Björn Häger har fel

Alla är inte medietränade.

Igår sökte jag en ledande folkpartist i Stockholms läns landsting. När hon inte svarade pratade jag med hennes pressekreterare.

Han frågade såklart vad jag ville och när jag berättade att det handlade om barn som inte får medicin i tid eftersom föräldrarna inte har råd skrattade han till och svarade:

"Ja, man vill ju inte verka cynisk, men man kan ju undra hur de prioriterar."

Folkpartisten själv? Jodå, hennes svar var inte riktigt lika hårda. Bara nästan.

När min kille överraskar

"Duu, en sak bara... Jag har bokat flygbiljetter till Stockholm. Jag kommer i morgon."

<3

Tisdagstankar

Och så var det bara tre dagar kvar på praktiken. Jag vet inte om det känns bra eller dåligt.
Praktiken blev inte som jag tänkt mig, men det har varit intressant.
Jag har lärt mig så mycket mer än jag någonsin trodde. Om hur det kan vara på en redaktion. Fast mest har jag lärt mig saker om mig själv. Vem jag är och hur jag funkar, och inte funkar.

Jag har lärt mig vad jag är bra på, vad jag kan vara stolt över och klappa mig själv på axeln för. Men jag har också sett vad jag behöver lära mig mer om, träna mer på och utveckla. Och det känns kanske som det viktigaste man kan lära sig under en praktik.

Kul är det i alla fall. Att få leka journalist på riktigt och kunna säga att man kommer från en riktig tidning.
Jag har valt rätt utbildning och rätt yrke. Det är jag helt säker på.

Det sa bara klick

Första dagen på praktiken fick jag ett värdefullt tips av min mentorjournalist för att klara mig i konkurrensen.

Specialisera mig. Bli riktigt jävla bra på någonting. Expert på området. Hitta något som verkligen intresserar en.

Jag tror jag precis gjorde det. Hittade mitt kall.

Bra timmer växer inte under bekväma förhållanden,

ju starkare vind, desto starkare träd.

Jag praktiserar

Tre dagar har gått på redaktionen. Jag har fått massa knäck, skrivit fyndiga rubriker och löst problem som från början verkade omöjliga.
Jag har lärt mig så grymt mycket om journalistik och om mig själv. Och då är det ändå sju dagar kvar av insikter.

Jag fick beröm av en kollega idag, en före detta Aftonbladet-journalist.
"Men du vet ju vad du gör, det verkar som du har hållit på med det här jättelänge."
Sanningen är att jag nästan hela tiden inte har en endaste liten aning om vad jag håller på med. På något sätt går det ändå. Och det verkar gå bra.

Förresten, har jag sagt att det är i DN-huset jag leker duktig? Det känns liksom lite bra att andas luften där inne. Jag kan se mig själv där i framtiden. På DN alltså, inte bara i huset.

Hur tv-skadad jag är

Jag tittar på melodifestivalen och tänker: "Vilket jäkla jobb att vara bildproducent till det här!!"
Så fruktansvärt mycket kameror att hålla reda på...

Just nu i Stockholm

Äntligen hemma! Fredagkväll med familjen precis som det ska vara, pepsi max och popcorn i soffan till löjligt dyra helgsatsningar på tv.

I morse klockan fem tog jag tåget från Sundsvall. Samtidigt tog B tåget från Göteborg. Halv nio möttes vi på centralen i Stockholm. Det kan vara det mysigaste jag någonsin varit med om.

Skönt att vara hemma, alltså.

Stockholm i mitt hjärta

Jag har inte varit i min älskade stad sedan i julas. Det är två månader sedan. Helt sjukt.
För jag har längtat. De senaste veckorna har varit jobbiga. Sundsvall har blivit för litet, för trångt, för urtvättat och tråkigt.
Jag har svårt att koncentrera mig, stör mig på att inget händer. Är trött på att leta nyheter i en stad som står still.

