläsningssalar.

* Snyggt omslag. Gärna färgglatt så att jag blir glad varje gång jag öppnar blocket.

* Linjerat. Alltså, jag kan inte skriva rakt utan linjer, det går bara inte.

Och mest av allt: varför måste jag betala 39 kronor för ett enda block om jag inte vill ha den tråkigaste och fulaste sorten?

Fröken Drama Queen

Och som vanligt var jag alldeles supernervös alldeles, alldeles i onödan.

Jag var på Mitt i perfekt i tid (tack vare min fantastiska chaufför), och blev guidad runt på den superfina redaktionen med utsikt över Årstaviken. Jag träffade trevliga människor och fick veta vad de förväntar sig av mig och vad jag kan förvänta mig av dem.

Allt känns så himla perfekt. Jag längtar tills februari!

En olugn känsla

Jag känner mig lite torr i munnen. Ett par glas vatten senare är jag fortfarande lika torr. Trots att jag försöker andas lugnt vill mitt hjärta inte slå i samma takt som det brukar. Händerna känns lite svettiga och i magen rör sig en känsla av spänning och oro.

Jag ska till Mitt i i morgon. Jag ska träffa min blivande praktikplats. Det är ingen anställningsintervju, jag är redan klar för praktik. Jag har inget att riskera, inget att bevisa.

Hur kan jag då vara så otroligt nervös?

Sjukt skön söndag

Idag är jag tacksam över:

* Att jag hade en underbar lördag med mysiga vänner. Mycket skratt, prat, förfest och mozarellasticks.

* Att världens finaste kille snart kommer hem och pussar på mig.

* Att jag har en helt ledig söndag som jag kan göra vad jag vill med.

* Att min muskelknutiga rygg (som inte är biffig, bara gör ont) gör lite mindre ont idag.

* Att jag känner mig bra, effektiv och kompetent.

* Att det är gråaste grått ute så jag får vara inomhus med gott samvete.

* Att jag varken har svinis eller cancer. Det är lycka, tur och oändlig tacksamhet.

Grattis papsen!

Min pappa badar på landet i de norrländska skogarna, augusti 2009.

(Och soldäcket som bilden är tagen ifrån har han byggt. Alldeles själv!)

Foto: Björn Schmidt Kämpe.

Jag ska praktisera på Mitt i

Här ska jag tillbringa mina dagar i vår.

Jag ska få redigera, bevaka kommuner och tingsrätter, prata med poliser och snappa upp nyheter. Och om allt går som det ska, ska jag efter fyra månader få göra hela tidningen helt själv.

Det kan bli världens roligaste utmaning.

Men alltså jag mår bättre nu

Inne: Självhjälpsböcker.

Ute: Prestationsångest.

Ångest med P

Prestationsångest. Praktikångest. Personligt brev-ångest. PM-ångest. Panikångest. Phramtidsångest.

Alltså, det är lite mycket nu. Eller, det är mycket mycket.

Om jag hade obegränsat med tid och pengar och fick göra precis vad jag helst av allt ville just nu så skulle jag åka till ett varmt ställe, där solen alltid skiner. Jag skulle ligga på en sandstrand, nersjunken i sanden och känna solstrålarna sticka i ögonen. Så skulle jag ligga och titta upp i himlen. Och göra absolut ingenting. Inte tänka, inte prata, inte känna. Bara, bara vara.

Jag ser ljuset och lugnet någonstans långt borta. Men till dess - hårt jävla arbete.

Älskling, kom hem

Mitt hjärtas älskade är i Göteborg. Förutom att charma in sig hos Nils Hansson på Uppdrag Granskning ska han träffa familjen, packa ihop lite saker och jobba. Han åkte i fredags. Och ska vara borta i 14 dagar till. Två långa, långa veckor.

Okej, det är ganska skönt att ha min tidning ifred, en säng som är bred och så vidare och så vidare.

Men det räcker så. Älskling, jag saknar dig. Kom hem nu.

Om att nätverka på distans

Sms från min pojkvän, söndagen den 18 oktober 2009 klockan 18.04:

"Sitter med Nisse på Uppdrag Granskning och talar gott om dig :) puss"

Vi gjorde det!

Jag blir lika stolt och fascinerad varje gång jag och världens bästa klasskompisar lyckas göra en hel tidning. Så himla bra är vi.

Våra lärare, som i normala fall sågar värre än Idoljuryn och som lekt motorsågsmassaker i två veckor, öste beröm över oss. Det kändes skönt och välbehövligt och allt slit är såhär i efterhand värt det. Speciellt stressigt har det inte varit, men att vara i skolan 12-14 timmar per dag, leva på skräpmat, dålig sömn och ingen träning tär en hel del. Tack för att jag har styrkan att klara av det.

Så, på tisdag är det dags. Då kommer Computer Sweden ut, med en alldeles speciell bilaga i mitten. Vår bilaga. Läs den.

Tjuvkika på veckans jobb

Klicka för att se vår webb. Under veckan uppdaterar vi nyheter från konferensen Sundsvall 42. I slutet av veckan har vi skapat ett magasin till konferensdeltagarna och en bilaga till Computer Sweden.

Dagens dilemma...

... eller att byta smärta mot smärta.

Jag äter Naproxen för att inte ligga hemma och gråta av mensvärk. Det funkar. Bra så. Det är bara det att magkatarren inte riktigt gillar Naproxen och jag får sura uppstötningar och ont i magen av tabletterna.

Hey you, what's new?

