Dagens citat

"Om allt känns som en djungel, låt aporna klättra på berget."

Vår handledare för c-uppsatsen.

Dag 21: Ett annat ögonblick

Vad göra när termometern visar -17 och c-uppsatsen känns lång, tung och tråkig?

Julbaka med bästa brudarna såklart!

Efter timmar av skratt, julmusik och provsmakning av smetar kunde vi duka fram pepparkakor, lussebullar, pepparkaksmuffins med vit choklad- och limeglasyr och cheesecake med pepparkaksbotten och passionsfrukt, stjärnfrukt och strössel på toppen. Till detta drack vi julte, julmust och blåbär- och lingonglögg.

Mys på hög nivå när det behövdes som bäst. Tack för att ni finns tjejer!

Varför skriver jag det här?

Jag kan nog vänta med anti-rynkkrämerna ett tag

Jag och lillasyster var på gymnasiemässa i lördags. Hon är alltså 15 och nio år yngre än mig, dock något längre.

Vad vi möttes av:

Gymnasieelev med duracellenergi: "Hej tjejer! Vad vill ni gå på gymnasiet?"

Syster: "Natur."

Gymnasieelev med duracellenergi (vänd mot mig): "Och vad vill du gå?"

Och det hände vid varenda stånd!

Alltså, jag har en fil kand om tre veckor och fyller 25 om tre månader, men visst. Gymnasiet verkar som en kul utmaning.

Syster som försöker trösta: "Men Johanna, du ser ju mycket mer fjortis ut än jag. Du har ju mycket mer smink och inga glasögon."

Dag 20: Den här månaden

Snö, mörker, kyla. Te i överflöd och för lite sömn. C-uppsats tills jag spyr och en stark längtan efter ledighet. Ångesttankar för framtiden och förberedelser för Amsterdam. Kramar och klumpar i bröstet. Tjejfniss och för många uteluncher.

En helt okej månad, men är det inte lite roligare att leva på sommaren? Vad som än händer så får man i alla fall sol i sinne och lite fräknar på näsan.

Varför skriver jag det här?

Dag 19: Detta ångrar jag

Jag ångrar att jag inte har skyddat mig själv bättre genom livet. Jag ångrar alla gånger jag har låtit människor tjuva åt sig min energi så att jag har blivit tom, olycklig och ensam. Jag ångrar att jag tagit skit som jag inte förtjänat utan att protestera.

Jag ångrar att jag inte har sagt åt människor att dra åt helvete oftare.

Varför skriver jag det här?

Dag 18: Min favoritfödelsedag

Min 18-årsdag. 

Jag firade med en vecka i fjällen med familjen. Grymma dagar i backen tills benen inte längre bar. Få saker är så sköna som att känna vinden i ansiktet och att känna snön yra under fötterna. På födelsedagskvällen åt vi på restaurang och jag hade på mig bästa födelsedagspresenten, en hemmagjord tröja med en dagisbild på mig och ordet "myndig" tryckt på.

När jag kom hem var dags för kalas med kompisarna. Jag var bjuden på fest med de närmsta. Trodde jag. Efter att ha öppnat presenter och champagne hördes en sång. Upp från källaren kommer nästan hela min gymnasieklass sjungandes "Ja må hon leva". Under kvällen fick jag en t-shirt som alla skrev fina meddelanden och budskap på.

Mitt livs första – och hittills enda överraskningsfest. Mina kompisar är bäst!

Varför skriver jag det här?

Dag 17: Mitt favoritminne

Oktober 1992. Jag var sex år och semestrade i Turkiet med halva tjocka släkten. Mamma nattade lillebror, då två år, och pappa tog med mig till en restaurang utanför hotellet. Där åt vi pommes frites, sent på kvällen. Restaurangen spelade min dåvarande favoritlåt, Lambada.

Jag tuggar på mina pommes och utbrister:

"Pappa, det här är livet!"

Varför skriver jag det här?

JAAAA!

Bästa boken blir film.

Dag 16: Min första kyss

Augustikväll. Jag står i vimlet på Götgatan och väntar i nya pumps från Amsterdam. Puttas åt sidan av ett gäng killar som är på väg ut i Stockholmsnatten.
Då kommer han. I jeans, gul piké och kofta. Han är lång, luktar gott och pratar för mycket. Vi dricker öl på Mosebacke med mina tjejkompisar. Han är bara 19 och för liten för att köpa öl. Jag köper till honom också och hoppas att ingen ser. Han lägger handen på mitt knä och säger att han är glad. Jag är fnissig och bubblig i näsan av kolsyran.
Så måste han gå. Vi står i trappan ner till tunnelbanan. Han leker med mitt hår. Och kysser mig. Länge.

