Julklappsfail

B fick ett armband av mig. För litet. 

Jag fick tre klockor av B. För stora.

Vad jag har gjort idag

Julbakat! Jag är mycket nöjd med denna aktivitet och framförallt är jag nöjd med resultatet. Det smakade för himla gott.

Saltlakritskola
2 dl grädde
2 dl socker
2 dl sirap
2 dl krossade lakritskarameller, typ turkisk peppar

Koka ihop under omrörning tills smeten klarar ett kulprov (häll en sked kola i kallt vatten och se om det går att forma den till en kula). Häll upp kolan i knäckformar och låt svalna.

Receptet kommer från godaste bloggen Söta saker.

Låten jag inte kan lyssna mig mätt på

Joachim Thåström – Men bara om min älskade väntar.

Och jag älskar raspet i hans röst.

När jag fick en stalker

Om en månad ska jag flytta ifrån min borg, lägenheten i Sundsvall som blivit mitt och B's mysiga hem. Därför: dags att sälja möbler.

Jag la ut min hylla på Blocket, och efter bara några minuter ringde en kvinna som ville ha den. Hon skulle hämta den dagen efter och med det tänkte jag att saken var klar.

Senare på kvällen fick jag ett sms från okänt nummer.

"Hej! Jag såg annonsen på blocket. Ä funderar om du skulle ville ha en träf? Jag ville bara fåga dig."

Hyllan är tyvärr redan såld, svarade jag. Så plingar det till i mobilen igen.

"Jag ville inte ha hyllan. Kram"

Nej, jag svarade inte på det. Och var ganska glad att jag bor i ett låst hyreshus med en stor, stark pojkvän.

Klokord

När jag var liten kunde jag trolla.

Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,

färdas obegränsat i tid och rum,

jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.

När jag var liten kunde jag trolla.

Det var innan de lärde mig att jag inte kunde.

Jonas Gardell

Jag klarade det!

I dag är dagen som jag har längtat efter. I dag kan jag ta ut en fil kand i journalistik. Jag är färdigutbildad journalist.

Igår hölls examineringen av c-uppsatsen och vi fick näst Bästa betyg. Jag är så stolt och så glad. Och det är så skönt att det är över.

Nästa: Jullov i fem och en halv vecka. Sen mer journalistik i Amsterdam!

Post Uppsats Syndrom

I går tryckte vi och lämnade in uppsatsen. Sen tog jag slut. Jag fryser och svettas, mår illa och är hungrig, är trött och har ont i leder, rygg, axlar och mage. Blicken är dimmig och jag har ingen koll på någonting.

Jag är svårt sjuk i PUS – Post Uppsats Syndrom.

Men det är väl smällar man får ta när man skriver en 15 poängs c-uppsats på halva tiden, fem veckor. Nu håller jag bara tummarna för att allt ska gå bra på examineringen på torsdag.

Och när uppsatsen är klar...

...bakar B morotskaka. Glad tredje advent!

När uppsatsnerverna tar över

Igår, två dagar före uppsatsdeadline, hade jag och min uppsatskompis  fortfarande inte fått den sista kritiken från vår handledare. Det vill säga, vi hade en ofärdig uppsats som vi inte visste hur vi skulle fortsätta med. Jag gick på nålar och kollade mejlen var femte minut. Då tröttnade B. Och tog med mig till Norra berget. 

Vi träffade Ormmannen, som tar hand om alla huggormar i Sundsvall. Han berättade om sina kompisar Huggolida och Huggoblåbär. Han sa att huggormar är snälla och inte vill attackera människor. Jag och B var högst tveksamma. Sen åt vi mackor och våfflor och handlade julklappar i en söt presentbutik. Och nervositeten släppte för ett litet tag i alla fall.

Hello mozzarellasticks-lovers!

Kolla vad jag hittade på Coop forum i Birsta. Hur avundsjuka är ni?

Dag 30: Ett sista ögonblick

Jag redigerade radioteater i skolan när mobilen ringde.
”Johanna, du måste komma till sjukhuset. Farfar är död.”
Nej.
”Jag måste gå, min farfar är död. Kan ni fortsätta själva?” sa jag till mina klasskompisar.
Som om de skulle säga nej!
Sen gick jag på tunnelbanan i Hässelby strand. Jag satt i ett hörn och grät. Vagnen var nästan full, men ingen sa något. Ingen brydde sig om en tonårstjej som satt och grät, mitt på dagen.
Det tog en evighet att komma fram till sjukhuset.

Han var så fin farfar, sista gången jag såg honom. Han såg ut som han låg och vilade middag bara. Jag tänkte att snart öppnar han ögonen och börjar skämta, som vanligt. Och jag tänkte att hur kan de verkligen vara säkra på att han är död? Han kanske bara luras. Det vore typiskt farfar.
Men han lurades inte.

En månad senare var begravningen. Jag höll samma tal som jag höll på hans 75-årskalas. Eller ja, jag höll en lapp i handen och snyftade fram några ord och höll pappa krampaktigt i armen. Men jag tror att farfar blev glad ändå.

Det är snart åtta år sedan, men jag tror fortfarande att farfar ska svara i telefonen när jag ringer.

Varför skriver jag det här?

Dag 29: Mina ambitioner

Att hitta mitt inre lugn och behålla det.

Att vara den bästa tjejen till den bästa killen.

Att uppfylla mina drömmar.

Att göra val som jag kan stå för och som får mig att må bra.

Att springa det där marathonloppet som jag slog vad med pappa om...

Varför skriver jag det här?