Senast jag var i Göteborg bytte jag tåg i Stockholm. När jag kom ut på perrongen var det fullt av människor. Myllrande som i en myrstack. De flesta människor blev nog irriterade. Ville inte armbåga sig fram, ville inte bli knuffade. Orkade inte släpa väskan i sicksack mellan hundratals ben. Blev svettiga, fick kanske lite snabbare andetag.
Men inte jag. Jag njöt, ville stå i folkmassan länge. Ville känna stressen, strömmen, pulsen.

Jag vill bli knuffad och armbåga mig fram. Jag vill höra ljudet av snorkig dialekt och tunnelbanedörrar som slår igen. Jag vill springa upp och ner för rulltrappor på vänsterkanten. Jag älskar Stockholm. I morgon kommer jag hem.

Tentaplugg

På torsdag har jag tydligen tenta. Det känns lite oförberett. Försöker plugga, men vet inte vad jag ska plugga på. Jag har läst alla böcker, markerat så fint med rosa post-it-lappar. Men sen vet jag inte. Vad behöver jag kunna?
Jag vet att kommunstyrelser består av både styrande politiker och oppositionspolitiker, jag vet att man måste vara misstänkt på sannolika skäl för att bli häktad. Jag vet vad gyllene snittet är och hur man skriver en trestegsraket och varför det är bättre att stå upp när man pratar i radio.

Räcker det?

Värsta trött - värsta lycklig

Jag tror jag har överlevt. Ungefär 70 timmars arbetsvecka är slut. Jag har lärt mig massor om tv, jag har haft sjukt kul, det har tagit så mycket tid och det har varit intressant att vara redaktör.

Nu tänker jag lobba för mer tv under utbildningen. Det snackas hela tiden om multijournalisten, som skriver, fotar, filmar och gör radio. Men under den treåriga journalistutbildningen på Mittuniversitetet ingår en (1!) dag fotografi, två (2!) veckor radio och två (2!) veckor tv. Men vi skriver för tidning i all oändlighet.
Jag älskar tidning, men jag vill bli multijournalist. Jag måste bli multijournalist. Jag vägrar bli en arbetslös journalist i statistiken. När alla resurser finns på skolan för att bli multijournalist är det så synd att vi inte får möjligheten.

Den här veckan har känts som en månad och jag har ätit äckliga mängder skräpmat, överdoserat kaffe och sockerchockat kroppen för att hålla koncentrationen. Det tar så himla mycket tid och energi och jag är så fruktansvärt trött nu. Det kommer att ta ett par dagar att bli normal igen.
Men det är så värt det. Det här är det roligaste som finns och jag är världens lyckligaste som har världens roligaste utbildning och kommer att ha världens roligaste jobb.

Sura tanten och trötta tidningsbudet

Sedan jag flyttade hit i slutet på augusti förra året har jag haft morgontidning. Sundsvalls tidning, Dagbladet och Dagens nyheter. Det betyder inte att jag får min morgontidning varje dag. Jag har nämligen ett tidningsbud som behagar att inte dyka upp vissa morgnar. Som till exempel idag. Och igår. Igår började sportlovet för de lite yngre sundsvallsborna. Jag lägger ihop ett och ett.

Jag älskar mina tidningar och att inte få dem förstör hela min morgon. Jag ser rött. Så jag ringer Morgondistribution och DN:s prenumerationsservice. Berättar att det inte är första gången som den lille pajsaren inte kommer. De ber om ursäkt, ska kolla upp det och lovar att jag ska få mina tidningar imorgon.

Imorgon alltså. Då blir jag lugn igen. Då får jag mina tidningar och slipper svära åt mitt morgontrötta tidningsbud.

/Sur tant

me ♥ tv

Idag är det världens bästa måndag! Den här veckan kan bli den bästa på länge. Vi har redaktionsövning och ska göra tre tidningar, en radiosändning och mängder med webbuppdateringar per redaktion.
Fast det bryr jag mig inte om. Jag fortsätter nämligen leka i tv-landet. Som redaktör.
Under veckan ska jag styra min femmannaredaktion och spela in en massa inslag och klippa ihop dem. På fredag blir det sändning i tv-studion och då måste allt klaffa på sekunden.

Jag älskar fortfarande tidning, men jag är så kär i tv.