(Nej, det här var kanske inte min allra första kyss. Men det var min första kyss med han som betyder mer än alla andra.)

Varför skriver jag det här?

Dag 15: Mina drömmar

Starta ett eget magasin. Resa och se världen. Få en stor och härlig familj och mycket kärlek. Ett lyckligt och meningsfullt liv.
Och så hoppas jag att jag eller någon jag känner aldrig får cancer eller ALS. Och att jag får sova gott om nätterna. Sen är jag nöjd. Tack och amen.

Varför skriver jag det här?

Dagens middag

Linssoppa. 

Gott. Och lättlagat. Och nyttigt. Prova!

Dag 14: Vad hade jag på mig i dag?

 

Jag är en mycket effektiv och kompetent tjej som skriver uppsats på dagen och tränar på kvällen. Här är jag efter 15 minuters löpning och 60 minuters spinning.

Varför skriver jag det här?

Dag 13: Den här veckan

Måndag: C-uppsats. Dela ut enkäter på Dagbladet och Sundsvalls tidning (ST) + boka intervjuer på ST. 

Träna: Indoor walking.

Tisdag: C-uppsats. Skriva teori, göra provintervju på ST. Putsa på intervjumanualen om det behövs och sedan göra riktig intervju.

Träna: Spinning.

Onsdag: C-uppsats. Skriva teori och metod, göra intervjuer på ST. 

Träna: Bodybalance.

Torsdag: C-uppsats. Skriva teori och metod. Eventuellt intervjuer på ST. Eventuellt dela ut enkäter på radion.

Träna: Styrketräning.

Fredag: Åka hem till Stockholm <3 Se nya Harry Potter!

Lördag: Gå på gymnasiemässa med världens bästa syster.

Söndag: Adventsmysa med familjen. Åka tillbaka till Sundsvall.

Varför skriver jag det här?

Dag 12: I min handväska

Varför skriver jag det här?

Tetipset

Dag 11: Mina syskon

Mina syskon är coolast i världen.

När lillebror föddes var han blå och låg i kuvös. Sedan fick han brun hud och illblont hår och blev full av bus. Min lillebror tejpade för osthyvlar, limmade fast saker så att man inte kunde flytta på dem och knöt rep genom hela huset och kallade det fällor.
Lillebror är grym på att fiska, göra ritningar för kojbygge och datorer. Dessutom kan han Clas Ohlsonkatalogen utantill.

När jag fick veta att jag skulle få ett till syskon ville jag ha en syster, eftersom jag redan hade en busig bror.Jag fick en syster. Som var minst lika busig. 

Hon hade blont, lockigt hår och såg ut som ett gulligt troll. Hon sjöng jämt.
I dag är hon den roligaste, coolaste och smartaste människan jag känner. Hon är grym på att dressera hundar, på att lyfta tungt på gymmet och har läst alla Harry Potterböcker minst hundra gånger.

Som sagt, världens coolaste syskon.

Varför skriver jag det här?

Dag 10: Det här hade jag på mig idag

En av mina favoritringar som innehåller peppande budskap.

Text: Work hard, never give up, dream big, plan well.

Varför skriver jag det här?

Dag 9: Min tro

Jag kan bli avundsjuk på folk som tror på Gud, Allah, Buddah eller vem det nu må vara. Det verkar så tryggt att ha någon som alltid vakar över en. Någon som har makten, som ser till att världen snurrar vad som än händer. Jag har aldrig trott på Gud. Jag är inte konfirmerad, men döptes när jag var ett halvår gammal. Pappa vägrade kyrka, så det blev utomhus.

Jag är fortfarande medlem i svenska kyrkan. Mest för att jag vill vara säker på att få en hederlig begravning. Så att jag har Gud med mig i sista ronden i alla fall. För säkerhets skull...

Så länge tror jag på kärlek, kramar och karma.

Varför skriver jag det här?