Vi gör en bilaga i skolan. En bilaga som ska följa med tidningen Computer Sweden och läsas av fler än 100 000 människor. Lite nervkittlande sådär. Jag älskar när det är på riktigt. Och jag älskar att inte känna mig som en dum mellanstadieelev när jag ringer intervjupersoner.

Och Praktiklistan har kommit. Ja, Praktiklistan med stort P. Den som sägs förändra våra liv. Avgöra allt. Det är nog en överdrift från lärarna, men man kan ju aldrig veta. Och jag är förvånad själv, men jag känner mig bara lugn inför praktiken just nu. Jag är inspirerad och vill göra allt och ingenting. Sjukt pepp! Jag hoppas att det håller i sig, om så bara ett litet tag till. Det är lätt att flippa ur, när allt blir så överdrivet och så hypat.

Nu ska jag äta choklad och pussa på min undersköna sambo. Livet är bra, idag också.

Bullfest, bullfest hela daan

Om Stina kan

Igår berättade Stina Lundberg Dabrowski på bästa sändningstid om ett brev hon skrivit till en vän under sin tid som journaliststudent.

Jag är den blygaste i klassen. Det kommer aldrig att bli en journalist av mig.

Idag är hon en av Sveriges bästa och har intervjuat de flesta.

Det känns ganska tryggt att inte ens de största alltid har känt sig så stora.

Så himla bra tajming

Klockan är runt fem, mitt i natten, eller tidigt, tidigt på morgonen, beroende på hur man ser det. Jag och B vaknar av att någon skriker. Det visar sig att det är jag. Det visar sig att det är för att jag har helt sjukt ont i magen. Efter ett par panodil, ett glas vatten och lite magmassage känns det bättre och vi kan somna om.

Just nu känns det okej, även om jag är helt öm i magen och mår lite illa. Stabilt, såhär dagen före tenta.

Det här är jag och min kille. Idag kom han hit med väskorna packade och ett nytt jobb i bakfickan. Nu bor han här, hos mig. Han har flyttat in. Och vi har flyttat ihop. Det är en bra dag, det här.

Min mamma är bäst!

Idag hittade jag ett paket i brevlådan. Ett paket och ett kort. Vad som stod på låter jag vara hemligt, men fint var det. I paketet låg förstås boken.

Höstterminen på Journalisthögskolan i Göteborg närmar sig sitt slut. 23-åriga Frida Fors väntar spänt på besked om var hon ska få göra sin praktik. Hon vet att en bra praktikplats kan öppna dörrar till de åtråvärda jobben inom medievärlden.

Beskedet kommer som en kalldusch. Hennes charmige, begåvade pojkvän får drömplatsen på Aftonbladet i Stockholm, själv hamnar hon på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd, ett stillastående samhälle som knappt finns med på kartan.

En helt perfekt present alltså. Puss mamma, du är bäst!

Inte riktigt okej va?

Det är den tjugosjunde september. Vi kan säga höst. Och jag fryser ända in i märgen. Är det okej att börja med vinterjacka redan nu? Det känns emot mina principer, men jag fryser ju.

Dumma Sundsvall.

Min helg

Fredag:
Åker till Gävle på morgonen för två inbokade intervjuer till vårt gräv. Jobbar intensivt hela dagen och får höra två mycket bra historier. Kommer hem till Sundsvall på kvällen, kastar i mig mat och drar i väg för mys- och Idolkväll med fina vänner.

Lördag:

Vaknar tidigt, äter frukost och drar till gymmet. Kommer hem, duschar, handlar. Cyklar till skolan för att korrekturläsa Kåridåren. Cyklar hem, tvättar, städar och pluggar. Ägnar kvällen åt tv, läsa skönlitteratur och lyssna på årets sommarprat via poddsändningar. Samt att ligga vaken och vara orolig för B som fått matförgiftning. (Han mår bra nu.)

Söndag:

Vaknar sent och fastnar med DN, speciellt Söndag. Cyklar till skolan för mer korrekturläsning. Korrekturläser och pluggar på gamla tentor till grävtentan på fredag. Kommer hem runt nio på kvällen, skriver artikel till grävet. Morrar lite för att jag inte hann träna och inte har någon matlåda tills imorgon. Sover förhoppningsvis före klockan ett, men räkna inte med det.

Alltså, jag klagar verkligen inte. Jag blir nästan hög av att ha mycket att göra. Det är som om ju mer saker jag måste göra, desto mer energi och driv får jag. Är inte det lite konstigt? Kan man bli utbränd, fast tvärtom? Typ jagärsåhimlastressadgemigmerattgörajagmåstegöramera.

Dagens egoboost

Jag får en egen slogan på www.sloganizer.net.

Vad sägs om:

The Johanna look.

eller

Johanna is my world.

eller

Johanna - it's like heaven!

eller

God made Johanna.

eller kanske den bästa:

Johanna is a kind of magic.

Men alltså

Vem möblerar om en fredagkväll klockan tjugo över elva?

Svar: Min granne. (Inte A.)

Sjukt värt med sovmorgon

Nu vaknade jag visserligen halv nio i alla fall, men det var skönt att vakna av mig själv och inte av alarmet på mobilen. Äta frukost i lugn och ro, läsa tidningen och inte bara bläddra i den och duscha länge.

Resten av dagen har jag varit kompetent och effektiv och diskat, dammsugit, betalat räkningar och läst ut en hel bok till tentan. Men jag har myst i mjukisbyxor hela dagen, druckit te och bara följt mitt eget schema (alltså, jag har tagit paus när jag velat, facebookat och läst bloggar när offentlighetsprincipen tröttade ut mig ochsåvidareochsåvidare). Och ändå känner jag mig mer utvilad än på länge. Jag känner att jag har energi igen och lust och driv att bli klar med den här kursen. Kanske beror det på fikat på kvällen med nästan alla mina bästisar här i Sundsvall?

