Ett lite lugnare nyårsfirande

Min hjälte är stupad. Febrig dagen till ära. Vi har ätit nyårsmiddag med min familj. Nu ligger han bredvid mig och slumrar sött. Mysigt så.

Gott nytt år till er alla!

Någonstans sitter en rik författare och skrattar

Hörrni, jag känner mig lite lurad. Sekretessboken är exakt 79 sidor lång, inklusive förord och sökregister. Däremellan paragrafer i massor. Detta kostade mig 278 svenska kronor.

Voilà, mon petit ami!

Här är han. Killen som bor i mitt hjärta. På juldagen kom han och hälsade på. Fem veckors olidlig längtan var äntligen över. Med sig hade han en blomma till mina föräldrar som han och hans mamma arrangerat.
Och fina julklappar till mig: en dunkudde ("För du gillar ju kuddar") och en digital fotoram i format nyckelring. Nu kan jag ha bilder på min älskling med mig överallt!
På kvällen blev det klassisk juldagsutgång med mycket dans.

Dagen efter var vi och hälsade på killens kollegor i K:fem, Sveriges minsta 3-butik.
Efter det blev det bio, äntligen har jag sett "Låt den rätte komma in". Jag tyckte att filmen var fantastisk, killen sa att "den var bra, men inte riktigt min film". Han var trevligt sällskap ändå, trots att han skämdes och skrattade åt alla pinsamma dialoger (tycker han ja...) och hade svårt att sitta still :)

Jag har fått höra lite då och då att jag ska vara glad att jag har en kille som tycker om att shoppa och som faktiskt bryr sig om vad han har på sig. Det är jag, men det finns baksidor. I lördags var det dags för mellandagsshopping och min kille "ska bara" kolla på skjortor. Och slipsar. Och prata med butikspersonal, fråga om storlekar, färger, matthet på tyger... Sen står han i provrummet och speglar sig i alla vinklar, knyter slipsknut, frågar mig om råd, ber mig hämta en annan skjorta, tvekar lite, speglar sig mera. För att till slut (efter lååång tid) välja skjortan vi såg efter ungefär 35 sekunder inne i butiken.
När jag sen vill kolla kläder till mig är han trött och ofokuserad (fast det erkänner han aldrig!) och butikerna håller på att stänga. Jag fick mina kläder till slut och när han böjer sig ner (han är 25 cm längre än jag...) och viskar i mitt öra att jag är snyggast kan jag inte ens vara lite irriterad.

På kvällen träffade vi mina gamla jobbarkompisar, sjöng singstar och hamnade på en helt okej klubb i Gamla stan. Tyvärr med en DJ som var trött på livet, eller i alla fall på alla låtar i världen eftersom allt var sönderremixat. På hemvägen lyckades jag halka och slå sönder armbandet till min klocka och sen kom jag på att vi måste åka förbi Burger King och äta. Inte för att jag var hungrig, men BK finns inte i Sundsvall, så det gäller att passa på. Det blev ljumma pommes i sängen innan läggdags och Whopper till frukost dagen efter. Det är lite så vi jobbar, jag och min kille.

Och sen kom den hemska dagen när min kärlek var tvungen att åka hem till Sveriges baksida igen. Vi såg till att min klocka blev lagad, köpte julklapp till hans mamma och försökte utnyttja varje sekund till kvalitetstid.

Mellan Sundsvall och Göteborg är det nästan 80 mil. Vänner undrar hur vi klarar det, om det är värt det. Ja. Det är värt varenda dag, varenda sekund utan varandra, för den tid vi får tillsammans är magisk.

En lite bättre julafton

Egentligen har jag inte alls längtat efter julafton. Julklappar och godis och julmat och julgran, det spelar ingen roll i år. Jag har längat efter mys med min familj och kvalitetstid med min kille. En jul fylld av kärlek helt enkelt.

