Äckelköket

Här i Amsterdam har jag bott i en studentkorridor med gemensamt kök. Jag har dock aldrig någonsin lagat mat i det köket. Bilderna visar varför. När jag gick förbi köket idag hade inte mindre än två duvor flugit in genom fönstret och kalasade på matresterna på golvet. Fräscht!

Tur att jag och Emelie har haft en egen liten spis och kyl att dela på. Inte så vidare hög standard, men garanterat duvfritt i alla fall.

Flyttar

Jag städar och packar. Slänger allt som inte får plats i väskan. Min inre feng shui-tant känner befrielse.

Promenad i Diemen

Schools out forever

Förra veckan tog skolan slut. För alltid! Först presentation/release party av magasinet vi jobbat med under terminen. Sen firade vi som vi brukar, med glass och massor av mat på vår favorittapasrestaurang.

Lyckat

Idag har det varit varmt i Amsterdam. Jag har druckit frozen cappucino och fått bondbränna. På ena armen. Snyggt.

Om att vara journalist i Amsterdam

Onsdag eftermiddag, i en konstateljé, Amsterdam.

En kvinna arbetar med snabba fingrar i en lerklump uppsatt på en ställning. Framför henne sitter två män, den ena är hennes äkta man och den andra kedjeröker och berättar historier om hur han arbetade som journalist i Iran, odlade magic mushrooms och "really enjoyed those transexuals in Bangkok". Det är också den här mannens ansikte som skulpteras i lerklumpen. Kvinnan, den äkta mannen och mångkonstnären dricker alla tre billig chardonnay från mataffären.

A ställer frågor, jag filmar och vi kommer fram till att nej, sådana här situationer hamnar man aldrig i som lokalreporter i Sverige. Synd.

Mina tjejer i Amsterdam

Drinkar och middag på Hard rock café.

World press photo-utställning i Oude kerk.

Näst bästa glassen på Häägen Dazs. (Den bästa finns på Triumfglass i Partille.)

Mys på coolaste baren Mandjes. Europas första gaybar och kvinnan som öppnade baren har hängt upp bhar, slipsar och underkläder i taket, gåvor från människor som hon har haft intressanta samtal med.

Smalaste gränden i Amsterdam finns på Oudezijds Voorburgwal.

En fantastisk långhelg med många skratt, mycket mat, massor av prat. Nu har jag ont i magen och är trött i fötterna. Men det var det värt!

Världens bästa fredag

Idag kommer två härliga tjejer från Sundsvallstiden hit till Amsterdam. Hurra, vad mysigt det ska bli!

Ibland känns det lite som att Amsterdam är ett Big Brother-hus. Vi bor här i vår lilla bubbla, hänger inte riktigt med i världen utanför. Det är bara tre veckor kvar nu, och trots att det ska bli himla skönt att få komma hem, så känns det allra mest bara konstigt. 

Tur då att folk kommer hit med jämna mellanrum och plockar ner mig på jorden igen. Lina och Emma, ni är efterlängtade!

Och på den sjunde dagen...

...vilade kanske Gud, men definitivt inte jag.

Halv åtta gick jag upp i morse för att gå på gudstjänst i Amstelveen. Och nog för att det var trevligt och ganska häftigt, med rockband istället för orgel och "Madonnaheadset" i en skolaula i stället för ekande kyrkolokaler, men detta ska bli en dokumentär om den internationella kyrkan Crossroads. Som för övrigt har medlemmar från alla världsdelar!

Jag har verkligen världens bästa, roligaste och intressantaste jobb.

(Och eventuellt kommer filmen upp här senare. Eventuellt.)

Välbehövligt

Igår: uteservering, pizza, prat och rosé på Vapiano vid Amsterdams hamn.

Idag: Regn, blåst och en inte sådär jätteproduktiv dag.

En helt vanlig sketen tisdag

Först: Lunch på mysigaste Bazar.

Sen: Plugga holländska på café.

Livet är skönt!

En månad kvar!

Idag: Exakt en månad kvar till jag lämnar Amsterdam och kommer hem till Sverige igen. Ingen skola, äntligen jobba, liiite närmare till den finaste av de fina.

Men, hur ska jag hinna med allt jag vill hinna med här? En månad är sjukt kort tid!