Om mina batterier blir så här laddade efter bara en dag, förstå vilka mirakel som skulle kunna hända på en ledig vecka. Typ i solen, typ paraplydrinkar och glassiga magasin. Tål att tänkas på.

Sån där vardagslyx

Jag kom just på att jag inte behöver ställa någon klocka imorgon och kan sova tills jag vaknar.

Frihet!

Vad är det för dag idag?

Vad är det för dag idag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är Björnes födelsedag!

Hurra! Hurra! Hurra!

Måndagar kan vara underbara

Dagen har tillbringats på den myndighet som vi valt att gräva i. Det gick verkligen över all förväntan. Det var så otroligt mycket smidigare, roligare och mer spännande än vi någonsin kunnat tro. Vi lunchade på en mysig asiatisk restaurang och åt en fantastisk buffé tills vi var mätta och belåtna. Dagens arbete avslutades med sammanfattning och plan för i morgon som sköljdes ner med aningens för svag chailatte. Och sen sket jag i att pengarna inte finns i överflöd och shoppade mig glad och vacker i Sveriges bästa stad.

Men toppaste topp med dagen är ändå att min världens bästa kille sitter på ett plan just precis nu påväg hit. Till mig.

Och snälla, håll tummarna för honom på onsdag. Jag vill så gärna ha honom i min stad, varje dag.

Kan inte alla dagar vara såhär?

En bra söndag, en skön söndag. Jag sov tills jag vaknade, åt frukost och läste DN i soffan och tyckte att livet var skönt. Sen blev det bullfest hos min söta farmor som tyckte att Persbrandt var bra och jag har ätit avocadosallad med kyckling. Jag har promenerat i en mulen, regntung och grå förort och badat med glittrigt badskum. Jag har ätit kladdkaka och myst med familjen och läst fantastiska och hemska "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini.

Helgens bra: Här är ditt liv. Så ska TV se ut.

Helgens inte riktigt lika bra: Kommissarien och havet. Stackars, stackas Mari Ljungstedt. Hon förtjänar bättre än att få sin bok förstörd av sönderdubbad film proppad av faktafel.

Nu

mot Stockholm!

Både för att mysa med familjen och gräva djupt i mörka hemligheter. Eller nåt sånt.

Hej magkatarr

som jag verkligen inte har saknat dig. Du är så himla inte alls efterlängtad och tack så sjukt mycket för att du valde att komma tillbaka vid sämsta tänkbara tidpunkt.

Nu: andas, vila, ta hand om mig själv och ta alla krav med en klackspark. Det kommer att bli bra.

Hur jag vet att han är den rätta

När jag kommer hem från en lång dag i skolan har han:

• bäddat sängen
• diskat
• dammsugit
• och bakat bullar.

(Att han dessutom skuttar som ett litet barn och hojtar: "Hej hjärtat! Jag har saknat dig hela dagen!" gör ju inte direkt saken sämre.)

Jag älskar min jävla bok

Jag har återvänt till en av mina favoritplatser på jorden. Biblioteket. Jag älskar bibliotek, jag älskar alla bibliotek. Idéen med bibliotek är så sjukt smart. Jag får läsa så mycket jag vill, känna, peta, låna och bläddra i böckerna. Helt gratis. Och när jag har läst eller tröttnat eller bara inte hittar en plats i bokhyllan så lämnar jag tillbaka boken. Jag vet att vi tar det för givet, men ni hör ju vilken grej det är!

När jag var mindre, sådär en nio, tio eller kanske elva år läste jag mycket. Jättejättejättemycket. Jag var en nörd, en tönt och en pluggis. Och en sån där som alltid läste. Jag gick till biblioteket med en tom skolväska och kom hem med den fullproppad med böcker och sen läste jag i timmar. Jättenördigt. Och jättekul. Jag var inte sämre idag. Sju böcker blev det, efter att jag stått och velat länge och valt bort flera stycken. Det finns böcker jag hatar, böcker jag fascineras av och böcker som har förändrat mitt liv. Jag hoppas att dagens hemsläp kan bli någon av dem.

Rubriken är hemskt intern och därför jätterolig. Nyfiken? Fråga mig någon gång så kanske jag svarar.

Jag har jobbat på ett företag som spärrade Facebook

Idag hade vi föreläsning om sociala medier* med Sofia Mirjamsdotter.

Hon förklarade att det är tjänstefel av journalister att inte finnas på Facebook.

Skönt att jag valde rätt yrke till slut.

* Facebook, Twitter, bloggar. Yes, det ni andra gör på er fritid är något jag borde göra för att göra ett bra jobb. Sämre kan man typ ha det.

Jag vågar inte men jag gör det ändå

Ibland undrar jag vad jag gör här i Sundsvall. Jag funderar på varför jag egentligen ska bli journalist. Jag skulle aldrig våga vara en gåpåig Janne Josefsson som skäller ut allt och alla och som utkräver ansvar och kräver svar. Jag tänker att jag kanske inte platsar här, att jag har tagit platsen från någon som kanske är så himla mycket bättre. Det gnager i mig och jag försöker verkligen göra mitt bästa. Jag tar på mig saker, pratar med folk och ringer samtal som jag egentligen inte vågar. Jag tror att det är nyttigt för mig att göra saker jag inte törs.

