Sex månader är väl ingenting...

Har ni sett reklamen för Yes diskmedel? Den med alla löjligt stora förpackningar för att visa hur länge Yes räcker. Hela sex månader ska diskmedlet nämligen räcka. Jag har ingen aning om hur normal diskmedelskonsumtion ser ut. 

Själv måste jag vara alldeles jätteovanlig. Jag flyttade hit i slutet på augusti och köpte då en flaska diskmedel. (Grumme, med smultrondoft.  U n d e r b a r.) Det är åtta månader sedan, nästan på dagen. Och jag har fortfarande en fjärdedel av diskmedlet kvar. Visst, jag bor ensam. Men jag diskar varje dag. Dessutom har jag bara en diskho och diskar alltså under rinnande vatten. 

Det mina vänner, får vara dagens vardagsmysterium.

Skavsårs-årstiden

Sol som skiner, grader som är långt över plusstrecket. Vägar som sopats från grus och fötterna vill inte längre vara instängda i varma stövlar. Det är vår! 

Problemet med vår är alla dessa skor man använder. De som är så söta, men tyvärr inte alltid lika sköna. I alla fall inte i början. På vintern har man 15 tjocka sockor på sig, så då spelar det ingen roll. Men skor som man går barfota i, det är aj för fötterna. Varenda år får jag skavsår, flera gånger om. Och ändå envisas jag med mina söta skor.

I år är jag dock förberedd. På min högra häl har jag ett litet plåster med Skalman på. 

Trevlig vår... eller jag menar skavsårs-årstid!

Världens bästa fredag såklart!

Examination av PM och uppsatsidé till B-uppsatsen. Jag är så sjukt nöjd med att vi redan nu rör upp känslor och provocerar med vår uppsats, som inte ens är skriven än. 

Sedan har jag shoppat (äntligen pengar igen och mitt konto slipper eka) och sprungit. Det vankas vårrus tror jag bestämt.

Kvällen avslutades med party på bio och filmen "The boat that rocked". I veckan blev den sågad i DN. Helt oförståeligt. Inte världens djupaste film, men perfekt för en slapp fredagkväll med sköna vänner. Och det är nästan så att jag önskar att morgondagens tema på kåren inte var 70-tal och Studio 54, utan rock 'n' roll och 60-tal...

Förresten! Stora grejer kanske händer i mitt hem snart. Jag håller tummarna.

God journalistik

Idag har jag ägnat mig åt en av den mest tacksamma journalistiken, nämligen mat. Som smakconnaisseur och testpanel har jag fikat mig igenom Sundsvall. En dag full av choklad, bakverk och fruktiga smoothies. Jag har haft jobbigare dagar i mitt liv, det kan jag lova. 

(Trots att jag mådde liiite illa efter tre timmars fikande och var mätt i varenda liten cell i kroppen.)

Jag kanske skulle bli matskribent istället för nyhetsreporter?

Inte så bra koll

Sussis ligger precis utanför mitt fönster. I natt kunde jag inte sova och var vaken en lång stund efter klockan ett. Klockan halv två kom larmet om branden till räddningstjänsten. Jag märkte absolut ingenting. 

Får jag underkänt som journalist nu? Eller är jag bara blond?

Länk och bild

Förkylningscravings

Min kille är världens bästa men han har smittat mig med jobbig förkylning som gör mig galet trött och snorig i hjärnan. Jag orkar inte koncentrera mig och inte plugga. Allt jag kan tänka på är hur mycket jag längtar efter flädersorbet.

Värd påsk, som min fina kille skulle säga.

Jag flög ner till Göteborg. Med flygplan, inte kvast. Och en hel vecka kvalitetstid med den bästa blev det. Jag behövde det verkligen. På sistone har jag varit så stressad, haft ont i axlarna, ont i huvudet och ont i magen. Men det liksom försvann efter bara någon dag på Sveriges baksida.

Inte så konstigt kanske, när jag blev matad med världens godaste glass på Triumfglasscaféet i Partille. Och vem kan vara stressad när man vandrar hand i hand genom regnskogen på Universeum och tittar på söta apor? Med promenader i botaniska trädgården, biobesök och grillning mitt i natten, mitt i skogen med utsikt över halva Göteborg kan man inte må annat än underbart bra.

Jag har lapat sol och tankat energi som ett litet barn. I Göteborg sken solen nästan hela tiden och vi kunde gå ut utan jacka och äta frukost på balkongen. Då är det vår på riktigt!

En annan sak som betyder vår är påsk. Och påskbrasan. I Göteborg har man nämligen ingen majbrasa, istället eldar man på påskafton. Mycket märkligt men mycket mysigt. Trots att vi eldade upp mamma Sölvis möbler...

Påskbrasan

Stört god glass

När orden inte vill

Det finns ingen kreativitet i min lägenhet. Ingen skaparlust, ingen skrivglädje. Jag har suttit i många timmar nu och försökt få ihop en intervju med kriminalreportern på min praktikplats. Det finns så mycket jag vill berätta, jag har så mycket att gå på. Men det går ändå inte. Jag öppnar worddokumentet, stänger det igen. Reser mig och går några steg. Byter plats på datorn. Letar efter en bra plats att skriva på.

Men det händer bara inte.
Var kan man få tag på en bra skrivarhörna, någon som vet?

Vi säger att det är vår va?