Alla mina önskningar slog in.
Mysiga julbak, fantastiska julklappar, störtsnygg gran, godis och mat tills magen skriker efter nåd i all ära, men i år var bästa julklappen att få träffa alla. Julafton med familj och släkt precis som det ska vara och mys hela dagen lång.
Dessutom julsms från mina sundsvallsdarlings, dagen kunde inte varit bättre!
(Förutom för kusinen som var på akuten tills strax före Kalle Anka på grund av ondskefull mage...)

Jultankar från en uppblåsbar madrass

Dan före dopparedan är det redan. Fort som attan har det gått och jag vet inte riktigt vad jag har gjort de senaste veckorna. Flängt omkring, fest här, fika där, redaktionsövning, tenta, julklappsinköp, hemresa... Äh, ni vet hur det är!?

Kort om Stockholm:
Det är inte snö. Och inte kallt.
Vällingby city är inte fullsmockat ens dagen före julafton.
Och vällingbyborna är fan så mycket bättre på att köra bil än sundsvallsbor! I alla fall när det gäller att stanna vid övergångsställen. Trots mycket trafik, köer och stressade människor stannade precis alla när jag skulle gå över gatan. Det känns skönt att slippa bli överkörd för en gångs skull.

Nu är granen klädd, klapparna inslagna, skinkan griljerad och det finns nog inte så mycket mer att göra än att bara mysa.

Nedräkning

35 minuter kvar till pizzasvull och mys med härliga människor i min lägenhet.
20 timmar tills jag är i Stockholm.
2 dagar kvar till jag måste köpa alla julklappar. Nästan.
5 dagar kvar till julafton.
6 dagar tills jag får träffa min kärlek.
Och 23 dagar kvar till nästa föreläsning.

Idag börjar jullovet. En hel termin har jag varit blivande journalist. Känns pretty damn bra!

Igloo-bygge pågår

Såhär ser det ut där jag bor. Och ni tycker stockholmare är dåliga på att hantera vinter och snö?

Ibland finns det andra som säger det så mycket bättre

Ute ur bubblan

Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Tyvärr måste jag säga. Redaktionsövningen är det absolut roligaste på utbildningen hittills.
Stressigt, ja en aning. Lite sömn och mycket jobb, jo tack! Men varför har ingen sagt att det är så fruktansvärt kul?
Jag är sjukt stolt, över allt vi har åstadkommit. Över vårt samarbete som flöt på sjukt bra. Och som alltid är jag otroligt tacksam över att få ha så många begåvade människor omkring mig.

Här är en del av resultatet, vår webbtidning.

Nu kör vi!

Nu går jag under jord. I dagarna två ska ett gäng gröna och glada journalister ha redaktionsövning. En 24-sidig tidning ska produceras som ska kunna konkurera med Sundsvalls lokala medier.
Polisradion kommer att vara min ständiga följeslagare. Väskan är packad med långkalsonger, matlådor och frukt. Sova kanske jag hinner med i helgen.

Önska mig lycka till.

Min kille är grym

Idag har min kille fått jobb. Ett jobb som han kommer att vara bäst på. Med en snittlön på ungefär fyra gånger min inkomst.
Jag är mycket stolt flickvän.

Helgen

Jag borde nog ha pluggat hela helgen lång, så kanske tentan hade gått lite bättre.
Istället gjorde jag en massa annat.

Fredagen bestod av Idol på hemmaplan och sen kladdkakemys och tvspelsmonopol hos Joppe med hennes bror och Tobbe.

Lördagen var dans hela dagen. Regionstävling i street och discodans. Jag som kan absolut ingenting om dans tyckte att det var hur kul som helst. Och alla var sjukt duktiga. Sötast var prinsesstårtan :) Många tack till Jonnas mamma som sponsrade inträdet!
Kvällen bestod av ännu mera mys hos Angelica med nästan hela gänget samlat. Stjärnor på is, Dansbandskampen, Britney och Maia Hirasawa i en skön röra.