Dag 28: Det här saknar jag

Sol, skinn på näsan och sömn.

Varför skriver jag det här?

Dag 27: Min favoritplats

Där grusvägen dammar som mest, där skogen är som tystast och solnedgångarna som vackrast, där ligger mitt land. I Norrland får man egentligen inte säga "landet" om sommarstugan (för alla nollåttor har sitt eget land) men det skiter jag i.

Tallnäset är mitt land, min egen plats i världen. Min oas. Här har jag tillbringat alla mina somrar genom att säga hej till solen med farfar, fiska abborrar med familjen och tälta med kusinerna. På vintrarna åkte vi skidor i skogen, hade picknick på isen och byggde kojor i snöhögar.

Här mår jag bra.

Varför skriver jag det här?

Godnattvisa

Jens Lekman – Vem kan segla

Kuriosa: Den här hade kunnat blivit min "det här får mig att gråta". När mamma och pappa sjöng den här för mig när jag var liten grät jag floder. För jag ville inte skiljas från mina vänner...

Dag 26: Mina rädslor

Jag är rädd för spindlar, ormar, höga höjder, trappor och mörker. Spindlar och ormar för att de krälar så äckligt, höga höjder och trappor för att jag kan ramla och dö och mörker för att jag har absolut noll mörkerseende.

Men ännu mer rädd är jag för berg- och dalbanor. Alla älskar Gröna Lund, Liseberg och Tivoli. Själv får jag svettningar och dödsångest. Åka berg- och dalbana verkar ungefär lika kul som att hoppa bungyjump utan lina.

Men allra mest rädd är jag för döden. Inte så mycket att dö själv, men att alla andra ska dö. Och att jag ska bli ensam kvar. Att mormor och farmor ska dö innan de får barnbarnsbarn, att mina föräldrar inte ska finnas en dag, att mina småsyskon ska dö innan de blir gamla och rynkiga. Att B ska dö, försvinna och inte längre finnas i mitt liv. Den tanken skrämmer mig så mycket att jag inte ens vågar tänka den. (Och jag slutade på riktigt att andas när jag skrev det här...)

Varför skriver jag det här?

När andra säger det så mycket bättre

Vad jag tycker om Wikileaks.

Dag 25: En första

Hela våren hade vi sytt. Alla syslöjdslektioner hade gått åt och några extrainsatta dagar. Vi hade varit i tygaffären i Sundbyberg. Den som har tyger från golv till tak i alla möjliga färger, mönster och material. Vi fick hjälp att välja, för det räckte inte att välja en fin färg och ett vackert tyg, det skulle gå att sy just den modell vi valt också.
Mitt tyg var ljust blått med skimmer i. Lite styvare, nästan lite prassligt. Modellen jag hade valt hade en med rejäl kjol. Här ska sys balklänning!

Vi var ungefär som mössen i Askungen på julafton. ”Vi ska sy och vi ska klippa...” Och så kom syslöjdsfröken och stoppade oss innan det blev alldeles tokigt. Men till slut blev det bra. Min alldeles egensydda balklänning. Jag skulle kunna säga att det var jättesvårt, bara för att imponera. Men det var det inte. Och kul var det.

Dagen B som i bal kom en kväll i maj. Skolgården fylldes av femtonåringar i balklänningar och kostymer och föräldrarna och lärarna tävlade om vilka som var stoltast. Jag minns inte vad vi åt, men det var trerätters i skolmatsalen som serverades av åttorna. Sedan uppträdde Martin Stenmarck och en ganska kul trollkarl. Till sist dansade vi bugg och vals i ljushallen till liveband.

Min första, och livs enda, bal. Fruktansvärt urtrist och tråkigt, men vad är väl en bal på slottet en gammal skola med snus i väggarna?

Varför skriver jag det här?

Men man undrar ju om de fann vad de sökte

En rolig grej med att blogga är att man kan kolla vad folk har googlat på innan de kom in på bloggen. Till exempel har någon googlat orden "parkeringsböter Amsterdam" och en annan "hur lång är reinfeldt" och en tredje "tjejtidningar uppsats". 

Hoppas de blev glada när de hittade de här blogginläggen:

Parkeringsböter.

Amsterdam.

Hur lång är Reinfeldt?

Tjejtidningar uppsats.

Dag 24: Det här får mig att gråta

Jag gråter av bröllop, begravningar och Björn. Eller, jag gråter av att inte få vara med honom. Innan vi flyttade ihop grät jag varenda gång vi åkte ifrån varandra. Inte sådan där fin och gullig gråt, utan den fulaste fulgråten med skrik, snor och mascara på kinderna.

Nu vet jag att jag inte behöver gråta, för han kommer alltid tillbaka.

Varför skriver jag det här?

Dag 23: Det här får mig att må bättre

Spinning och styrketräning. Solsken. Min härliga familj. Vänner. Den gulligaste hunden. Min kille som gör allt för att göra mig lycklig.

När Daisy kryper upp i knät och tigger köttbullar, då mår jag bra.

Varför skriver jag det här?

Dag 22: Det här upprör mig

• Människor utan empati. Jag tycker att det är pinsamt och lite äckligt med människor som inte kan och inte vill förstå hur andra människor känner.
• Människor som tror att deras sätt att leva är det enda rätta – och ser ner på alla som inte lever som de. Vare sig det gäller vegetarianism, nykterism, homofobi eller islamofobi. Öppna ögonen, prova något nytt och lära av varandra, ska det vara så jäkla svårt?
• Krig och orättvisor och barnen i Afrika.
• Människor som dör unga. Så jävla onödigt, hör du det, Gud?!
• Människor som alltid är pessimistiska och som sprider negativ energi. Stanna hemma eller gå i terapi, men sprid för fan inte din skit i resten av världen.