Dag 8: Ett ögonblick

Skolsköterskan spände ögonen i oss.
– Ja, det är ju ganska smittsamt. Eller ja, det kanske inte är så bra att ni ska hålla på med just det här? Kan ni inte skriva om något annat?
Kuratorn nickade.
– Klarar ni verkligen det här?

Vi fattade ingenting. Fem 18-åringar som ville göra projektarbetet på gymnasiet tillsammans. Vi hade en skitbra idé som vi var peppade på att göra. Och nu satt vi på skolsköterskans rum och hade möte med henne och kuratorn. Som sa att vi inte fick!

– Vi vill göra det här. Vi vet att det är tabu och svårt att prata om. Men vi tror att man måste prata om det, så att alla som mår dåligt förstår att de inte är ensamma.

Året var 2004, ämnet för vårt projektarbete var depressioner och frågan vi ville söka svar på var varför mår folk så dåligt i dag?
Och nu försökte rektorn, skolsköterskan och kuratorn stoppa oss. För att de var rädda för att vi skulle sprida en depressionsepidemi på skolan.

Vi gjorde vårt projektarbete om depressioner. Vi hade världens bästa handledare som stöttade oss från början till slut. (Och som verkligen inte trodde att depressioner smittar genom att prata om dem.)

När det var dags för redovisning hade vi fotoutställning. Många vände i dörren eftersom det var för obehagligt och äckligt.
Men sedan fanns det dem som stod och tittade länge. Som gick därifrån och kom tillbaka och tittade igen. Som kanske kände igen sig.
Det var för dem vi gjorde det. För att ingen som är deprimerad ska behöva känna sig ensam om att må sämst i hela världen. Jag hoppas att vi hjälpte någon.

Vi fick ”bara” VG på arbetet, men det är fortfarande det viktigaste jag någonsin gjort i skolan och det jag är absolut mest stolt över.

Varför skriver jag det här?

Apropå min bästa vän

Men det blir bättre om vi e' tillsammans
Så mycket bättre för oss allesammans
Så mycket bättre, för o o o ooh oss

Dag 7: Min bästa vän

Den andra augusti 2008 satt jag på ett flygplan på väg från Aten till Arlanda. 35 grader och stekhet sol i Grekland, 18 grader och regn i Sverige. Om någon hade sagt till mig då att jag samma kväll skulle träffa min bästa vän och min själsfrände. Om jag hade vetat. För det var så nära att det aldrig hände. 

Om jag hade följt min impuls när jag inte hittade något att ha på mig, när regnet förstörde mitt fixade hår och gjorde klumpar i min mascara. Om jag hade vänt om när tunnelbaneresan till Gamla stan kändes flera timmar lång. Då hade jag inte varit där.
Om inte ett gäng lumparkompisar hade bestämt sig för att gå ut. Om inte två personer hade gift sig den dagen. Då hade inte Björn varit där. Jag hade inte haft en själsfrände. Inte han heller.

Han är den som peppar mig att fortsätta när jag helst vill ge upp. Han är den som orkar när jag inte gör det. Han tar hand om mig när jag inte gör det själv. Och vi kan skratta åt töntiga saker i timmar.
Han finns där när jag vaknar och när jag somnar. Han lagar godaste maten, köper alltid mitt favoritgodis och låter mig se mina favoritprogram på tv, trots att Family guy går samtidigt.
Han är den som säger att jag är vacker när jag känner mig ful. Han är den som blev stolt som tuppen när jag kom in på utbildningen i Amsterdam. Han är den som stoppar om mig och stryker mig över håret när jag inte kan sova.
Och säger att han älskar mig.

Han är den bästa vännen man kan ha.

Varför skriver jag det här?

Dag 6: Min dag

Dagens göra: Skriva c-uppsats.
Dagens citat: ”Det är inte många dygn på timmarna.” Uppsatstrött Emma.
Dagens bästa: Komma hem till varm lägenhet och snygg kille.
Dagens sämsta: Skriva c-uppsats.
Dagens humör: Trött men glad.
Dagens kärlek: Björn. Alltid.
Dagens pepp: Lagom till att det är dags att plocka fram lussebullarna ska vi jävlar i min lilla låda vara klara med uppsatsen.
Dagens smärta: Min rygg som knådades sönder på massagen igår. Jag har blåmärken!
Dagens träning: Släpa böcker fram och tillbaka från skolan.

