Om att vara journalist i Amsterdam

Onsdag eftermiddag, i en konstateljé, Amsterdam.

En kvinna arbetar med snabba fingrar i en lerklump uppsatt på en ställning. Framför henne sitter två män, den ena är hennes äkta man och den andra kedjeröker och berättar historier om hur han arbetade som journalist i Iran, odlade magic mushrooms och "really enjoyed those transexuals in Bangkok". Det är också den här mannens ansikte som skulpteras i lerklumpen. Kvinnan, den äkta mannen och mångkonstnären dricker alla tre billig chardonnay från mataffären.

A ställer frågor, jag filmar och vi kommer fram till att nej, sådana här situationer hamnar man aldrig i som lokalreporter i Sverige. Synd.

Fredagsmys

Stoltaste storasystern i världen är jag

Den här tjejen är min syster. Hon är 16 år och gick ut nian idag. Och fick stipendium för bästa betygsökning under året.

Natten

Somnade halv fem. Vaknade för en halvtimme sen. Någon som vill byta sömn med mig? Inte? Nähä.

Känn ingen press älskling, men...

För några dagar sedan hittade någon till den här bloggen genom att söka på "Björn Schmidts fru".

Mina tjejer i Amsterdam

Drinkar och middag på Hard rock café.

World press photo-utställning i Oude kerk.

Näst bästa glassen på Häägen Dazs. (Den bästa finns på Triumfglass i Partille.)

Mys på coolaste baren Mandjes. Europas första gaybar och kvinnan som öppnade baren har hängt upp bhar, slipsar och underkläder i taket, gåvor från människor som hon har haft intressanta samtal med.

Smalaste gränden i Amsterdam finns på Oudezijds Voorburgwal.

En fantastisk långhelg med många skratt, mycket mat, massor av prat. Nu har jag ont i magen och är trött i fötterna. Men det var det värt!

Världens bästa fredag

Idag kommer två härliga tjejer från Sundsvallstiden hit till Amsterdam. Hurra, vad mysigt det ska bli!

Ibland känns det lite som att Amsterdam är ett Big Brother-hus. Vi bor här i vår lilla bubbla, hänger inte riktigt med i världen utanför. Det är bara tre veckor kvar nu, och trots att det ska bli himla skönt att få komma hem, så känns det allra mest bara konstigt. 

Tur då att folk kommer hit med jämna mellanrum och plockar ner mig på jorden igen. Lina och Emma, ni är efterlängtade!