 Varför skriver jag det här?

Dagens citat

"Om allt känns som en djungel, låt aporna klättra på berget."

Vår handledare för c-uppsatsen.

Dag 21: Ett annat ögonblick

Vad göra när termometern visar -17 och c-uppsatsen känns lång, tung och tråkig?

Julbaka med bästa brudarna såklart!

Efter timmar av skratt, julmusik och provsmakning av smetar kunde vi duka fram pepparkakor, lussebullar, pepparkaksmuffins med vit choklad- och limeglasyr och cheesecake med pepparkaksbotten och passionsfrukt, stjärnfrukt och strössel på toppen. Till detta drack vi julte, julmust och blåbär- och lingonglögg.

Mys på hög nivå när det behövdes som bäst. Tack för att ni finns tjejer!

Varför skriver jag det här?

Jag kan nog vänta med anti-rynkkrämerna ett tag

Jag och lillasyster var på gymnasiemässa i lördags. Hon är alltså 15 och nio år yngre än mig, dock något längre.

Vad vi möttes av:

Gymnasieelev med duracellenergi: "Hej tjejer! Vad vill ni gå på gymnasiet?"

Syster: "Natur."

Gymnasieelev med duracellenergi (vänd mot mig): "Och vad vill du gå?"

Och det hände vid varenda stånd!

Alltså, jag har en fil kand om tre veckor och fyller 25 om tre månader, men visst. Gymnasiet verkar som en kul utmaning.

Syster som försöker trösta: "Men Johanna, du ser ju mycket mer fjortis ut än jag. Du har ju mycket mer smink och inga glasögon."

Dag 20: Den här månaden

Snö, mörker, kyla. Te i överflöd och för lite sömn. C-uppsats tills jag spyr och en stark längtan efter ledighet. Ångesttankar för framtiden och förberedelser för Amsterdam. Kramar och klumpar i bröstet. Tjejfniss och för många uteluncher.

En helt okej månad, men är det inte lite roligare att leva på sommaren? Vad som än händer så får man i alla fall sol i sinne och lite fräknar på näsan.

Varför skriver jag det här?

Dag 19: Detta ångrar jag

Jag ångrar att jag inte har skyddat mig själv bättre genom livet. Jag ångrar alla gånger jag har låtit människor tjuva åt sig min energi så att jag har blivit tom, olycklig och ensam. Jag ångrar att jag tagit skit som jag inte förtjänat utan att protestera.

Jag ångrar att jag inte har sagt åt människor att dra åt helvete oftare.

Varför skriver jag det här?

Dag 18: Min favoritfödelsedag

Min 18-årsdag. 

Jag firade med en vecka i fjällen med familjen. Grymma dagar i backen tills benen inte längre bar. Få saker är så sköna som att känna vinden i ansiktet och att känna snön yra under fötterna. På födelsedagskvällen åt vi på restaurang och jag hade på mig bästa födelsedagspresenten, en hemmagjord tröja med en dagisbild på mig och ordet "myndig" tryckt på.

När jag kom hem var dags för kalas med kompisarna. Jag var bjuden på fest med de närmsta. Trodde jag. Efter att ha öppnat presenter och champagne hördes en sång. Upp från källaren kommer nästan hela min gymnasieklass sjungandes "Ja må hon leva". Under kvällen fick jag en t-shirt som alla skrev fina meddelanden och budskap på.

Mitt livs första – och hittills enda överraskningsfest. Mina kompisar är bäst!

Varför skriver jag det här?

Dag 17: Mitt favoritminne

Oktober 1992. Jag var sex år och semestrade i Turkiet med halva tjocka släkten. Mamma nattade lillebror, då två år, och pappa tog med mig till en restaurang utanför hotellet. Där åt vi pommes frites, sent på kvällen. Restaurangen spelade min dåvarande favoritlåt, Lambada.

Jag tuggar på mina pommes och utbrister:

"Pappa, det här är livet!"

Varför skriver jag det här?

JAAAA!

Bästa boken blir film.

Dag 16: Min första kyss

Augustikväll. Jag står i vimlet på Götgatan och väntar i nya pumps från Amsterdam. Puttas åt sidan av ett gäng killar som är på väg ut i Stockholmsnatten.
Då kommer han. I jeans, gul piké och kofta. Han är lång, luktar gott och pratar för mycket. Vi dricker öl på Mosebacke med mina tjejkompisar. Han är bara 19 och för liten för att köpa öl. Jag köper till honom också och hoppas att ingen ser. Han lägger handen på mitt knä och säger att han är glad. Jag är fnissig och bubblig i näsan av kolsyran.
Så måste han gå. Vi står i trappan ner till tunnelbanan. Han leker med mitt hår. Och kysser mig. Länge.

(Nej, det här var kanske inte min allra första kyss. Men det var min första kyss med han som betyder mer än alla andra.)

Varför skriver jag det här?

Dag 15: Mina drömmar

Starta ett eget magasin. Resa och se världen. Få en stor och härlig familj och mycket kärlek. Ett lyckligt och meningsfullt liv.
Och så hoppas jag att jag eller någon jag känner aldrig får cancer eller ALS. Och att jag får sova gott om nätterna. Sen är jag nöjd. Tack och amen.

Varför skriver jag det här?

Dagens middag

Linssoppa. 

Gott. Och lättlagat. Och nyttigt. Prova!

Dag 14: Vad hade jag på mig i dag?