Dagens mest sociala: Fyra journaliststudenter går på lunch tillsammans. Hittar varsin tidning, läser. Och säger inte ett ord till varandra.

Dagens låt:


Varför skriver jag det här?

Så ska en söndag vara

I dag hängde jag och B på spa hela dagen. Vi åt tvagade oss på japanskt vis och badade ångbastu. Vi blev masserade av en kille från Partille (ni fattar hur glad B blev...) och badade i tiogradigt vatten för att sedan huttrande hoppa i 40-gradersbassängen. Vi åt lunchbuffé och färsk frukt och pussades i bubbelpoolen.

När vi skulle åka hem blev jag ledsen. 

"Jag är inte redo för att åka tillbaka till verkligheten", sa jag. 

Man skulle kunna säga att det var mycket välbehövligt. 

Vi satt i utomhuspoolen och tittade på utsikten. Bild.

Dag 5: Vad är kärlek?

Jag går på dagis och har precis så många vänner jag behöver.

Jag är åtta år och sitter på en sjukhussäng. Det är vinter och jag har fortfarande mössan som farmor stickat åt mig på huvudet. I famnen har jag den minsta människan jag någonsin träffat. Min alldeles nykläckta lillasyster. Hon tittar nöjt på mig med stora blå ögon.

Jag är 15 år och mitt hjärta är trasigt. Han vill inte ha mig. Han vill inte vara med mig. Han bryr sig inte. Och jag kan inte sluta bry mig.

Jag går i skolan och har precis så många vänner jag behöver.

Jag är 19 år och det har precis blivit sommar. Jag har efter mitt tuffaste år i livet äntligen tagit studenten. Hela min familj och nästan hela släkten är där. Jag kan inte sluta le.

Och hela tiden har jag vänner vid min sida, som stöttar, skrattar och ställer upp.

Jag är 22 år och min mage kan inte sluta pirra. Han vill vara med mig. Han blir galen om han inte får vara med mig och jag vill aldrig vara utan honom. När han ser på mig vet jag vad kärlek är.

Varför skriver jag det här?

Dag 4: Det här åt jag i dag

Frukost: Fiberhavregrynsgröt med psylliumfrön, björnbärssylt och mjölk.

Lunch: Wokade grönsaker med ris.

Mellis: En clementin. Kan också ha varit en satsumas.

Middag: Tagliatelle med ädelostsås och sugar snaps och vitlöksbröd.

Utöver det en hel massa vatten, ungefär tre glas pepsi max, en kopp kärlekste, en kopp chaite och en kopp mangote.

Varför skriver jag det här?

Dagens

Dagens datum: 10-11-12.

Tänkte om ni ville veta.

Dag 3: Mina föräldrar

Min pappa är bäst i världen. Han kan bygga allt i hela världen och har svar på allt. När jag ville lära mig cykla satte han fast ett kvastskaft på cykeln och sprang efter och höll i så länge som behövdes.
När jag blev större lärde han mig att köra bil. Dock utan kvastskaft.

Min mamma är klokast i hela världen. Hon har lärt mig att gråta när det behövs, skrika när det behövs och att alltid göra mitt bästa. Hon har lärt mig att laga världens godaste köttfärssås, att förstå människor och hon har alltid funnits där.

Jag är så tacksam för att mina föräldrar inte har curlat sönder mig.
Tack mamma och pappa för att ni inte har skyddat mig från att misslyckas utan för att ni har lärt mig att resa mig upp och försöka igen.
Tack för att ni har lärt mig att jag kan allt jag vill om jag bara vill tillräckligt mycket.
<3

Varför skriver jag det här?

Min syrra har humor

Rensar mejl. Hittar ett gammalt från min syster.

"Är det här du?"

Och så länken.

Dag 2: Min första kärlek

Vi bodde på samma gata. Vi gick på samma dagis. Vi lekte varje dag. Sen flyttade han, men vi fortsatte leka. Hans idoler var Stålmannen och Michael Jackson. Han hade Barbiedockor i en resväska av plast som han gömde i garderoben.

   
Han var min bästa kompis och vi skulle alltid leka. Vi åt plättar hos mig, rice crispies hos honom (ni vet såna där flingor som ”pratade” enligt reklamen). Han lärde mig skånska, för hans farmor och farfar kom från Skåne. 

”Såhär Johanna: Neu ska jaug gåu åo köpa mjeul.”

”Mjeul?”

”Ja!”