Därför känns det så himla skönt när en vän säger att jag är modig. Att jag är hennes idol. Tack K <3

Så var insparken igångsparkad

Och jag brottas med bekymret att pimpa den solgula journalisttishan till partystämning.

Två veckor av kalas, mys, lekar och uppdrag är äntligen igång.

Välkommen nollor!

Man kan kalla det semester

Så har jag jobbat klart för sommaren och nu har jag en hel vecka ledigt innan jag lämnar min vackra huvudstad för Sundsvall och leker rövare med nya nollor.

Ja, eller ledigt och ledigt. Jag planerar att hinna med att besöka en kommun och en rättegång (Oroa er inte, det är skolarbete såklart. Jag är en fin flicka som sköter mig som jag ska.) samt plöja igenom kurslitteraturen för att kunna njuta av nollningen, stämningen, folket och alkoholen med gott samvete. Jag är så himla smart.

Vi kallar den lycka, den är svår att fånga

Jag kom precis på hur jävla lycklig jag är. De senaste dagarna har jag känt mig lite ur spår. För att jag tänker för mycket och överanalyserar, inte för att jag inte har det bra.

Note to self: Tänka mindre och påminna mig själv om att jag har precis allt som jag vill ha. (Förutom några miljoner, mer ledig tid och god nattsömn, men det är en annan historia.)

Det regnar

Att det regnar är i och för sig inget ovanligt för svensk sommar i allmänhet och den här sommaren i synnerhet. Men det här regnet - det var så fint. Pyttesmå, lätta droppar som bara kan falla på sommaren. Och när jag stack ut huvudet ur badrumsfönstret blandades lukten av tandkräm från tandborsten med doften av sommarregn. Och jag blev bara så himla glad.

Saker att se fram emot

1. I morgon är det fredag.

2. På lördag åker jag iväg till landet i Norrlands djupa skogar och vilar upp mig med familjen.

3. På söndag är det ett år sedan jag och Björn träffades första gången.

Jag tippar på ett par hundra

Typ hur många vuxenpoäng är det att fixa och dona i huset, diska kastruller och torka av bänkar, sätta på en diskmaskin och gå igenom husets alla blommor och vattna de som behöver - och dessutom tycka att det är riktigt mysigt?

Mitt andra hem

Jag träffade instruktör A på gymmet, en av mina favoriter. Vi pratade om mitt liv i Sundsvall (bra) och vad som förändrats på gymmet (inget).

Vi pratade om att det var kul att ses och kul att vara tillbaka. Och jag berättade att gymmet är en av sakerna jag saknar mest med Stockholm.

"Jag förstår det. Du bodde ju nästan här, tillsammans med oss andra", svarade A.

Lite ledigt på det här

Sen är jag nöjd.

Jävla apa

...sa en kund till mig idag innan han slängde på luren.

Anledningen? Jag sa nej till att göra saker för honom som inte alls ingår i mina arbetsuppgifter. Men jag hänvisade såklart till den avdelning som kunde hjälpa honom.

Det var herr kund dock inte nöjd med utan tyckte att jag skulle göra hans ärende åt honom. Eller som han själv valde att uttrycka saken: "Du jobbar ju, men jag är ju ledig".

Jag undrar vad mer jag borde göra på min arbetstid som jag inte har en aning om? Montera kundernas IKEA-möbler? Fila deras tånaglar? Mata dem med vindruvor?

Världens bästa helg

Helgen har varit den bästa på länge. För tredje helgen i rad har jag fått vara med min älskling och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad.

I fredags var vi på bio och såg Harry Potter och halvblodsprinsen. Sjukt bra, en perfekt filmatisering av en riktigt bra bok. Spänningen var på topp genom hela filmen.

I lördags tog vi oss mycket välförtjänt egentid. Det var så skönt att bara vara, äta frukost i flera timmar och prata om ingenting alls. På kvällen åkte vi in till Gröna Lund och träffade tre av mina Sundsvallsfavoriter, lekte femkamp, kastade popcorn och kikade på Timbuktu.

Och igår bjöd vi min kusin på grillade burgare på altanen. Lite vin, lite tilltugg och prat tills sent på natten.

Jag har känt mig sedd, uppskattad och aktiverad den här helgen. Jag har tagit det lugnt och laddat batterierna och samtidigt hunnit med mycket.
Jag är så glad och tacksam för att jag har så många underbara människor i mitt liv.

Tack, allihopa.

Arbetsfördelningen hos Johansson-Schmidt Kämpe

Mannen kom hem till mig idag. Nu står han i köket och skapar en fantastiskt god middag till mig.

Själv ligger jag i solen på altanen och bättrar på brännan.

Jobbet ger mig kalla kårar

För några somrar sen jobbade jag på flygplatsen i Oslo, Gardermoen. Min uppgift var att packa flygplansmat, i de små boxarna som sedan serveras på planet. Eftersom det var främst sallader, mackor och andra kalla rätter som skulle fixar var temperaturen i storköket inte mer än cirka 12 grader. Ungefär kylskåpskallt alltså. Och på grund av hygienskäl fick vi inte använda några andra kläder än arbetsuniformen bestående av kockskjorta och kockbyxor i lite tjockare tyg. Dock inte värmande någonstans. Trots gassande sol utanför frös jag mig alltså igenom hela sommaren.

I sommar jobbar jag på ett kontor. Arbetskläder väljer jag själv och istället för livsmedel pillar jag med en dator och en telefon. Men det är svinkallt. Någon måste ha råkat ställa in AC:n på "istid". Jag länsar kaffemaskinen för att hålla värmen och sitter insvept i sjalar och tjocka tröjor.