 

Jag är en mycket effektiv och kompetent tjej som skriver uppsats på dagen och tränar på kvällen. Här är jag efter 15 minuters löpning och 60 minuters spinning.

Varför skriver jag det här?

Dag 13: Den här veckan

Måndag: C-uppsats. Dela ut enkäter på Dagbladet och Sundsvalls tidning (ST) + boka intervjuer på ST. 

Träna: Indoor walking.

Tisdag: C-uppsats. Skriva teori, göra provintervju på ST. Putsa på intervjumanualen om det behövs och sedan göra riktig intervju.

Träna: Spinning.

Onsdag: C-uppsats. Skriva teori och metod, göra intervjuer på ST. 

Träna: Bodybalance.

Torsdag: C-uppsats. Skriva teori och metod. Eventuellt intervjuer på ST. Eventuellt dela ut enkäter på radion.

Träna: Styrketräning.

Fredag: Åka hem till Stockholm <3 Se nya Harry Potter!

Lördag: Gå på gymnasiemässa med världens bästa syster.

Söndag: Adventsmysa med familjen. Åka tillbaka till Sundsvall.

Varför skriver jag det här?

Dag 12: I min handväska

Varför skriver jag det här?

Tetipset

Dag 11: Mina syskon

Mina syskon är coolast i världen.

När lillebror föddes var han blå och låg i kuvös. Sedan fick han brun hud och illblont hår och blev full av bus. Min lillebror tejpade för osthyvlar, limmade fast saker så att man inte kunde flytta på dem och knöt rep genom hela huset och kallade det fällor.
Lillebror är grym på att fiska, göra ritningar för kojbygge och datorer. Dessutom kan han Clas Ohlsonkatalogen utantill.

När jag fick veta att jag skulle få ett till syskon ville jag ha en syster, eftersom jag redan hade en busig bror.Jag fick en syster. Som var minst lika busig. 

Hon hade blont, lockigt hår och såg ut som ett gulligt troll. Hon sjöng jämt.
I dag är hon den roligaste, coolaste och smartaste människan jag känner. Hon är grym på att dressera hundar, på att lyfta tungt på gymmet och har läst alla Harry Potterböcker minst hundra gånger.

Som sagt, världens coolaste syskon.

Varför skriver jag det här?

Dag 10: Det här hade jag på mig idag

En av mina favoritringar som innehåller peppande budskap.

Text: Work hard, never give up, dream big, plan well.

Varför skriver jag det här?

Dag 9: Min tro

Jag kan bli avundsjuk på folk som tror på Gud, Allah, Buddah eller vem det nu må vara. Det verkar så tryggt att ha någon som alltid vakar över en. Någon som har makten, som ser till att världen snurrar vad som än händer. Jag har aldrig trott på Gud. Jag är inte konfirmerad, men döptes när jag var ett halvår gammal. Pappa vägrade kyrka, så det blev utomhus.

Jag är fortfarande medlem i svenska kyrkan. Mest för att jag vill vara säker på att få en hederlig begravning. Så att jag har Gud med mig i sista ronden i alla fall. För säkerhets skull...

Så länge tror jag på kärlek, kramar och karma.

Varför skriver jag det här?

Dag 8: Ett ögonblick

Skolsköterskan spände ögonen i oss.
– Ja, det är ju ganska smittsamt. Eller ja, det kanske inte är så bra att ni ska hålla på med just det här? Kan ni inte skriva om något annat?
Kuratorn nickade.
– Klarar ni verkligen det här?

Vi fattade ingenting. Fem 18-åringar som ville göra projektarbetet på gymnasiet tillsammans. Vi hade en skitbra idé som vi var peppade på att göra. Och nu satt vi på skolsköterskans rum och hade möte med henne och kuratorn. Som sa att vi inte fick!

– Vi vill göra det här. Vi vet att det är tabu och svårt att prata om. Men vi tror att man måste prata om det, så att alla som mår dåligt förstår att de inte är ensamma.

Året var 2004, ämnet för vårt projektarbete var depressioner och frågan vi ville söka svar på var varför mår folk så dåligt i dag?
Och nu försökte rektorn, skolsköterskan och kuratorn stoppa oss. För att de var rädda för att vi skulle sprida en depressionsepidemi på skolan.

Vi gjorde vårt projektarbete om depressioner. Vi hade världens bästa handledare som stöttade oss från början till slut. (Och som verkligen inte trodde att depressioner smittar genom att prata om dem.)

När det var dags för redovisning hade vi fotoutställning. Många vände i dörren eftersom det var för obehagligt och äckligt.
Men sedan fanns det dem som stod och tittade länge. Som gick därifrån och kom tillbaka och tittade igen. Som kanske kände igen sig.
Det var för dem vi gjorde det. För att ingen som är deprimerad ska behöva känna sig ensam om att må sämst i hela världen. Jag hoppas att vi hjälpte någon.

Vi fick ”bara” VG på arbetet, men det är fortfarande det viktigaste jag någonsin gjort i skolan och det jag är absolut mest stolt över.

Varför skriver jag det här?

Apropå min bästa vän

Men det blir bättre om vi e' tillsammans
Så mycket bättre för oss allesammans
Så mycket bättre, för o o o ooh oss

Dag 7: Min bästa vän

Den andra augusti 2008 satt jag på ett flygplan på väg från Aten till Arlanda. 35 grader och stekhet sol i Grekland, 18 grader och regn i Sverige. Om någon hade sagt till mig då att jag samma kväll skulle träffa min bästa vän och min själsfrände. Om jag hade vetat. För det var så nära att det aldrig hände. 