På söndagen pluggade jag faktiskt. Och promenerade i solen.

Tre tecken på att jag bor i Norrland...

...och inte i den kungliga huvudstaden:

1. Det är snö.

2. Det blir mörkt vid tvåtiden på dagen. 14.00! Hur ska jag klara mig ända till våren utan att gå i ide?

3. Spelbutiken och Schenker privpak-ombudet stänger kl 18.30. På en måndag! Inte ens Bolibompa är slut kl 18.30! Och mest irriterande är att jag var där för att hämta ut böcker kl 18.32...

F som i f*ck

Sådärja. Då var hemtentan i masskommunikation inlämnad. Det gick eh, sådär. Det var ganska väntat, hemtentor är inte min grej. När tankeverksamheten behövs som bäst sticker min hjärna på sista minuten till Gran Canaria. Mina briljanta formuleringar ligger bortglömda i en papperskorg någonstans och mina ben får någon slags bokstavskombination, tics och epilepsi på samma gång och vägrar sitta still.
Kvällen ska jag tillbringa på gymmet och sen börjar det stora väntandet. Väntandet på F som i underkänd.

Jag är på dejt

med McQuail i skolans bibliotek.

Karro, kortet har kommit!

Min sockervaddssöta klasskompis Karolin från Hässelby gymnasium hade en tävling på sin blogg. Jag vann. Idag kom priset. Ett kort med peppande ord och fina fraser.

Precis vad jag behövde en dag som denna. Tack stumpan!

Har sovit dåligt ett par nätter i rad. Idag är jag less och oändligt trött. Plugg och redaktionsmöte och så massa snö som gör staden hal. Jag har blivit nästintill påkörd hur många gånger som helst. Jag förstår mig inte på bilarna i Sundsvall. Finns det inga bilar med blinkers och bromsar?

Blond konversation eller när syster försöker vara rolig

Världens bästa lillasyster ringer och snackar strunt. Av okänd anledning börjar vi prata om Nordpolen.

Syster: Finns det telefoner på Nordpolen?

Jag: Men hallå! Ring från mobilen kanske?

Syster: Finns det täckning på Nordpolen?

Jag: Tänkte inte på det... Men ta med en mobilmast då?

Syster: Eller ett papper. Så kan jag rita på det, för då blir det ju teckning...

Annat än mörkret gör mig trött

Bra lärare, rektorer och annan skolpersonal ska motivera och inspirera elever.

Då kan man ju tycka att elever som är tänker själva, tar egna beslut och är självständiga gör skolans personal lite extra stolt. En känsla av att lyckas med sitt arbete.

Så är det inte riktigt. I alla fall inte på Södra skolan i Motala. Där har några högstadieelever tänkt lite utanför boxen och utsett en kille till lucia. I stället för att belöna och uppmuntra nytänkande gråter skolans rektor ut i pressen. Det är ju faktiskt tradition med en tjej!

Fast så traditionsbundet kan det väl inte vara? Ska vi fira riktigt lucia borde brudarna tävla om vem som sticker ut ögonen fortast och den trettonde december skulle förvandlas till en orgie i blodbad.

Och det här med pensionärerna. Som faktiskt kan bli upprörda om det inte går en tjej med ljus i håret längst fram i luciatåget.

Det är ju nästan så jag längtar efter att bli gammal. Få vara hur gnällig som helst och folk måste anpassa sig. Man måste vara snäll mot de gamla, oavsett hur fördomsfulla och elaka de än är.

Nej, det är inte okej att vara trångsynt bara för att man är generation äldre. Antingen hänger man med i utvecklingen och anpassar sig, eller så får man gnälla för sig själv i ett hörn.

Hela grejen känns bara som en allmän ursäkt för att få vila ögonen på söta tjejer som sjunger i stämmor. Som alla andra år.

Heja alla dem som försöker få söta killar att synas lite mer!

Artikel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3890408.ab