En grön dag avslutades med en grön drink

Igår var jag och Angelica i Utrecht och intervjuade tjejen i solglasögon om swopping (byta kläder med varandra). Efter det strosade vi runt i solen längs kanalerna, åt indisk mat och drack världens äckligaste drinkar. Min: Melon margarita med chili. Angelicas: Vodka, ananasjuice, ingefära, chili och svartpeppar. Vi var helt enkelt tvungna att testa. Och dricka upp i lidande eftersom "vi hade betalat för dem". 

En härlig dag var det i alla fall.

Jag kanske lyckas byta till mig några barn

Idag ska jag på swopping hos Little Green dress.

Och kan man inte holländska kan man låta Google översätta:

Fredag ​​20 maj är det största evenemanget i Nederländerna omlokalisering, "Vi Beat the Mountain Day". Under detta evenemang kommer att öppna en liten grön klänning organisation kläder utbyte. Detta innebär att du kan hänga kläder på vår tvättlinan-utbyte och andra dokument som kan vara här. Vi vill åka till massor av människor klänning swap! Den här gången kommer vi inte bara kvinnornas handel, men också män och barn är välkomna med sina överskott objekt. Män, kvinnor och barn, kan allt bytas. Också ganska handväskor, skor eller kedjor får byta tvättlina hänger. Förutom våra kläder swap är en marknad där Yahoo har flera entusiastiska designers hip, modern erbjuda produkter tillverkade av 100% återvunnet material. Det lovar en inspirerande, vacker dag att vara så ta en eftermiddag, ring dina vänner och kom med!
Fredag ​​20 maj 2011
14,00 till 19,00
Cathedral Square, Utrecht
Inträdet är gratis!

Vardagslyx

Möten man minns

Theo van Haaren håller i bilden av sig själv som 17-åring.

Det här är Theo van Haaren. Han är 85 år gammal och krigsveteran. När andra världskriget kom till Amsterdam var han 15 år och han gick med i en holländsk motståndsrörelse. Med Gestapo i hasorna tvingades han fly utomlands och gick istället med i en belgisk motståndsrörelse. I oktober 1944 tvingades han ut i kriget som soldat. När freden kom, sju månader senare, svor han på att aldrig hålla i ett vapen igen.

Theo van Haaren hatar krig. Han säger att krig är smutsiga och känslolösa och han drömmer fortfarande mardrömmar om kriget och om att han blir avrättad. 19 av hans vänner i motståndsrörelsen blev nämligen det. En annan vän, en judisk man som överlevde kriget, gifte sig och utbildade sig, orkade inte med sina minnen och den posttraumatiska stressen. Han hängde sig.

Men Theo van Haaren har lämnat kriget bakom sig. Han tänker inte på det så ofta, men det är bra att berätta, säger han. Man måste minnas det som hände. Varje år på andra världskrigets minnesdag, den fjärde maj, sätter han på sig sin uniform och går till en minnesplats och lämnar blommor. 

"För andra är människorna i kriget okända, men jag tänker alltid på mina vänner. Jag ser dem i mina minnen och för mig är de fortfarande levande."

Jag tror det kallas hemlängtan

Kom tillbaka till Amsterdam för några timmar sedan. 

För 12 timmar sedan åt jag frukost på altanen i ett soligt Göteborg.

För 24 timmar sedan hade jag precis haft en fantastisk grillfest med fina människor.

Nu ligger jag i oskön säng i ett rum som luktar instängt och tänker på att det är sju veckor kvar tills jag får åka hem.

Hjälp! Det brinner!

Brandlarmet gick i skolan idag när jag satt på sjunde våningen. Helt övertygad om att det var övning eller falsklarm går jag ganska lugnt ner för trapporna. Alla sju. Men – så ser jag röken. Och en man på bår, som ser helt livlös ut. Det är på riktigt alltså, tänker jag. Lite mer skakad nu. Kommer ut ur byggnaden och hör en klasskompis prata om en "fake man". Men nä, vadå fake? Inte bär man ner en man på bår under en övning?

Jo. Det gör man visst det. Det var någon form av övning, med evakuering, sjukvårdspersonal och flera brandbilar. Och röken, den kom från en rökmaskin.

Saker som är svårt

Prata in en text på engelska med täppt näsa och få det att låta bra, helst utan att tappa andan. Damn you, pollenallergi!

Nu känns det bättre

Blå himmel, sol och 21 grader. Jag flyttade ut kontoret och låg i gräset och pluggade holländska. Bra så.