Om jag hade följt min impuls när jag inte hittade något att ha på mig, när regnet förstörde mitt fixade hår och gjorde klumpar i min mascara. Om jag hade vänt om när tunnelbaneresan till Gamla stan kändes flera timmar lång. Då hade jag inte varit där.
Om inte ett gäng lumparkompisar hade bestämt sig för att gå ut. Om inte två personer hade gift sig den dagen. Då hade inte Björn varit där. Jag hade inte haft en själsfrände. Inte han heller.

Han är den som peppar mig att fortsätta när jag helst vill ge upp. Han är den som orkar när jag inte gör det. Han tar hand om mig när jag inte gör det själv. Och vi kan skratta åt töntiga saker i timmar.
Han finns där när jag vaknar och när jag somnar. Han lagar godaste maten, köper alltid mitt favoritgodis och låter mig se mina favoritprogram på tv, trots att Family guy går samtidigt.
Han är den som säger att jag är vacker när jag känner mig ful. Han är den som blev stolt som tuppen när jag kom in på utbildningen i Amsterdam. Han är den som stoppar om mig och stryker mig över håret när jag inte kan sova.
Och säger att han älskar mig.

Han är den bästa vännen man kan ha.

Varför skriver jag det här?

Dag 6: Min dag

Dagens göra: Skriva c-uppsats.
Dagens citat: ”Det är inte många dygn på timmarna.” Uppsatstrött Emma.
Dagens bästa: Komma hem till varm lägenhet och snygg kille.
Dagens sämsta: Skriva c-uppsats.
Dagens humör: Trött men glad.
Dagens kärlek: Björn. Alltid.
Dagens pepp: Lagom till att det är dags att plocka fram lussebullarna ska vi jävlar i min lilla låda vara klara med uppsatsen.
Dagens smärta: Min rygg som knådades sönder på massagen igår. Jag har blåmärken!
Dagens träning: Släpa böcker fram och tillbaka från skolan.

Dagens mest sociala: Fyra journaliststudenter går på lunch tillsammans. Hittar varsin tidning, läser. Och säger inte ett ord till varandra.

Dagens låt:


Varför skriver jag det här?

Så ska en söndag vara

I dag hängde jag och B på spa hela dagen. Vi åt tvagade oss på japanskt vis och badade ångbastu. Vi blev masserade av en kille från Partille (ni fattar hur glad B blev...) och badade i tiogradigt vatten för att sedan huttrande hoppa i 40-gradersbassängen. Vi åt lunchbuffé och färsk frukt och pussades i bubbelpoolen.

När vi skulle åka hem blev jag ledsen. 

"Jag är inte redo för att åka tillbaka till verkligheten", sa jag. 

Man skulle kunna säga att det var mycket välbehövligt. 

Vi satt i utomhuspoolen och tittade på utsikten. Bild.

Dag 5: Vad är kärlek?

Jag går på dagis och har precis så många vänner jag behöver.

Jag är åtta år och sitter på en sjukhussäng. Det är vinter och jag har fortfarande mössan som farmor stickat åt mig på huvudet. I famnen har jag den minsta människan jag någonsin träffat. Min alldeles nykläckta lillasyster. Hon tittar nöjt på mig med stora blå ögon.

Jag är 15 år och mitt hjärta är trasigt. Han vill inte ha mig. Han vill inte vara med mig. Han bryr sig inte. Och jag kan inte sluta bry mig.

Jag går i skolan och har precis så många vänner jag behöver.

Jag är 19 år och det har precis blivit sommar. Jag har efter mitt tuffaste år i livet äntligen tagit studenten. Hela min familj och nästan hela släkten är där. Jag kan inte sluta le.

Och hela tiden har jag vänner vid min sida, som stöttar, skrattar och ställer upp.

Jag är 22 år och min mage kan inte sluta pirra. Han vill vara med mig. Han blir galen om han inte får vara med mig och jag vill aldrig vara utan honom. När han ser på mig vet jag vad kärlek är.

Varför skriver jag det här?

Dag 4: Det här åt jag i dag

Frukost: Fiberhavregrynsgröt med psylliumfrön, björnbärssylt och mjölk.

Lunch: Wokade grönsaker med ris.

Mellis: En clementin. Kan också ha varit en satsumas.

Middag: Tagliatelle med ädelostsås och sugar snaps och vitlöksbröd.

Utöver det en hel massa vatten, ungefär tre glas pepsi max, en kopp kärlekste, en kopp chaite och en kopp mangote.

Varför skriver jag det här?

Dagens

Dagens datum: 10-11-12.

Tänkte om ni ville veta.

Dag 3: Mina föräldrar

Min pappa är bäst i världen. Han kan bygga allt i hela världen och har svar på allt. När jag ville lära mig cykla satte han fast ett kvastskaft på cykeln och sprang efter och höll i så länge som behövdes.
När jag blev större lärde han mig att köra bil. Dock utan kvastskaft.

Min mamma är klokast i hela världen. Hon har lärt mig att gråta när det behövs, skrika när det behövs och att alltid göra mitt bästa. Hon har lärt mig att laga världens godaste köttfärssås, att förstå människor och hon har alltid funnits där.

Jag är så tacksam för att mina föräldrar inte har curlat sönder mig.
Tack mamma och pappa för att ni inte har skyddat mig från att misslyckas utan för att ni har lärt mig att resa mig upp och försöka igen.
Tack för att ni har lärt mig att jag kan allt jag vill om jag bara vill tillräckligt mycket.
<3

Varför skriver jag det här?

