 |
| Theo van Haaren håller i bilden av sig själv som 17-åring. |
Det här är Theo van Haaren. Han är 85 år gammal och krigsveteran. När andra världskriget kom till Amsterdam var han 15 år och han gick med i en holländsk motståndsrörelse. Med Gestapo i hasorna tvingades han fly utomlands och gick istället med i en belgisk motståndsrörelse. I oktober 1944 tvingades han ut i kriget som soldat. När freden kom, sju månader senare, svor han på att aldrig hålla i ett vapen igen.
Theo van Haaren hatar krig. Han säger att krig är smutsiga och känslolösa och han drömmer fortfarande mardrömmar om kriget och om att han blir avrättad. 19 av hans vänner i motståndsrörelsen blev nämligen det. En annan vän, en judisk man som överlevde kriget, gifte sig och utbildade sig, orkade inte med sina minnen och den posttraumatiska stressen. Han hängde sig.
Men Theo van Haaren har lämnat kriget bakom sig. Han tänker inte på det så ofta, men det är bra att berätta, säger han. Man måste minnas det som hände. Varje år på andra världskrigets minnesdag, den fjärde maj, sätter han på sig sin uniform och går till en minnesplats och lämnar blommor.
"För andra är människorna i kriget okända, men jag tänker alltid på mina vänner. Jag ser dem i mina minnen och för mig är de fortfarande levande."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar