Norrland är ett konstigt land

Jag började dagen med ett spinningpass. Mycket skönt så.
Stående backar, rumstemp som höjdes med flera grader och en luftfuktighet på cirka 50%. Då trivs jag som bäst.

Men så, helt plötsligt, 42 minuter in i passet tar instruktören upp snusdosan och bakar in en snus under läppen. Va?!
Alltså, instruktörer är som folk är mest och jag har sett rökande, supande och snusande instruktörer förut. Men inte under passet!

Det kan bara vara i Norrland som man her in en snus på det där viset...

/Chockad stockholmare

Födelsedagspresent till mig själv. I förskott.

Egentligen hade jag tänkt låta bli att köpa kläder ett tag. För jag har massor. Och för att vara liite duktig student och inte bränna pengar som Paris Hilton.
Men så ramlade jag på de här. Grymt snygga, supersköna och till ett vrakpris.
Nästa vecka invigs de på gymgolvet :)

I helgen är jag i Göteborg och blir bortskämd av den vackraste.
Puss!

Inte radiopratare - än

Utvärdering radio dag ett:
Jag är kass på att improvisera och har numera inte bara en speciell telefonröst utan också en speciell radioröst. Ni vet, av det där lite tillgjorda slaget...
Nu borde jag skriva manus om historien om mig själv för att spela in ett porträttinslag av mig själv tills imorgon. Men jag kollar på Tom Alandhs (fantastiska människa!) dokumentär om Ingemar Johansson. Lite mer inspirerande.


Och jag har äntligen köpt ett gymkort. Resten av året hittas jag på Helex. På torsdag ska jag träffa en tränare som ska hjälpa mig att lägga upp målmedveten träning. Känns för himla bra! Jag invigde kortet med ett pass bodypump. Fort som attan gick det och brände och sved precis där det ska. Underbart!
Jag kanske skulle bli bodypump-instruktör istället? Det är så mycket roligare...

Det är någonting med utveckling jag gillar

Idag blev veckans projekt klart. En 16 sidor lång bilaga till Sundsvalls tidning (tyvärr bara på låtsas) om hamnen här i Sundsvall.
Jag blir alltid lika hög när jag gör tidning. Jag älskar att se en artikel växa fram, se hur tidningen långsamt, långsamt går från idé till utskrivna a3:or. Jag älskar redaktionen, hur människor ena stunden sitter och knappar vid en dator, för att i nästa stund jaga någon på telefon. Stressen, larmet, paniken innan deadline. (Fast den här gången var det ganska lugnt.) Och sedan ta en kopp kaffe och andas ut. En liten stund.

Efter skolan var jag på spinning. Så fruktansvärt roligt! En fantastisk instruktör, peppande och inspirerande och bra musik. Som jag svettades. Vad mycket kondition jag inte alls har längre. Vad mycket jag ska ändra på det. Mina torsdagar i vår är absolut spikade på cykeln! Och till sommaren är jag snabb som vinden :)



Förresten är min lillasyster sjukt jävla underbart duktig. Cred! <3

Denna veckan ett liv

Om mindre än en halvtimme är det fredag. Jag älskar fredag.
En vecka har gått, ett helt liv har hänt. Känns det som.

I skolan har jag varit från 8-16 varje dag. Oftast lite till. Känns ovanligt och lite konstigt. Men det är kul och jag har växt sedan förra terminen. Jag vågar skriva igen, leka med språket och göra som jag vill. Och det verkar funka så mycket bättre.

Jag är stolt över att jag har börjat träna igen. Tre pass har det blivit den här veckan och det känns skönt att vara seg i kroppen och känna träningsvärken. En känsla som är saknad.
Bodypump idag. Som inledde min kärlek för gym. Jag har inte tränat pump på jag vet inte hur många månader. Sedan förra våren kanske? Men det kändes bra och jag var i alla fall tillräckligt stark. Tyvärr var instruktören modell inte helt jätteung och inte så tjoig och tjimmig och vrålig som jag hade hoppats. Å andra sidan finns det pump-pass varje dag att gå på, så jag ska nog hitta nåt som passar mig.


Veckans filmtips: Benjamin Button. Fantastisk. Se.
Veckans bästa: Min kille har tröttnat på snuttiga kärleksklyschor och kallar mig "kärlekskebab" <3

Jag tränar, alltså finns jag

Äntligen lite endorfiner! Äntligen tränare som tycker att tekniken är viktig och som visar alternativ som är jobbigare, inte lättare.
Att komma till Helex är ungefär som att dö och komma till gymhimlen. Det finns ungefär fem miljarder maskiner och jag har inte hunnit spana så mycket än men jag tror att det finns riktigt mycket fria vikter också. Alltså, jag tror att det här kan bli bra. Riktigt jävla underbart bra.