Min syrra har humor

Rensar mejl. Hittar ett gammalt från min syster.

"Är det här du?"

Och så länken.

Dag 2: Min första kärlek

Vi bodde på samma gata. Vi gick på samma dagis. Vi lekte varje dag. Sen flyttade han, men vi fortsatte leka. Hans idoler var Stålmannen och Michael Jackson. Han hade Barbiedockor i en resväska av plast som han gömde i garderoben.

   
Han var min bästa kompis och vi skulle alltid leka. Vi åt plättar hos mig, rice crispies hos honom (ni vet såna där flingor som ”pratade” enligt reklamen). Han lärde mig skånska, för hans farmor och farfar kom från Skåne. 

”Såhär Johanna: Neu ska jaug gåu åo köpa mjeul.”

”Mjeul?”

”Ja!”

Han bodde hos mig, jag bodde hos honom. 

En gång gick vi vilse i hans kvarter. Vi gick och gick. Blev lite rädda. Tänk om vi inte hittade hem förrän det blev mörkt? Var skulle vi sova då? Och vad skulle vi göra när vi blev hungriga?

   När vi till slut kom hem satt hans mormor på balkongen och skrattade.

”Har du inte märkt att vi var borta?” undrade vi.

”Jo”, sa hon. ”Men ni var inte så långt borta. Jag har hört er hela tiden.”

Varför skriver jag det här?

Dag 1: Presentera mig själv

Jag är världens rikaste människa. Jag har tak över huvudet och väggar så inte vinden når in. Jag äter god mat varje dag och jag får göra saker jag älskar. Jag får alltid det jag behöver.

Jag är världens fattigaste människa. Jag kan inte sova. Alla kan sova, men jag kan inte. Varje natt vaknar jag, minst en gång. Ligger obekvämt, jag är för varm och för kall på samma gång. Jag grubblar, funderar och försöker sova. Försöker, men lyckas inte.

Jag är världens mest älskade människa. Jag har en familj som står bakom mig i allt jag gör. Mina vänner kramar mig när jag behöver, ställer upp för mig och skrattar med mig. Och min kille håller om mig tills all ondska i världen försvinner och han älskar mig för att jag är jag.

Jag är världens mest missnöjda människa. Jag kämpar alltid för att bli bättre. Jag fortsätter springa fast luften för längesen tagit slut. När begrepp och kunskaper snurrar i mitt huvud läser jag lite till. När dagen är slut frågar jag mig själv vad jag kunde ha gjort bättre. Aldrig tillräckligt, aldrig nöjd.

Jag är världens mest nyfikna människa. Jag suger åt mig kunskap och har pluggat tre och ett halvt år på högskola och universitet. Minst ett halvår till ska jag läsa.

   Ja, läsa förresten. Jag läser ungefär en bok i veckan. För att jag vill och inte kan låta bli.

   När jag reser vill jag inte äta hamburgare. Jag vill äta något som jag inte vet vad det är och jag vill titta på folk och gissa var de kommer ifrån, vilka de är och vad de gillar. Och jag vill kunna förstå vad de pratar om.

Om det här är jag? Jag håller fortfarande på att ta reda på det.

Varför skriver jag det här?

En text om dagen

Min vän Johanna inspirerade mig till den roligaste bloggutmaningen.
En text om dagen. I en månad kommer min blogg därför handla om ungefär det här:

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Dags för måndagsmyyyys

Jag: Älskling, vad ska vi äta till middag i dag?
B börjar rota i frysen.
Jag och B i kör: Tacos!

Tacos, Sveriges nationalrätt på fredagar. Jag och B har lagat tacos tillsammans ungefär två gånger. Båda gångerna på måndagar. Vi är inte som andra vi.

Saker att längta efter

• Nya Harry Potter-filmen. Som jag ska mysa ner mig i biomörkret med min smarta, underbara, snygga och roliga syrra. Och min kille också såklart.
• Helgen. På söndag ska jag och B på spa.
• C-uppsatsen. Eller, snarare att den tar slut. Idag sparkade vi igång arbetet. Förhoppningsvis är vi klara till lucia.
• Jul. Jag vill ha jul med min fina familj, min fina kille och bara myyyysa.
• London. Mys, mys, mys! Och så lite shopping på det.

The social network

Jag och B var på bio ikväll. 
Jag: Älskling, var inte Mark Zuckerberg lite aspig? 
B: Jo...
Jag: Eller, jättemycket aspig.

Och nu kan jag inte sluta fundera på om det kanske är vad som krävs för att bli riktigt, riktigt framgångsrik. 
Alltså, att ha förmågan att skita i alla runtomkring, hålla sitt fokus och köra på för att nå sitt mål.

Och där någonstans insåg jag att jag inte är någon som skapar business värd miljarder dollars. Jag är en sån som kunde ha varit med i filmen Tillsammans. Jag äter nämligen mycket hellre gröt tillsammans än fläskfilé ensam.

Min kille har grym framförhållning

Jag läser bloggar, letar laptopfodral och kollar på tv samtidigt. Och plötsligt hör jag hur B gör upp planer på att äta kebab med sina vänner. 
Den sista november.

För det var jag värd

Jag har precis beställt en Macbook pro. Dyrt.

Lördag

De två senaste nätterna (och dagarna) har jag sovit mer än på flera veckor. Jag är fortfarande skittrött.

B har muntrat upp mig med att baka världens godaste pizza och skämma bort mig med ostbollar och Pepsi max.

Nu ska jag sova mera. 
Och i natt ska klockan vridas tillbaka en timme. Det betyder mer sömn till mig. Hurra!

