Jag klarade det!

I dag är dagen som jag har längtat efter. I dag kan jag ta ut en fil kand i journalistik. Jag är färdigutbildad journalist.

Igår hölls examineringen av c-uppsatsen och vi fick näst Bästa betyg. Jag är så stolt och så glad. Och det är så skönt att det är över.

Nästa: Jullov i fem och en halv vecka. Sen mer journalistik i Amsterdam!

När uppsatsnerverna tar över

Igår, två dagar före uppsatsdeadline, hade jag och min uppsatskompis  fortfarande inte fått den sista kritiken från vår handledare. Det vill säga, vi hade en ofärdig uppsats som vi inte visste hur vi skulle fortsätta med. Jag gick på nålar och kollade mejlen var femte minut. Då tröttnade B. Och tog med mig till Norra berget. 

Vi träffade Ormmannen, som tar hand om alla huggormar i Sundsvall. Han berättade om sina kompisar Huggolida och Huggoblåbär. Han sa att huggormar är snälla och inte vill attackera människor. Jag och B var högst tveksamma. Sen åt vi mackor och våfflor och handlade julklappar i en söt presentbutik. Och nervositeten släppte för ett litet tag i alla fall.

Saker jag blir tokig av

1. Sundsvall på söndagar. Helt dött. Jag trodde det var ett skämt först, men butikerna har på allvar stängt på söndagar. Och Sundsvall ska vara Norrlands huvudstad...

2. Fritidsresorreklamen med Mads Mikkelsen. Aaah! Kan någon skicka karln till en talpedagog? Eller en SFI-kurs? (Eller låt honom prata danska!)

3. Mörker och kyla. Vems dumma idé var det att det ska vara vinter i Sverige?

4. Människor som nyser. Tusen gånger. På raken. Och när jag själv nyser. Blä!

5. Människor som knäcker med fingrarna. Så. Himla. Läskigt.

Världens bästa fredag såklart!

Examination av PM och uppsatsidé till B-uppsatsen. Jag är så sjukt nöjd med att vi redan nu rör upp känslor och provocerar med vår uppsats, som inte ens är skriven än. 

Sedan har jag shoppat (äntligen pengar igen och mitt konto slipper eka) och sprungit. Det vankas vårrus tror jag bestämt.

Kvällen avslutades med party på bio och filmen "The boat that rocked". I veckan blev den sågad i DN. Helt oförståeligt. Inte världens djupaste film, men perfekt för en slapp fredagkväll med sköna vänner. Och det är nästan så att jag önskar att morgondagens tema på kåren inte var 70-tal och Studio 54, utan rock 'n' roll och 60-tal...

Förresten! Stora grejer kanske händer i mitt hem snart. Jag håller tummarna.

God journalistik

Idag har jag ägnat mig åt en av den mest tacksamma journalistiken, nämligen mat. Som smakconnaisseur och testpanel har jag fikat mig igenom Sundsvall. En dag full av choklad, bakverk och fruktiga smoothies. Jag har haft jobbigare dagar i mitt liv, det kan jag lova. 

(Trots att jag mådde liiite illa efter tre timmars fikande och var mätt i varenda liten cell i kroppen.)

Jag kanske skulle bli matskribent istället för nyhetsreporter?

Inte så bra koll

Sussis ligger precis utanför mitt fönster. I natt kunde jag inte sova och var vaken en lång stund efter klockan ett. Klockan halv två kom larmet om branden till räddningstjänsten. Jag märkte absolut ingenting. 

Får jag underkänt som journalist nu? Eller är jag bara blond?

Länk och bild

Vi säger att det är vår va?

Norrland är ett konstigt land

Jag började dagen med ett spinningpass. Mycket skönt så.
Stående backar, rumstemp som höjdes med flera grader och en luftfuktighet på cirka 50%. Då trivs jag som bäst.

Men så, helt plötsligt, 42 minuter in i passet tar instruktören upp snusdosan och bakar in en snus under läppen. Va?!
Alltså, instruktörer är som folk är mest och jag har sett rökande, supande och snusande instruktörer förut. Men inte under passet!

Det kan bara vara i Norrland som man her in en snus på det där viset...

