Är i London

Bor: På hostel som är inrett i blått och spygrönt. 

Sover: I knarrig våningsäng med inplastade madrasser.

Äter: Ute varenda dag.

Shoppar: Eh. Ja.

Kommer hem: På söndag. Eller "hem" till Amsterdam alltså.

London calling

I morgon åker jag till London för att hälsa på BBC, skriva reportage, träffa härliga tjejer och shoppa. Dock utan min störtsköna böna till syster, men det ska nog gå bra ändå. Hoppas bara inte min tekniska utrustning dör där borta i heltäckningsmattornas land. Jag kom nämligen alldeles nyss på att jag inte har en adapter. 

London 6-9 januari

Det regnade mest hela tiden.

Men vi var glada ändå.

Vi var på Piccadilly Circus såklart.

Vi åt god mat, bland annat på tex mex-restaurangen i Notting Hill.

Och fikade varje dag.

Sista dagen sken solen!

När vi kom hem till Arlanda var vi trötta.

Men vi gillade London. Kanonkul! 4 av 5 toasters!

London baby!

I höstas ringde mamma.

"Johanna, nu tycker jag att vi har haft det lite mycket ett tag. Vi behöver nåt kul att se fram emot. Ska vi inte åka till London?"

Klart vi ska! Och ungefär just precis nu sitter vi på flyget. Inte bara jag och mamma, utan resten av familjen (inklusive B) också. Fy vad bra vi ska ha det!

Hurra!

Saker som är trevliga:

• Mitt körkort fyller fem år idag.
• Igår var det exakt tre månader kvar till jag flyttar till Amsterdam. Det firades med att boka flygbiljetterna till just Amsterdam.
• I januari åker jag till London med min fina familj (inklusive killen jag gillar mest).

På det här hotellet ska vi bo.

Borta bra, men...

Jag läste om den här killen och blev resesugen. Och insåg en konstig grej. 

Jag har varit i 16 olika länder, men aldrig utanför Europas gränser. 

Som om jag undermedvetet tänkte: "Ja, det är ju kul att resa, men inte föör långt bort".

Och så var vi tillbaka i verkligheten igen

Jag sitter fortfarande på tåget. Prognosen är just nu 17 minuter sen vilket borde betyda att jag är i Sundsvall om ungefär tio. Eller kanske inte, just nu står jag still. Tågmöte.

Alldeles nyss kom en gubbe fram till mig. Modell äldre, tjock, luktar sprit. Generation viktig-petter.
- Har du varit inne på den toaletten? (pekar)
- Nej...
- Kissar du aldrig?! För om du går in på den så får du se den äckligaste toaletten du någonsin varit med om!
(Tror han verkligen det? Jag har sett bra mycket äckligt i mina dagar, bland annat gubben framför mig som av någon konstig anledning inte kan fästa blicken.)
- Du kanske borde ta det med personalen i stället?...
- Tror du inte jag har gjort det? Oj, vad jag har pratat med personalen! Men jag är gammal pensionär, ingen bryr sig väl om mig. (Jaa, kom igen, offerkortet funkar väl alltid!) Men du är ju framtiden, du ska ju bo i det här landet i minst 50 år till. (Men alltså, är gubbfan synsk eller vad?) Det här samhället blir bara värre och värre, du måste ju ta ditt ansvar. (Men åh, dumma Johanna! Självklart måste jag uppfostra och potträna vuxna människor i första klass!)

Karln avslutar med att påpeka att det verkligen inte är bra att ha datorn i knät som jag har. han har minsann gjort undersökningar på strålningen och den är sannerligen mycket stark. Om jag ska skaffa barn någon gång så kan det vara bra att tänka på. Så där i all välmening då?

Hej mitt vintersegastillastående land

Är det inte märkligt att ett land, som ligger så långt norrut som Sverige gör, varje år förlamas av lite snöfall? Alltså, det är mjuka kristaller av fruset vatten, inte atombomber och talibanvapen som kommer ner från himlen.
Jag sitter på tåget. Från Göteborg till Sundsvall. Just nu är jag någonstans mellan Gävle och Söderhamn och är 15 minuter sen. Ja, det är helt normalt. Det har ju faktiskt snöat. Inte kan man begära att tågen går som på räls då inte.

För kärleks skull

Jag har åkt tåg i sju timmar. Just nu är jag strax utanför Göteborg i en vagn fylld av mer eller mindre onormala människor. För kärleks skull, som sagt.

I'm going hemhem

Jag är pinsamt oteknisk. Faktiskt så pass att man skulle kunna tro att min hårfärg är blekt med konstiga syror som trängt in genom skallbenet. Nu är det tyvärr inte så och jag kan inte ens skylla på det. Jag skulle kunna skylla på (för man ska alltid skylla på något eller någon annan) min superhändige far som fixar allt och lite till. Han fixar - jag slipper.
Den här gången har jag lyckats med att paja en säkring. Jag vet inte riktigt hur eller varför, bara att två av mina vägguttag inte funkar. Taklampan lyser, kyl och frys är fortfarande kalla och alla lampor i köksdelen och hallen funkar. Sänglampan, teven och badrummet är dock svarta.
Tur att jag hyr och kan ringa fixarfrasse kvartersvärden! Annars skulle nog hela Borgmästaren snart vara nersläckt...

Nu ska jag åka hemhem till Stockholm, till min superhändige far och min bror elektrikern. Bäst jag passar på och lär mig lite grundläggande ellära.