Och idag drog vår 15-poängskurs på 9 veckor igång. Dubbelt så stor, dubbelt så lång som en vanlig kurs.
Dagen har ägnats åt kommunjournalistik. Information, begära ut offentliga handlingar och skriva två artiklar. Precis allt som kan gå fel gick också fel. Såklart.
Men jag fick ihop det på något sätt ändå. Jag skrev en artikel på rekordtid. Och jag är stolt. Vad Mr Å än säger i morgon så, jag klarade det. En timme före deadline kändes det helt hopplöst och värdelöst. En minut före deadline skickade jag in mina artiklar. Såklart inte världens bästa, det kan ha varit både faktafel och slarvfel, men det spelar ingen roll. För första gången på den här utbildningen har jag skrivit en artikel helt utan prestationsångest och apati.
Jag tänkte inte, jag bara skrev.

Dessutom lagade jag sparrissoppa from scratch helt efter eget huvud till middag. Jag, som aldrig varit någon mästerkock, var stolt som en tupp och berättade för mannen. Hans svar?
- Sparrissoppa? Sparris?! Det är ju inte ens en grönsak, det är djävulens högra hand!!
Det spelar absolut ingen roll, för idag är en bra dag. Trots att det snöregnar spik och tusen nålar.
Endorfiner. Ja, jäklar. Endorfiner.

Jag vägrar skriva en enda rubrik till

Har redigerat tills ögonen blödde och fingarna stank gammalt tangentbord. Lite har jag lärt mig i alla fall. Bra blev det mest troligt inte, men skitsamma. Jag ska lära mig, men en annan dag. Under tiden tänker jag skriva, skriva, skriva. Jag trivs så mycket bättre så.

Efter upptäckten av ett helt okej gym på Friskis har kärleken till träningen bara blivit större och större. Tyckte jag förtjänade lite nya träningskläder (det är faktiskt guld för motivationen!) och har shoppat loss både igår och idag. Hittade äntligen ett par överdragsbyxor, att ha vid promenader eller på väg till och från gymmet. Och ett par löpartights. Tighta som ett andra skinn, med blixtlås längst ner vid vristerna, reflexband och en mystisk ficka att lägga viktiga saker i. Invigde dem ikväll, när jag sprang en runda i ett iskallt och mörkt Sundsvall. Det är skönt att ha motivation igen. Det är skönt att kunna andas och kunna tänka klart.

Om att få ändan ur...

Alltså, ibland undrar jag om jag är dum i huvudet på riktigt. I flera månader (faktiskt!) har jag gnällt om att jag vill träna. Sådär på riktigt, på ett gym, lyfta skrot tills kroppen darrar och ansiktet får en kräftröd ton. Det finns en gymdel på Friskis & svettis. Har jag gått dit? Nej.

Idag fick det vara nog. Sparkade dit min liite för mjuka rumpa (heey, styrketräning fixar!) och utforskade maskinerna med guldsällskapet Joppe.

Jag förstår bara inte varför jag inte gjort det tidigare?

På söndag är jag där igen och till jul är jag starkare än någonsin. Oh, love it!

Jag har blivit slapp

Allt i Sundsvall är underbart. Jag är en av de få som inte längtar hem. Jag trivs här, trivs med folket, staden, skolan. Det är bara en enda sak som skuggar min himmel.
Träningen.
Friskis. Är. En. Katastrof.

Jag HAR försökt. Jag har provat flera olika pass. Jag har försökt vara positiv och glad. Jag klarar inte det längre. Jag har ingen motivation kvar.
På mitt fantastiska SATS älskade jag att träna. Behövde ingen motivation, ingen drivkraft. Det var så kul så jag gick dit ändå. Den känslan har aldrig infunnit sig på Friskis och svettis. Nu ger jag upp. Jag håller mig till spinningen som i alla fall är okej och ska försöka ta mig in i gymmet och lyfta lite skrot.

Innan jag flyttade hit lovade jag mig själv att lägga både tid och pengar på träningen eftersom jag blir sur, tjock och otrevlig om jag inte får träna mig slut några gånger i veckan. Nästa år ska jag se till att hålla det löftet.