/Chockad stockholmare

Det är någonting med utveckling jag gillar

Idag blev veckans projekt klart. En 16 sidor lång bilaga till Sundsvalls tidning (tyvärr bara på låtsas) om hamnen här i Sundsvall.
Jag blir alltid lika hög när jag gör tidning. Jag älskar att se en artikel växa fram, se hur tidningen långsamt, långsamt går från idé till utskrivna a3:or. Jag älskar redaktionen, hur människor ena stunden sitter och knappar vid en dator, för att i nästa stund jaga någon på telefon. Stressen, larmet, paniken innan deadline. (Fast den här gången var det ganska lugnt.) Och sedan ta en kopp kaffe och andas ut. En liten stund.

Efter skolan var jag på spinning. Så fruktansvärt roligt! En fantastisk instruktör, peppande och inspirerande och bra musik. Som jag svettades. Vad mycket kondition jag inte alls har längre. Vad mycket jag ska ändra på det. Mina torsdagar i vår är absolut spikade på cykeln! Och till sommaren är jag snabb som vinden :)



Förresten är min lillasyster sjukt jävla underbart duktig. Cred! <3

Jag tränar, alltså finns jag

Äntligen lite endorfiner! Äntligen tränare som tycker att tekniken är viktig och som visar alternativ som är jobbigare, inte lättare.
Att komma till Helex är ungefär som att dö och komma till gymhimlen. Det finns ungefär fem miljarder maskiner och jag har inte hunnit spana så mycket än men jag tror att det finns riktigt mycket fria vikter också. Alltså, jag tror att det här kan bli bra. Riktigt jävla underbart bra.

Och idag drog vår 15-poängskurs på 9 veckor igång. Dubbelt så stor, dubbelt så lång som en vanlig kurs.
Dagen har ägnats åt kommunjournalistik. Information, begära ut offentliga handlingar och skriva två artiklar. Precis allt som kan gå fel gick också fel. Såklart.
Men jag fick ihop det på något sätt ändå. Jag skrev en artikel på rekordtid. Och jag är stolt. Vad Mr Å än säger i morgon så, jag klarade det. En timme före deadline kändes det helt hopplöst och värdelöst. En minut före deadline skickade jag in mina artiklar. Såklart inte världens bästa, det kan ha varit både faktafel och slarvfel, men det spelar ingen roll. För första gången på den här utbildningen har jag skrivit en artikel helt utan prestationsångest och apati.
Jag tänkte inte, jag bara skrev.

Dessutom lagade jag sparrissoppa from scratch helt efter eget huvud till middag. Jag, som aldrig varit någon mästerkock, var stolt som en tupp och berättade för mannen. Hans svar?
- Sparrissoppa? Sparris?! Det är ju inte ens en grönsak, det är djävulens högra hand!!
Det spelar absolut ingen roll, för idag är en bra dag. Trots att det snöregnar spik och tusen nålar.
Endorfiner. Ja, jäklar. Endorfiner.

Ny termin, ny kurs, ny stress

Tenta i massmedierätt och etik i fredags. En himla massa offentlighetsprincip, yttrandefrihet och tryckfrihet. Och så lite etik på det. Jag kunde faktiskt, kändes det som. Jag tror att det gick bra.
På kvällen firades allas vår mormors 25-årsdag. En sjukt bra och välbehövlig avslutning på termin nummer ett på journalistprogrammet.

Idag startade vårterminen och en ny kurs. Journalistiska metoder. Vilket betyder praktisk kurs och jag ska lära mig göra tidning, tv, radio, webb och foto. En kurs i min smak, helt klart.
8-17 i skolan fem dagar i veckan och kurslitteratur på kvällarna står på schemat. Den här utbildningen ställer inte låga krav någonstans och senast idag fick vi höra att vi inte kan någonting om journalistik. Jag älskar det.

Your home is where your heart is

Egentligen borde jag kanske känna mig rotlös. Sedan september förra året har jag många "hemma" nämligen.

Hemma, hos mamma, pappa och syskonen. I Vällingby, min för evigt älskade förort. Förorten där jag lärde mig gå, där jag gick på dagis, lärde mig cykla. Där jag gick hela grundskolan och lärde mig skriva, lärde mig räkna, sticka en tröja. Där vänner kom och gick. I Vällingby har jag varit trotsig tonåring, ansvarsfull arbetande vuxen, liten och stor.