Han bodde hos mig, jag bodde hos honom. 

En gång gick vi vilse i hans kvarter. Vi gick och gick. Blev lite rädda. Tänk om vi inte hittade hem förrän det blev mörkt? Var skulle vi sova då? Och vad skulle vi göra när vi blev hungriga?

   När vi till slut kom hem satt hans mormor på balkongen och skrattade.

”Har du inte märkt att vi var borta?” undrade vi.

”Jo”, sa hon. ”Men ni var inte så långt borta. Jag har hört er hela tiden.”

Varför skriver jag det här?

Dag 1: Presentera mig själv

Jag är världens rikaste människa. Jag har tak över huvudet och väggar så inte vinden når in. Jag äter god mat varje dag och jag får göra saker jag älskar. Jag får alltid det jag behöver.

Jag är världens fattigaste människa. Jag kan inte sova. Alla kan sova, men jag kan inte. Varje natt vaknar jag, minst en gång. Ligger obekvämt, jag är för varm och för kall på samma gång. Jag grubblar, funderar och försöker sova. Försöker, men lyckas inte.

Jag är världens mest älskade människa. Jag har en familj som står bakom mig i allt jag gör. Mina vänner kramar mig när jag behöver, ställer upp för mig och skrattar med mig. Och min kille håller om mig tills all ondska i världen försvinner och han älskar mig för att jag är jag.

Jag är världens mest missnöjda människa. Jag kämpar alltid för att bli bättre. Jag fortsätter springa fast luften för längesen tagit slut. När begrepp och kunskaper snurrar i mitt huvud läser jag lite till. När dagen är slut frågar jag mig själv vad jag kunde ha gjort bättre. Aldrig tillräckligt, aldrig nöjd.

Jag är världens mest nyfikna människa. Jag suger åt mig kunskap och har pluggat tre och ett halvt år på högskola och universitet. Minst ett halvår till ska jag läsa.

   Ja, läsa förresten. Jag läser ungefär en bok i veckan. För att jag vill och inte kan låta bli.

   När jag reser vill jag inte äta hamburgare. Jag vill äta något som jag inte vet vad det är och jag vill titta på folk och gissa var de kommer ifrån, vilka de är och vad de gillar. Och jag vill kunna förstå vad de pratar om.

Om det här är jag? Jag håller fortfarande på att ta reda på det.

Varför skriver jag det här?

En text om dagen

Min vän Johanna inspirerade mig till den roligaste bloggutmaningen.
En text om dagen. I en månad kommer min blogg därför handla om ungefär det här:

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Dags för måndagsmyyyys

Jag: Älskling, vad ska vi äta till middag i dag?
B börjar rota i frysen.
Jag och B i kör: Tacos!

Tacos, Sveriges nationalrätt på fredagar. Jag och B har lagat tacos tillsammans ungefär två gånger. Båda gångerna på måndagar. Vi är inte som andra vi.

Saker att längta efter

• Nya Harry Potter-filmen. Som jag ska mysa ner mig i biomörkret med min smarta, underbara, snygga och roliga syrra. Och min kille också såklart.
• Helgen. På söndag ska jag och B på spa.
• C-uppsatsen. Eller, snarare att den tar slut. Idag sparkade vi igång arbetet. Förhoppningsvis är vi klara till lucia.
• Jul. Jag vill ha jul med min fina familj, min fina kille och bara myyyysa.
• London. Mys, mys, mys! Och så lite shopping på det.

The social network

Jag och B var på bio ikväll. 
Jag: Älskling, var inte Mark Zuckerberg lite aspig? 
B: Jo...
Jag: Eller, jättemycket aspig.

Och nu kan jag inte sluta fundera på om det kanske är vad som krävs för att bli riktigt, riktigt framgångsrik. 
Alltså, att ha förmågan att skita i alla runtomkring, hålla sitt fokus och köra på för att nå sitt mål.

Och där någonstans insåg jag att jag inte är någon som skapar business värd miljarder dollars. Jag är en sån som kunde ha varit med i filmen Tillsammans. Jag äter nämligen mycket hellre gröt tillsammans än fläskfilé ensam.

Min kille har grym framförhållning

Jag läser bloggar, letar laptopfodral och kollar på tv samtidigt. Och plötsligt hör jag hur B gör upp planer på att äta kebab med sina vänner. 
Den sista november.