Det är någonting som inte riktigt känns rätt när jag måste klä på mig så fort jag kommer in och måste klä av mig alla tjocka kläder när jag kommer ut.

När familjen är på landet

Jag är inte van vid att vara ensam längre. Inte riktigt bekväm med det heller. Så när familjen åkte till landet åkte jag ner till Göteborg för att umgås med den bästa och hans familj.

Nu är jag hemma igen. I det stora huset, aaaaall by myself. Jag kommer på mig själv hela tiden med att undra var den där busiga hunden som aldrig kan vara tyst är någonstans. Förmodligen flirtar hon och äter korv med en västgötaspets.

På jobbet

Det är stressigt på jobbet. Jag är en effektiv och kompetent ung dam och gör flera saker samtidigt. Jobbar hårt och jobbar undan för att få det gjort. Så kommer en bokning. Ett företag som ska importera från Belgien. Snabbt som attan fixar och trixar jag, skriver mail och tar reda på vem i Belgien som ska ha mailet. Räknar ut vikter och mått. Och skickar iväg.

Så ringer telefonen. En annan man från företaget som jag precis bokat en import åt. Och han säger att allt är fel. Att hans kollega måste fått snurr i huvudet och att inget stämmer. Jag är en effektiv och kompetent kundservicemedarbetare och suckar inte. Han lovar att maila mig rätt uppgifter för en ny bokning. Jag avbokar, skickar mail, ett till mail, många mail. Rätt uppgifter kommer och allt visar sig vara ännu mycket mer fel än jag först trodde. Fler mail, fler avbokningar. Ny bokning. Och istället för fem effektiva och kompetenta minuter tog det 45 förvirrade minuter.

Där fick jag för att jag ville vara effektiv och kompetent.

Borta sämst, hemma bäst

Visst är det konstigt att den träningslust och motivation jag känt i flera år aldrig riktigt infunnit sig i Sundsvall? Och visst är det ännu konstigare att så fort jag kommer hem till Stockholm och kliver in på mitt gamla gym så kommer lusten och motivationen tillbaka och nästan knockar mig. De vikter som var alldeles för tunga i Sundsvall är nästan för lätta i Stockholm.

Det är så skönt att vara tillbaka på ett gym där jag kan varenda vrå, där folk vet vem jag är och vad jag heter. Jag känner mig så löjligt trygg där. Det är fantastiskt hur mycket det påverkar min träning, min lust och mina resultat.

Förra sommaren ville jag sätta hjul på hela byggnaden och dra den upp till Sundsvall. I år letar jag efter tillräckligt stora - och tillräckligt många hjul.

Fröken Rastlös

Jag är dålig på att vara ledig. Jag är ständigt rastlös och vill alltid vara effektiv och kompetent. Jag trivs som bäst när jag kan göra ett par-tre saker samtidigt. Det känns som att tiden inte räcker till för att jag ska hinna med allt jag vill göra.

I sommar jobbar jag heltid, 8-16.30 måndag till fredag. Det räcker inte för min rastlösa själ och därför läser jag en heltidskurs i kreativt skrivande och läser kurslitteratur och skriver texter varje kväll. Som om inte det vore nog försöker jag kompensera all kurslitteratur det senaste året med skönlitteratur. Målet är att ta mig igenom mina föräldrars enorma bokhylla innan sommaren är slut. Dessutom vill jag fräscha upp min franska. Och såklart ha tid för träning, vänner, familj och pojkvän.

(Jag ska försöka ta det lugnt någon gång. Också.)

Skämmes ta mig fan!

Det här gör mig så trött att jag inte ens vet var jag ska börja kommentera. Hoppas att alla inblandade blir sparkade med omedelbar verkan och blir portade från arbetsförmedlingen för all framtid.

Låt mig presentera Daisy

Min bebis

Det här är min nya älskling. En Nikon D60. Mitt hjärta klappar lite extra hårt ikväll och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.

Äntligen! Min alldeles egna systemkamera! Som jag har längtat.

(Hon heter Pixie.)

Att skrämma ett barn

Det är tisdag morgon. Klockan har ännu inte slagit åtta, men solen skiner redan varmt. En ung kvinna är på väg till sitt jobb, cyklar på en trögtrampad cykel. Samma sträcka varje dag. Hon är inte stressad, men cyklar fort.

Ett barn åker på sin sparkcykel. Tillsammans med sin storebror och sin mamma är hon kanske på väg till dagis. Hon är stolt över sin sparkcykel, den blänker i solen. Hon ser inte framför sig, hon tänker inte på hörnet som kommer och de höga häckarna runtomkring.

Den unga kvinnan tänker, som varje gång hon passerar hörnet, på att sakta ner ordentligt. Det går inte att se runt hörnet innan det är passerat och vad som helst kan hända vid ett möte. Men farten är fortfarande för hög.

Så svänger barnet runt hörnet med sin fina sparkcykel. Så ser den unga kvinnan ett litet blont huvud framför sitt cykelhjul. Den unga kvinnan försöker väja, men barnet blir skrämt och kastar ifrån sig sparkcykeln. Den unga kvinnan tvärbromsar, vill inte köra på barnet. Hoppar av cykeln, lyckas stanna den, precis när däcket slår mot den slängda sparkcykeln.

Barnets mamma kramar om den lilla flickan, tröstar henne och hjälper henne upp med sparkcykeln. Den unga kvinnan frågar om allt gick bra.

Så cyklar de åt varsitt håll och morgonen fortsätter, lika stilla. Som om ingenting alls har hänt.

