Tomorrow, tomorrow

Tomorrow, tomorrow, I love you tomorrow, you're only a day away.

Happ. Men hörrni, i morgon smäller det. Först av allt, tack söta Katta och fina Erik för era peppande kommentarer. It means a lot att folk tror på mig. Ni är kärlek och alldeles, alldeles underbara. Tack.

Ja, på bilden syns mina skolböcker för den som inte förstod det. Jag behöver egentligen bara kika i dem för att förstå hur rätt det här är för mig. Jag vill läsa dem om och om och om igen, suga i mig vartenda ord. Jag är journalistik, journalistik är jag.

Men nu ordbajsar jag bara och om några timmar flyttar jag. Så läskigt, så spännande. I will keep you informed.

Kärlek!

I morgon blir jag norrlänning

Ja, man kan väl säga att flyttlasset är typ packat. Nästan. Jag äger äckligt mycket grejer...

Sista dagen i mitt underbara Stockholm. Tillbringade ungefär två timmar på gymmet, mitt andra hem. Sista gången. Det gör ont, på riktigt. Kalla mig tönt, men jag älskar det där stället. I fem år har jag tränat på fantastiska e2, som sen blev SATS Vällingby2. Jag kan varenda liten millimeter av lokalerna, jag kan lukten, jag känner folket. När jag började var jag en halvtjock, osäker sjuttonåring som bara och enbart gick på bodypump, tre gånger i veckan, för det var det bästa, hade jag hört. Efter det har det bara rullat på och fram till idag har jag gått igenom hela registret av pass.

I receptionen kan alla mitt namn och jag har hittat mina favoritpass och mina favoritinstruktörer. När livet känts tungt och när kompisar och killar svikit har gymmet funnits där som en enorm snuttefilt och tröst. Vi har gått igenom mycket, gymmet och jag, och jag kommer sakna er allihop, massor.

Efter träningen åkte jag till farmor som var på topp och berättade om gamla minnen. Så himla mysigt. Min farmor är dessutom både sötast och tuffast i världen, det ni!

Kalla fötter

Jag har fått kalla fötter. Herrejävlagud vad håller jag på med?
I natt hade jag jättesvårt att sova. Det kändes helt plötsligt så idiotiskt att flytta 40 mil bort, rätt upp i norrland i en liten stad.
Jag känner mig liten och ensam, jag känner ingen och allt är så nytt och så stort. Jag ska flytta hemifrån, flytta till en annan stad och jag ska börja plugga. Och allt på samma gång, är inte det att ta sig vatten över huvudet?
Jag vill bo hemma hos mamma och pappa för alltid, äta mammas mat och fråga pappa om saker jag inte förstår.

But big girls don't cry och blablabla och idag känns det faktiskt lite bättre. Jag antar att nervositeten och veligheten är part of the process och bara är ett tecken på hur rätt det här är för mig. Lite nervös måste man vara för att det ska bli bra.

Mina föräldrar älskar mig

Jag fick den bästa inflyttningspresenten av päronen, en rosa blender! Hörde jag skål i smoothie?

The pall

Mina rara syskon hjälpte mig att skruva ihop en pall såhär på lördagskvällen :)

Sista dagen på jobbet

Sista dagen på jobbet i fredags. Jag fick blommor och ett presentkort på Bokia.

Sött :)

Johanna fixar

Åh kära nån. Det börjar närma sig. Jag är nervös. Mycket. Förväntansfull. Ännu mera.



Idag har jag:

• Bett csn mycket snällt om pengar
• Adressändrat
• Beställt internet
• Beställt hemförsäkring

Resten av veckan:

• Ringa kvartersvärden och be honom spana in väggarna i min lägenhet och hålla tummarna för att han målar om innan jag flyttar in
• Beställa klipptid (jag ser ut som ett lejon igen)
• Träna så mycket jag orkar och hinner, jag kommer sakna gymmet mest av allt!
• Börja rensa och gallra i garderoben och packa i ordning så mycket som möjligt.
• Jobba endast tre dagar till. Halleluja, jag är så jobbless nu. Men don't you worry, jag ska minsann utfodra er med bullar på fredag.

Men, när ska den där konstiga känslan av overklighet släppa? Är det verkligen sant? Ska jag verkligen till Sundsvall? Har jag verkligen kommit in på journalistutbildningen?
Den pessimistiska jäveln i mig försöker intala mig att det här bara är en dröm och en dum fantasi. Att jag kommer vakna snart, att allt har gått åt pipsvängen.
Oh pretty, pretty please, säg att det är på riktigt. Säg att jag får göra det här. Säg att jag är på väg.

22 dagar kvar

This is me utanför MKV-byggnaden, Medie- och kommunikationsvetenskap.

Det är liksom så på riktigt nu, om tre veckor bor jag i Sundsvall och sitter i skolbänken igen.

Jag är så sjukt nöjd med hur allt har blivit, så galet glad att jag tog steget.

Men visst fasen är jag nervös. Jag ska flytta jättejättelångt bort från mamma och pappa!

Tänk om det går alldeles åt pipsvängen? Tänk om jag inte trivs och tycker att Sundsvall är en värdelös stad? Tänk om alla människor är så tråkiga, så tråkiga. Eller ännu värre, att de är jätteroliga, fast utan mig...

Men innerst inne så tror jag nog att det kommer bli hur bra som helst. Det här är vad jag längtat efter, vad jag drömt om. Hur skulle det kunna bli fel?

Lägenheten igen

Lägenhetens enda fönster. Iaf stort! Fler bilder kommer senare.

Lägenheten

4 augusti fick jag äntligen se min pyttiga, men underbara lägenhet. Här är mitt "kök"