Nu är Sundsvall hemma. Min första egna lägenhet. Den lilla staden där jag lär mig journalistik, träffar nya människor och lever studentliv. Utvecklas och växer ett par centimeter för varje dag. Här kommer en del av mitt hjärta alltid att vara. Även den dagen jag flyttar härifrån.

Mitt hjärta har fler delar. Jag har en liten del i Göteborg också. Det är där mannen finns. Mannen som tagit mitt hjärta och som rockar min värld. Det är lite otippat och det är väldigt långt bort. Det gör ont att längta samtidigt som jag älskar längtandet. Det blir en kick och en motivation. Ju större längtan, desto större belöning är det att ses.

Och det spelar ingen roll var jag är någonstans. Det finns alltid ett hemma jag saknar.

Igloo-bygge pågår

Såhär ser det ut där jag bor. Och ni tycker stockholmare är dåliga på att hantera vinter och snö?

Ute ur bubblan

Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Tyvärr måste jag säga. Redaktionsövningen är det absolut roligaste på utbildningen hittills.
Stressigt, ja en aning. Lite sömn och mycket jobb, jo tack! Men varför har ingen sagt att det är så fruktansvärt kul?
Jag är sjukt stolt, över allt vi har åstadkommit. Över vårt samarbete som flöt på sjukt bra. Och som alltid är jag otroligt tacksam över att få ha så många begåvade människor omkring mig.

Här är en del av resultatet, vår webbtidning.

Nu kör vi!

Nu går jag under jord. I dagarna två ska ett gäng gröna och glada journalister ha redaktionsövning. En 24-sidig tidning ska produceras som ska kunna konkurera med Sundsvalls lokala medier.
Polisradion kommer att vara min ständiga följeslagare. Väskan är packad med långkalsonger, matlådor och frukt. Sova kanske jag hinner med i helgen.

Önska mig lycka till.

Helgen

Jag borde nog ha pluggat hela helgen lång, så kanske tentan hade gått lite bättre.
Istället gjorde jag en massa annat.

Fredagen bestod av Idol på hemmaplan och sen kladdkakemys och tvspelsmonopol hos Joppe med hennes bror och Tobbe.

Lördagen var dans hela dagen. Regionstävling i street och discodans. Jag som kan absolut ingenting om dans tyckte att det var hur kul som helst. Och alla var sjukt duktiga. Sötast var prinsesstårtan :) Många tack till Jonnas mamma som sponsrade inträdet!
Kvällen bestod av ännu mera mys hos Angelica med nästan hela gänget samlat. Stjärnor på is, Dansbandskampen, Britney och Maia Hirasawa i en skön röra.

På söndagen pluggade jag faktiskt. Och promenerade i solen.

Tre tecken på att jag bor i Norrland...

...och inte i den kungliga huvudstaden:

1. Det är snö.

2. Det blir mörkt vid tvåtiden på dagen. 14.00! Hur ska jag klara mig ända till våren utan att gå i ide?

3. Spelbutiken och Schenker privpak-ombudet stänger kl 18.30. På en måndag! Inte ens Bolibompa är slut kl 18.30! Och mest irriterande är att jag var där för att hämta ut böcker kl 18.32...

Jag är på dejt

med McQuail i skolans bibliotek.

Det är fest i Borgmästarens lokal men jag är inte bjuden

Jag tänkte att jag skulle sova tidigt ikväll. Vara duktig och seriös en löningslördag som denna. Kompensera för allt ickeplugg när elaka monster rev i min hals.

Det är bara det att ingen annan tänkt som jag. Det är fest i lokalen här precis under. Och inget fel i det, jag gillar fest. Bor man i studentlägenhet får man köpa att det aldrig är helt tyst. Det ingår i paketet. Men. Lite krav på bra musiksmak kan man väl ändå kräva?
Dunk-dunk-dunk-dunk-dunk börjar bli lite tjatigt nu.
Kan man gå ner och knacka på lite försiktigt och säga: Ursäkta, men vissa försöker faktiskt sova. Kan ni spela nåt lite mer kalasigt?

Valvaka, check!

Obama är USAs nye president. Nu ska jag sova. När jag vaknar blir det mediebevakning. Puss!