Rubrik och rubrik

0730760519

Äntligen! Jag har en mobil som fungerar, med ett telefonnummer som fungerar och som folk känner till.

0 7 3 0 7 6 0 5 1 9

Det blir en solig sommar i år

Förresten! Sa jag inte att det skulle bli sjukt fint väder när jag börjar jobba? Sa jag inte det kanske?

1197 mail

väntade på mig i inkorgen efter ett års tjänstledighet. Första dagen på gamla jobbet. Min avdelning har flyttat två trappor ner och hela företaget har omorganiserats. Och ändå var allt sig kusligt likt. Det har gått ungefär 300 dagar, men det känns som om det var igår. Det var faktiskt ganska trevligt.

Bröllopet - eller när jag blev fru Schmidt

På midsommardagen var jag på min killes kusins bröllop på vackra Visingsö. En kalastillställning med trerätters middag med gott vin, trevligt sällskap och hotellvistelse. Jag har haft det sämre. Speciellt när vi skulle hämta ut nyckeln till hotellrummet i receptionen och bokningen inte hittas. Till slut säger damen i receptionen:

"Hm, det jag har är Johanna Schmidt..." varpå min älsklings mamma vänder sig emot mig, slår ut med armarna och hojtar:

"Johanna! Välkommen i familjen!"

Nu blev det misstaget rättat kanske lite väl snabbt, för på bröllopsmiddagen var jag samma gamla Johansson igen och i personbeskrivningen i bröllopsprogrammet stod det om mig:

"Johanna Johansson är blivande journalist som lärt sig att avsky 72 mil, men inte den halva hon sprang i våras. (Vårruset, min anm.) Särbo med Björn Schmidt Kämpe."

Från fru till särbo på några timmar alltså - men det blev en lyckad dag ändå.

Glad midsommar!

I Partille regnar det. Sen skiner solen. Och så regnar det igen. Det gör inget, för vi sitter i ett uterum, pilutta er! Där sitter jag, Björn och hans familj och äter god mat och myser kvällen lång.

Min mobil - en dokusåpa

Hur svårt kan det vara att byta abonnemang men behålla sitt gamla nummer?

Svar: Sjukt svårt. Jag har sedan den 3 juni försökt få det att funka och har vid det här laget förbrukat 4 olika sim-kort. Så fortfarande ringer jag med ett sketet kontantkort (som bara har tre ynka kronor kvar, så förlåt om jag inte svarar på sms!). Det senaste är att abonnemanget med mitt gamla nummer ska funka den 23 juni. Ha! Vi får väl se...

Anledningen till strulet? Min gamla operatör Telia skyller allt på min nya operatör Tele2 och Tele2 skyller förstås allting på Telia.

Som om inte det vore nog höll jag på att stå helt utan mobil häromdagen. Jag lyckades nämligen med klassikern att ge min lilla vän SonyEricsson ett liten bad i toaletten. Men som den trogna vän han är fungerar han klockrent efter ett bad i desifektionsmedel och att ha legat isärplockad och på tork i ett dygn.

Teknik älskar mig och jag älskar teknik.

Eller inte...

Ooops!

Eftersom rastlöshet är mitt andranamn och jag älskar att skriva kändes det som en fantastisk idé att anmäla mig själv till en sommarkurs i kreativt skrivande.

Första dagen på kursen var den 8 juni. Idag, en vecka senare kom jag på det. Väldigt smart, en missad deadline och en deadline till ikväll. Och jag har absolut noll inspiration. Jag vill så gärna kunna skriva inom ramarna och på beställning. Men det går liksom inte. Jag kan inte bestämma vad jag ska skriva om, det måste liksom komma inifrån. Som en historia som vill ut, inte en historia som hittas på utifrån.

Lördagen den 13 juni

Hur grym är inte den förbannade cancern?

Tack världen, universum, alla goda och gudomliga krafter, andar och energier för alla jag älskar som får leva och må bra.

From Gothenburg with love

Jag kom med flight TF013 från Bromma till Landvetter. En mycket bekväm resa där jag kunde se mitt hus från ovan och mätta magen med pastasallad samt reta gommen med kaffe och choklad. Väl framme på Västkusten sken solen och livet var helt enkelt bra.

Min väska kom snabbt på bagagebandet och jag steg ut på parkeringen och spanade pojkvän.

"Johanna!"

Bakom mig stod han, förföljaren nummer ett. Med världens leende började han rota i kameraväskan och fick fram ett vykort över Göteborgs hamn, med texten "Välkommen tillbaka Johanna". Som om inte det välkomnandet vore nog fick jag även en liten mintchokladkaka (jag minns inte ens att jag nämnt att jag älskar mintchoklad!) och en liten flaska champagne.

Det mina vänner, var en helt vanlig torsdag i mitt liv. Living the dream!

Skolavslutning

Jag och lillebror har varit på lillasysters skolavslutning. Ni vet, det traditionella med Idas sommarvisa, den blomstertid nu kommer och rektorn ska hålla tal och elevrådsordföranden ska hålla tal och stipendier ska delas ut och skolpoliser ska tackas. Men det var mysigt så.

Bäst: Spana på gamla lärare. Vad gamla alla har blivit ;) (Men heder för att de orkar med alla bråkiga ungar år efter år. Och sen kommer det nya bråkiga ungar...)

Sämst: Det dåliga vädret med regn i luften. Har solen övergett Stockholm för alltid?

Sommar med C

Först: jag har nytt nummer. I ungefär en vecka nås jag på nummer 0737-255 118.

För det andra: Min lillebror tog studenten igår. Regnig tillställning, men han var go och glad ändå. Grattis broder!

