Ångest anno 2010

Jag höll precis på att nästan råka radera alla mina mejl. Omskakande.

Flyga med SAS ger mig dödsångest

När man flyger med SAS får man välja sin plats själv. "Välj din favoritplats!" Och det låter ju för himla bra, kan man tycka. Själv får jag mest beslutsångest. Av den dåliga, jobbiga sorten.

Tänk om planet störtar och några dör, men inte alla. Tänk då om personen på plats A överlever men personen på plats B inte gör det. Och tänk om jag väljer plats B, fast jag hade chansen att välja plats A.

Att stå där vid självincheckningen är lite som att leka med döden. Ett enda litet tryck på skärmen skulle kunna förändra hela mitt liv.

I dag upptäckte jag att rad nummer 13 inte fanns med på planet. Visst har jag hört om att man hoppar över det, att rum nummer 13 inte finns på hotell och så. Men jag har aldrig tänkt på det. Så slog det mig. Jag sitter på stolsrad 14. Den trettonde stolsraden. Det går att undvika stolsrad nummer 13, men hur man än gör så blir raden efter nummer tolv alltid den trettonde raden. Och den platsen hade jag alltså valt. Shit!

Flygresan gick bra och jag är inte ett dugg flygrädd och egentligen inte heller särskilt vidskeplig. Men jag tror jag ska ta reda på vilken stolsrad som är den säkraste på flygplan. För säkerhets skull, alltså.

Jag tänkte blogga om något kul

men jag insåg att någon annan gjorde det så mycket bättre.

Spana in Mitt eget jävla narnia.

(Och det är i såna här stunder jag önskar att jag var en kreativ reklamare. Men det säger jag inte högt till nån...)

Johanna är en nörd

Jag älskar att plugga. Ibland låtsas jag att jag inte gör det, bara för att passa in. Hummar och håller med när andra klagar över hur tråkigt det är.

Men egentligen älskar jag böcker och ord och papper och pennor. Jag är kär i post it-lappar och överstrykningspennor i skrikiga neonfärger. Och jag skulle vilja lära mig allt. Och jag skulle verkligen vilja vara bäst på allt.

Sommarkurser. Visst låter det härligt? Så fritt och otvunget. Läsa en bok på stranden, lära sig nåt intressant att briljera med på uteserveringen i solnedgången. I dag har jag sökt. Försökt få en somrig mix av viktiga, seriösa och allmänbildande kurser, såna som ser fina ut i cv:t. Men jag kunde inte låta bli att nörda loss och välja ett par, kanske inte så supernödvändiga, men som verkar så otroligt kul.

Eller vad sägs om kursen: Kärlek, motstånd, medier. Skrivandets och läsandets praktiker 7,5 hp? Andra godbitar är chick lit, deckaren i går och i dag, från Agatha Christie till Stieg Larsson och människan inför livsfrågorna.

Mina förstahandsval är dock Afrikas moderna historia och jöken. För även om det är kul att anmäla sig till kurser med roliga namn så vill jag faktiskt bli lite smart på kuppen.

3500 för en puss? Värt!

Jag skulle ha gjort samma sak. Lätt. Och inte ångrat mig efteråt.

Länk.

Hur man vet att man är så himla vuxen

När man känner att man bara måååste hinna till systemet för att köpa vin. För annars blir inte kvällen med ens hjärtas älskade lika myyysig.

Om man dessutom står och jämför olika viner, inte efter prislapp, utan efter land, torrt eller halvtorrt och noga kollar igenom alla tårtbitar som beskriver vinets smak, ja då, då är man verkligen för himla vuxen.

Om man googlar Johanna Johansson

säger google inte så mycket alls. Dessutom är ingen av de hundra första träffarna jag. (Sedan orkade jag inte kolla igenom fler länkar.)

Om man googlar Björn Kämpe

säger google: "Se översatta engelska resultat för: björn kämpe (bear fighter)".

Det tyckte jag var lite kul såhär på en tisdag kväll.

Mitt liv just nu

Jag har fyllt 24. Folk frågar hur det känns. Som 23 ungefär. Fast ett år äldre.

Jag är reporter med Täby kommun som bevakningsområde. Jag saknar redigerandet.

Jag har intervjuat en kvinna om hur det var när hon blev biten av en hund. Och tittat på när fotografen hetsade henne att dra upp byxbenet och visa blåmärkena och såret. "Och mina håriga och bleka ben!" tjöt kvinnan. Vilket jobb jag har...

Jag somnar för sent och vaknar för tidigt. Däremellan är jag så trött att jag mår illa och får ont i magen.

Jag brottas med mitt dåliga samvete för att jag bor i Stockholm och inte i Sundsvall med B längre.

Jag dricker ofantliga mängder med grönt te. För att jag är livrädd för döden och cancer. Och jag inbillar mig att grönt te kan rädda mig från allt ont. Låt mig få tro det.

Och jag är för himla lycklig på alla sätt och vis.