tisdag 23 februari 2010

Frågar man ingenting får man ingenting veta

Visst har ni legat vakna i natt och funderat på gårdagens fråga? Det har i alla fall jag, så i dag tog jag helt enkelt reda på hur det låg till.

På tunnelbanan sitter all elektronik i små söta lådor under tåget. Så när snön yr i fartvinden kommer den in i små springor i lådorna, smälter och det blir vatten i elektroniken. Kortslutning helt enkelt.
Men funkar det inte likadant på tvärbanan då? tänker ni nu.
Nej, för på de nya spårvagnarna sitter elektroniken i små lådor på taket och där virvlar uppenbarligen inte lika mycket snö in.
Vad som borde stå på SL:s inköpslista: tåg med elektronik på taket. Och som tål extremkyla.

(Jag har en hel del nördiga fakta till på lager, men dem får ni se i nästa veckas Mitt i Täby.)

måndag 22 februari 2010

Tack SL för toppformen!

Enligt sl.se tar det cirka 31 minuter att ta sig från Vällingby centrum till Liljeholmen. Och alla andra dagar har det fungerat hur smidigt som helst att ta tunnelbanan till Alvik och sen tvärbanan till Liljeholmen. Dörr till dörr 45 minuter.

Idag tyckte SL:s vd att jag skulle stanna hemma. Tunnelbanan stod helt stilla på gröna linjen i förorten. "Men det går väl bussar", tänkte jag och utrustade mig med dubbla sockor, dubbla byxor, trippla tröjor, vantar, mössa och halsduk och världens bästa varmaste jacka.
Två ersättningsbussar kom. Fulla. Överfulla. Proppfulla. Så att jag fick klaustrofobi bara av att titta på. Jag tog en buss till Spånga i stället, för att där ta en buss till Alvik. Det gick alldeles utmärkt, förutom att bussen var iskall, höll på att gå sönder en gång och åkte runt precis hela Bromma och därför tog extremt lång tid. I Alvik gick i alla fall tvärbanan och klockan nio var jag på redaktionen. Efter två timmar.

Under dagen har vi skämtat på redaktionen. Tänk om vi inte kommer hem? Jag kollade till och med upp avståndet mellan Alvik och Vällingby. 7,6 kilometer enligt eniros vägbeskrivning. Det kan gå, tänkte jag och tog tvärbanan till Alvik. Inte ens fullsatt i vagnen. I Alvik däremot, var det galet mycket folk. Och enormt fulla ersättningsbussar. Så jag gick. För om man går fort fryser man inte. När jag hade gått i en timme och kommit till Ängbyplan ringde syster och undrade var jag var. Sen fick jag skjuts hem.
Men ändå, tänk om det här fortsätter! En timmes gratis promenad per dag, det blir en hel del innan snön har försvunnit. Vilken superform jag kommer att få. Tack för det SL!

Dagens fråga: Hur kan det komma sig att tunnelbanan inte funkar när tvärbanan går hur bra som helst?

söndag 21 februari 2010

En vinterpromenad

Minus femton grader, solsken, plogade och sandade parkvägar. Perfekt för en promenad!
Systerpyre och tv4-hunden var mysigt sällskap.





tisdag 16 februari 2010

Hej, jag lever

Det är inte det att jag inte har tid att blogga. Och jag har tusen blogginlägg i huvudet. Jag bara orkar inte. Har ingen lust.

Men mitt liv är alldeles, alldeles underbart. Jag gör min tredje vecka på praktiken och därmed min tredje vecka på redigeringen. Som jag älskar. Sjukt kul är det att spetsa rubrikerna, igen, igen, igen. Aldrig blir jag nöjd och jag leker med ord, med böjningar, med meningsbyggnader. Love it.
Dessutom fick jag världens finaste feedback idag. En sida jag lämnat till cheferna för korrektur kom tillbaka till mig med kommentarerna: Perfekt! Oklanderligt! Och dessutom ett hjärta ritat bredvid.
Jag har den bästa praktikplatsen som mättar min bekräftelsehunger.

tisdag 2 februari 2010

Veckans buse

Du som var i Sundsvall idag, igår eller dagen före det. Du som tyckte att det kändes stimulerande och utvecklande att krossa en ruta på vår fina bil och krypa in och knycka bilstereon.

Jag hoppas du har nytta av den. Att den skänker dig glädje, ljus och lycka.
Och att du får ett långt och givande liv.

Inte.
Jävla tönt.

Nöjd

Ni vet den där känslan när det pirrar i magen och man förväntar sig det värsta men hoppas på det bästa?
Ni vet hur skönt det känns när det verkligen blir bästa möjliga?

Precis så bra har det varit mina två första dagar på praktiken.