Men vad surt det var att åka ner till Stockholm, stanna mindre än ett dygn och åka hem mitt i mottagningen. Allt för att examineras på B-uppsatsen.

Ett C blev det i alla fall och det är jag mycket nöjd med. Vi har kämpat hårt för det betyget och det var vi verkligen värda. Grattis oss!

Och nu väntar sommarlov. I morgon åker jag hem till Stockholm och det känns sjukt bra. Jag älskar min lägenhet, men en paus från Sunkan är efterlängtat.

Jag har klarat mitt första år på journalistprogrammet. Kanske inte så stort och minnesvärt som studenten, men fy fan vad jag är bra!

Grattis mig!

Blond uppladdning

I morgon springer jag Vårruset med fem av mina skönaste brudar. Allt är absolut inte förberett in i minsta detalj och idag lyckades jag med det största nybörjarmisstaget.

Jag sprang. Dagen före sprang jag för att kompensera för vårens bristande träning. Smart uppladdning. Inte.

(Jag har i alla fall inga blåsor eller skavsår. Träningsvärk återstår att se...)

J <3 B

Vi har snart varit tillsammans i sju månader och åkt till och från varandra i nästan tio månader. Sträckan Sundsvall-Göteborg mäter 72 hatade mil. Jag hade en naiv tro att jag skulle vänja mig. Att det skulle kännas okej att det ligger ett helt Svealand mellan oss. 

Det gör det inte. Det blir inte lättare, inte uthärdligare, inte mindre saknigt. Han har varit här i en vecka nu. I morse åkte han. Jag lämnade av honom på tågstationen och vandrade hem i gryningen. Kommer hem till den tomma lägenheten som fortfarande luktar som honom. Och all hemtrevlighet är bortblåst. Jag har tillräckligt med prylar för att fylla lägenheten från golv till tak, ändå känns den så löjligt tom. Det är någon som saknas.

Det blir så tydligt att det inte är meningen att man ska bo ensam. Det är så mycket bättre när man är två.

När tyngden från axlarna släpper

Jag räknade ut häromdagen att min nästa helt lediga dag är, förhoppningsvis, den sjunde juni. Det är om tio dagar.

Men just idag spelar det ingen roll. Vi blev nämligen klara med B-uppsatsen. Vår uppsats om könsroller i tjejtidningen Julia är nu korrad, tryckt och häftad. Och bra blev det!

Dessutom examineras jag inte förrän fredagen den femte, vilket betyder att jag hinner göra ett kort gästspel i Stockholm den fjärde för att kasta popcorn på världens bästa lillebror när han tar studenten.

Life's good!

En vecka kvar...

...på B-uppsatsen.

Jag ville bara säga det.

(Snart har jag ett liv igen.)

Sjukt bra koll med hälsan i behåll

Jag åker till mitt älskade Stockholm i morgon och var helt säker på att jag bokat en tvättid ikväll för att slippa dra med mig smutsiga paltor i bagaget.

När jag kommer ner till tvättstugan står det: "inget pass bokat". 

Hur det har gått till att jag lyckats intala mig själv att jag har bokat ett pass jag bevisligen inte har bokat har jag ingen aning om. 

Mycket snopet. Men nu hinner jag i alla fall träna istället.

Att längta

Jag har ett begär. Ett begär som började någon gång 2002. Och det har bara vuxit sig starkare sedan dess. Ikväll är det nästan olidligt. Det gör ont i mig. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha!

En av de bästa perioderna i mitt liv var i gymnasiet. Fotolektionerna, alla projekt, mina fantastiska lärare och allt mys med de skönaste kompisarna. Jag tog studenten 2005 och längtade redan då.

Hett, hetare, hetast.

Jag vill så gärna ha en systemkamera. Helst en Nikon d60.

Och nu kan jag inte sluta tänka på hur länge jag måste leva på nudlar, blodpudding och havregrynsgröt för att spara ihop pengar till en efterlängtad älskling.

Heja Malena!

Eurovisionssemifinal med världens bästa blondingäng. Gottigheter, onyttigheter och syrliga kommentarer förgyllde min kväll. Och mellanakten såklart, som nästan var en exakt kopia av Tingeling.

Om jag inte visste bättre så skulle man ju nästan kunna tro att ryssarna driver med sig själva...

Lektion i genusforskning, del 1

Det är lördagkväll. Jag läser genusforskning till B-uppsatsen. Festligt värre.

Visste ni att flickor redan vid sex månaders ålder har lärt sig att vänta på sin tur. Redan då vet de att det finns andra med behov, viktigare än deras. 

Det vill säga, flickor lär sig redan som bebisar att de inte är så viktiga och förtjänar mindre uppmärksamhet än andra. (Alltså: pojkar, killar, män...)

Källa: Ingemar Gens, Från vagga till identitet, Seminarium utbildning och förlag, 2002.

Jag ska bli tjock av apelsiner

Jag kanske har lite för mycket uppsats på hjärnan nu och vill testa och undersöka allt.

Men vore det inte coolt att göra en Supersize me, fast bara leva på frukt i en månad. Och såklart gärna jämföra midjemått med någon som levt på Big Mac lika länge. 

Liiite spännande vore det allt...

Länk

Hey ho, let's go!

I morgon börjar vi skriva B-uppsats. Fyra veckor av helt och hållet fritt arbete. Ingen bestämd kurslitteratur, ingen tenta att plugga till. 

Men trettio sidor vetenskapliga termer, begrepp och andra konstigheter ska bli resultatet som examineras i början av juni.

Jag har aldrig varit så peppad.

