Att längta

Jag har ett begär. Ett begär som började någon gång 2002. Och det har bara vuxit sig starkare sedan dess. Ikväll är det nästan olidligt. Det gör ont i mig. Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha!

En av de bästa perioderna i mitt liv var i gymnasiet. Fotolektionerna, alla projekt, mina fantastiska lärare och allt mys med de skönaste kompisarna. Jag tog studenten 2005 och längtade redan då.

Hett, hetare, hetast.

Jag vill så gärna ha en systemkamera. Helst en Nikon d60.

Och nu kan jag inte sluta tänka på hur länge jag måste leva på nudlar, blodpudding och havregrynsgröt för att spara ihop pengar till en efterlängtad älskling.

Heja Malena!

Eurovisionssemifinal med världens bästa blondingäng. Gottigheter, onyttigheter och syrliga kommentarer förgyllde min kväll. Och mellanakten såklart, som nästan var en exakt kopia av Tingeling.

Om jag inte visste bättre så skulle man ju nästan kunna tro att ryssarna driver med sig själva...

Lektion i genusforskning, del 1

Det är lördagkväll. Jag läser genusforskning till B-uppsatsen. Festligt värre.

Visste ni att flickor redan vid sex månaders ålder har lärt sig att vänta på sin tur. Redan då vet de att det finns andra med behov, viktigare än deras. 

Det vill säga, flickor lär sig redan som bebisar att de inte är så viktiga och förtjänar mindre uppmärksamhet än andra. (Alltså: pojkar, killar, män...)

Källa: Ingemar Gens, Från vagga till identitet, Seminarium utbildning och förlag, 2002.

Jag ska bli tjock av apelsiner

Jag kanske har lite för mycket uppsats på hjärnan nu och vill testa och undersöka allt.

Men vore det inte coolt att göra en Supersize me, fast bara leva på frukt i en månad. Och såklart gärna jämföra midjemått med någon som levt på Big Mac lika länge. 

Liiite spännande vore det allt...

Länk

Hey ho, let's go!

I morgon börjar vi skriva B-uppsats. Fyra veckor av helt och hållet fritt arbete. Ingen bestämd kurslitteratur, ingen tenta att plugga till. 

Men trettio sidor vetenskapliga termer, begrepp och andra konstigheter ska bli resultatet som examineras i början av juni.

Jag har aldrig varit så peppad.

Nej. Nu ljög jag.

När pollen terroriserar min kropp

Alltså. Det här med vår. Jag har pollenallergi. I natt har jag varit täppt i näsan ända upp till hjärnbarken. Och snarkat som en skogshuggare. När jag till slut vaknade (med vidöppen mun) kände jag mig mer död än levande. Det gör ont att ha pollenallergi. Det gör ont att ha igentäppt näsa och igentäppta ögon. Smärta i hela kroppen. 

Dagen har jag spenderat halvliggandes på sängen och läst nästan alla artiklar i dagens DN, senaste numret av Journalisten och en bra bok. 

Som tur är har jag en redig karl som sköter markservicen, som har sett till att disken blivit diskad och att jag har fått någon mat i magen. Han är rätt bra att ha faktiskt.

<3

Vi har varit tillsammans sex månader idag. Grattis oss!