Hurra!

Saker som är trevliga:

• Mitt körkort fyller fem år idag.
• Igår var det exakt tre månader kvar till jag flyttar till Amsterdam. Det firades med att boka flygbiljetterna till just Amsterdam.
• I januari åker jag till London med min fina familj (inklusive killen jag gillar mest).

På det här hotellet ska vi bo.

Nej, jag ljög

Framför Debatt blundar jag med ena ögat och tänker att Malmö ligger ju trots allt väldigt långt bort. Jag vill inte förstå att det verkligen händer.

Kontraster

Först tittar vi på Lyxfällan och säger till varandra: 
"Men shit, får man verkligen vara så dum?"
Sen tittar vi på Debatt och diskuterar med teven och varandra som två goda samhällsmedborgare.

Ordningen är återställd

B är hemma. Som om inte det vore nog för ett glädjeskutt står han just nu och kokar ihop kyckling med wokade nudlar och jordnötssås.
Jag är mycket lyckligt lottad. (Och lite hungrig för tillfället.)

Äntligen!

I dag kommer min kille hem. Hurra!

Saker jag vill lära mig

• Viner och druvor och vad som passar med vad.
• Göra sushi.
• Flytande arabiska.

Så här i efterhand hade jag hellre fått p-böter

Nu när B är bortrest har jag fått vara bilvakt. Eftersom jag sällan använder bilen har det mest blivit att jag någon gång om dagen kollat till bilen, kanske parkerat om den och stoppat mera pengar i parkeringsautomaten.
Så också idag. Jag var på väg till bilen när jag kommer på att parkeringstiden gick ut 20 minuter tidigare. 
"Hoppas verkligen inte jag får feta parkeringsböter nu" tänkte jag. 
Man vill ju vara en sån där cool, modern tjej som kan ta hand om bilen när karln är borta liksom.

Sen såg jag bilen. Krossad ruta, gps och stereo borta.

Fingrarna började blöda av allt glasplockande.

Och nu blir det mer reklam

Kolla här.

Men det är ju i alla fall fint att peka

Pratar med världens bästa syster i telefon.
Syster: Vi hade en coach i skolan idag.
Jag: Jaha. Vad fick ni göra då?
Syster: Vi fick sitta på en stol. Och peka bakom ryggen.
Jag: Eh, jaha. Bra coach.

Jag kom in!

I januari flyttar jag till Amsterdam och pluggar coola mediekurser på Hogeschool van Amsterdam. Sjukt nice!

Bild

Mitt liv just nu som jag älskar och inte vill byta mot något

• Min kille är i Spanien. En hel värld bort.
• Laga mat till en person är inte direkt värt ansträngningen.
• Jag har tenta om en vecka. Och jag gör allt utom att plugga.
• Oron för framtiden äter upp mig. Var ska jag bo, kommer jag att få jobb och hur ska det gå?
• Och jag kan fortfarande inte sova. 

Om det hemska

En 21-årig man tar sitt liv. Framför webbkameran och sänder direkt. Så att hela världen kan se på. För alltid. 
Han var bara ett år yngre än min pojkvän. Bara ett år äldre än min lillebror. Och trots att du, jag och hela världen kan följa mannen in i döden så kan vi aldrig förstå varför han valde att sluta leva.
Jag tror inte att det går att jämföra smärta, eller att på riktigt förstå andras smärta. Det går inte att säga vem det är mest synd om, den som är döende i cancer, den som lider av ätstörningar, eller den som har blivit dumpad och övergiven. Lika lite som vi kan jämföra fysisk smärta kan vi jämföra psykisk.
Men vi kan ta smärtan på allvar. Vi kan låta bli att tro att folk luras och tro att de bara vill ha uppmärksamhet. (Och om de vill ha uppmärksamhet, vad är det som är så farligt med att bara ge dem den?)
Det är viktigt att ta hand om varandra. Men allra viktigast är det att ta hand om sig själv.

Och självmord är inte utvägen. Döden är inte slutet på på allt som gör så ont. Det är bara början, för alla som finns runtomkring.

Amen durååå

Man ska diskutera med Sverigedemokraterna sägs det. Inte låta dem vara utanför. 

Men har ni försökt diskutera med Sverigedemokrater? Det är som att säga nej till en trotsig femåring som vill ha glass. Typ svårt.

Jag diskuterade demokrati och rätten att rösta på vad man vill med en Sverigedemokrat. Trodde jag i alla fall. Han ville mest propagera för att etablissemanget stänger ute SD, att alla partier utom SD är misslyckade och blundar för verkligheten.

Hans bästa argument? "Du är hon som röstar på Mona..."

Nej, han hade ingen aning om vad jag röstade på. Men att rösta på Mona är kanske det värsta man kan göra i hans värld?

Den diktande polisen

Vem var det som sa att poliser är tråkiga? Klicka.

Saker jag blir tokig av

1. Sundsvall på söndagar. Helt dött. Jag trodde det var ett skämt först, men butikerna har på allvar stängt på söndagar. Och Sundsvall ska vara Norrlands huvudstad...

2. Fritidsresorreklamen med Mads Mikkelsen. Aaah! Kan någon skicka karln till en talpedagog? Eller en SFI-kurs? (Eller låt honom prata danska!)

3. Mörker och kyla. Vems dumma idé var det att det ska vara vinter i Sverige?

4. Människor som nyser. Tusen gånger. På raken. Och när jag själv nyser. Blä!

5. Människor som knäcker med fingrarna. Så. Himla. Läskigt.

Borta bra, men...