Nej. Nu ljög jag.

När pollen terroriserar min kropp

Alltså. Det här med vår. Jag har pollenallergi. I natt har jag varit täppt i näsan ända upp till hjärnbarken. Och snarkat som en skogshuggare. När jag till slut vaknade (med vidöppen mun) kände jag mig mer död än levande. Det gör ont att ha pollenallergi. Det gör ont att ha igentäppt näsa och igentäppta ögon. Smärta i hela kroppen. 

Dagen har jag spenderat halvliggandes på sängen och läst nästan alla artiklar i dagens DN, senaste numret av Journalisten och en bra bok. 

Som tur är har jag en redig karl som sköter markservicen, som har sett till att disken blivit diskad och att jag har fått någon mat i magen. Han är rätt bra att ha faktiskt.

<3

Vi har varit tillsammans sex månader idag. Grattis oss!

Sex månader är väl ingenting...

Har ni sett reklamen för Yes diskmedel? Den med alla löjligt stora förpackningar för att visa hur länge Yes räcker. Hela sex månader ska diskmedlet nämligen räcka. Jag har ingen aning om hur normal diskmedelskonsumtion ser ut. 

Själv måste jag vara alldeles jätteovanlig. Jag flyttade hit i slutet på augusti och köpte då en flaska diskmedel. (Grumme, med smultrondoft.  U n d e r b a r.) Det är åtta månader sedan, nästan på dagen. Och jag har fortfarande en fjärdedel av diskmedlet kvar. Visst, jag bor ensam. Men jag diskar varje dag. Dessutom har jag bara en diskho och diskar alltså under rinnande vatten. 

Det mina vänner, får vara dagens vardagsmysterium.

Skavsårs-årstiden

Sol som skiner, grader som är långt över plusstrecket. Vägar som sopats från grus och fötterna vill inte längre vara instängda i varma stövlar. Det är vår! 

Problemet med vår är alla dessa skor man använder. De som är så söta, men tyvärr inte alltid lika sköna. I alla fall inte i början. På vintern har man 15 tjocka sockor på sig, så då spelar det ingen roll. Men skor som man går barfota i, det är aj för fötterna. Varenda år får jag skavsår, flera gånger om. Och ändå envisas jag med mina söta skor.

I år är jag dock förberedd. På min högra häl har jag ett litet plåster med Skalman på. 

Trevlig vår... eller jag menar skavsårs-årstid!

Världens bästa fredag såklart!

Examination av PM och uppsatsidé till B-uppsatsen. Jag är så sjukt nöjd med att vi redan nu rör upp känslor och provocerar med vår uppsats, som inte ens är skriven än. 

Sedan har jag shoppat (äntligen pengar igen och mitt konto slipper eka) och sprungit. Det vankas vårrus tror jag bestämt.

Kvällen avslutades med party på bio och filmen "The boat that rocked". I veckan blev den sågad i DN. Helt oförståeligt. Inte världens djupaste film, men perfekt för en slapp fredagkväll med sköna vänner. Och det är nästan så att jag önskar att morgondagens tema på kåren inte var 70-tal och Studio 54, utan rock 'n' roll och 60-tal...

Förresten! Stora grejer kanske händer i mitt hem snart. Jag håller tummarna.

God journalistik

Idag har jag ägnat mig åt en av den mest tacksamma journalistiken, nämligen mat. Som smakconnaisseur och testpanel har jag fikat mig igenom Sundsvall. En dag full av choklad, bakverk och fruktiga smoothies. Jag har haft jobbigare dagar i mitt liv, det kan jag lova. 

(Trots att jag mådde liiite illa efter tre timmars fikande och var mätt i varenda liten cell i kroppen.)

Jag kanske skulle bli matskribent istället för nyhetsreporter?

Inte så bra koll

Sussis ligger precis utanför mitt fönster. I natt kunde jag inte sova och var vaken en lång stund efter klockan ett. Klockan halv två kom larmet om branden till räddningstjänsten. Jag märkte absolut ingenting. 

Får jag underkänt som journalist nu? Eller är jag bara blond?

Länk och bild

Förkylningscravings

Min kille är världens bästa men han har smittat mig med jobbig förkylning som gör mig galet trött och snorig i hjärnan. Jag orkar inte koncentrera mig och inte plugga. Allt jag kan tänka på är hur mycket jag längtar efter flädersorbet.

Värd påsk, som min fina kille skulle säga.

Jag flög ner till Göteborg. Med flygplan, inte kvast. Och en hel vecka kvalitetstid med den bästa blev det. Jag behövde det verkligen. På sistone har jag varit så stressad, haft ont i axlarna, ont i huvudet och ont i magen. Men det liksom försvann efter bara någon dag på Sveriges baksida.

Inte så konstigt kanske, när jag blev matad med världens godaste glass på Triumfglasscaféet i Partille. Och vem kan vara stressad när man vandrar hand i hand genom regnskogen på Universeum och tittar på söta apor? Med promenader i botaniska trädgården, biobesök och grillning mitt i natten, mitt i skogen med utsikt över halva Göteborg kan man inte må annat än underbart bra.

Jag har lapat sol och tankat energi som ett litet barn. I Göteborg sken solen nästan hela tiden och vi kunde gå ut utan jacka och äta frukost på balkongen. Då är det vår på riktigt!

En annan sak som betyder vår är påsk. Och påskbrasan. I Göteborg har man nämligen ingen majbrasa, istället eldar man på påskafton. Mycket märkligt men mycket mysigt. Trots att vi eldade upp mamma Sölvis möbler...

Påskbrasan

Stört god glass