Jag läste om den här killen och blev resesugen. Och insåg en konstig grej. 

Jag har varit i 16 olika länder, men aldrig utanför Europas gränser. 

Som om jag undermedvetet tänkte: "Ja, det är ju kul att resa, men inte föör långt bort".

Dagens Björn (eller när göteborgshumor är som bäst)

Vi är på väg ut. Björn sticker ut huvudet genom dörren och hör ett regnliknande ljud.
Björn: Regnar det?
Björn upptäcker lövhögen och vinden som är orsaken till ljudet.
Björn: Nej, jag blev blåst!

Kanelbullens dag

Firades med fina flickor och en fin pojke på Tant Ancis och Fröken Sara. Gött!

Alla som inte dansar är våldtäktsmän

I Kongo har minst en halv miljon flickor och kvinnor våldtagits och torterats, som en del av krigföringen. Det motsvarar alla kvinnor i Stockholm oavsett ålder.
Läs.

Och i Sverige sitter ett gäng idioter fulla på x-cider och blaskig öl och trallar: "Alla som inte dansar".

Ett erkännande och en fråga

Hej, jag heter Johanna och jag är smileymissbrukare. Nu undrar jag bara om jag är för gammal för att komma undan med denna fjortissyssla?

Cool unge

Jag ramlade över ett blogginlägg. Jag vill också ha en cool femåring.

Men så är jag ganska kort också

Jag har en "ledig" vecka. Sen upptäckte jag att jag har en to do-lista längre än mig själv.

Men roligare vet jag inte

"Det är klart ni tycker att twitter är tråkigt om ni bara följer 23 personer", sa Mymlan på föreläsning om sociala medier.
Så jag gick hem och tryckte "follow" på 145 personer. Nu förstår jag inte hur jag har klarat mig utan alla som tycker och tänker om allting.

Någon fyller år idag, vem kan det va?

Min fina kille fyller 22. Vi firar med tapas, vin och pussar.

Besviken

Jag vill bo i ett mångkulturellt Sverige. Jag vill bo i ett Sverige med människor från Norge, Kina, USA, Irak. Från alla länder ska dom komma.

Jag vill ha mat, kultur, människor, öden, berättelser och främmande språk.

Jag vill att invandrade barn ska få undervisning i sitt hemspråk i skolan. Jag vill att homosexuella ska få adoptera. Jag vill att "svensk" ska vara ett ord med många färger och med lika många definitioner som svenskar. Jag vill att människor ska få bo precis var de vill.

Jag är så himla arg på ni 300 000 människor som röstade på Sverigedemokraterna. 
Hur kunde ni svika mitt, ditt och vårt Sverige så?

Dagens to do

• Rösta.
• Äta kebabrulle.
• Valvaka.

Rösta, rösta, rösta! På vad som helst, men rösta!

Jan B raggar röster

Det blev ingen dagens Björn igår, så här kommer en (går)dagens Jan Björklund i stället.

I valdebatten på SVT.
Jan B: Kvinnliga akademiker inom offentlig sektor är de största losers som finns i Sverige.

Engelska är inte alltid coolare än svenska...

Dagens Björn

B: Vad tänker du på?

Johanna: Att jag verkligen inte orkar plugga mer. Vad tänker du på?

B snappar blixtsnabbt åt sig min mobil.

B: Jag ska spela lite, medan jag väntar på mitt andra spel.

Kul att vi befinner oss på samma ställe i livet liksom.

Sociala klubben

Vi bor på 20 kvadrat. Har ett litet, litet köksbord. Jag sitter vid den ena änden, han vid den andra. Jag med min rosa dator, han med sin blå. Vi sitter mitt emot varandra, men tittar inte på varandra och pratar inte heller.

Pluggdag

Jag läser, läser och läser. Mest irriterande: Författare/forskare som creddar sig själva och skriver om och analyserar sin egen forskning. Och då refererar till sig själv i tredje person. Så himla Lunarstorm-aktigt.

Det bästa valtalet jag har hört

Dagens Björn (på allmän begäran)

När vi tittar på Idol.
B: Åh, det här är det bästa med hela programmet. Jag älskar när fjortisar gråter.

Tänker att jag ska personrösta

Kollar upp politikerna i min valkrets. De är antingen nykterister, "vill värna om småorter", för gamla eller för gubbiga. Kul.
Jag vill rösta på en ung smart tjej med utländsk bakgrund som kan röra om lite i riksdagen.
Var hittar jag henne?

Konstigaste kursen

På fredag har jag tenta. Hemtenta i en vecka. Kursen består av galet många böcker på engelska och några föreläsningar. Hittills har jag läst två hela böcker och två halva, ett häfte och varit på nästan alla föreläsningar. Jag har läst kurs-pm och kursplan.
Men jag fattar ändå inte vad det är jag ska lära mig. Jag fattar inte vad jag ska ha tenta på.
Jag kanske kommer på det i nästa bok?

Säg att jag är duktig då

Min sambo har haft kvalitetstid med sin dator ikväll, så jag passade på att fräscha upp bloggen. 
Vi kan ju typ låtsas att jag inte använt Bloggers mall. Okej. Bra.

Det historiska valet

Jag kommer på mig själv med att vara nervös för valet. Nervös. Jag funderar på vad som händer om "fel" block vinner. Om SD blir vågmästare. Om allt blir politiskt kaos. Taktikrösta eller inte taktikrösta?
Eh ja. Som om jag inte har bättre saker att vara nervös för.


Borde nog inte läsa Aftonbladet mer före valet...