Om det hemska

En 21-årig man tar sitt liv. Framför webbkameran och sänder direkt. Så att hela världen kan se på. För alltid. 
Han var bara ett år yngre än min pojkvän. Bara ett år äldre än min lillebror. Och trots att du, jag och hela världen kan följa mannen in i döden så kan vi aldrig förstå varför han valde att sluta leva.
Jag tror inte att det går att jämföra smärta, eller att på riktigt förstå andras smärta. Det går inte att säga vem det är mest synd om, den som är döende i cancer, den som lider av ätstörningar, eller den som har blivit dumpad och övergiven. Lika lite som vi kan jämföra fysisk smärta kan vi jämföra psykisk.
Men vi kan ta smärtan på allvar. Vi kan låta bli att tro att folk luras och tro att de bara vill ha uppmärksamhet. (Och om de vill ha uppmärksamhet, vad är det som är så farligt med att bara ge dem den?)
Det är viktigt att ta hand om varandra. Men allra viktigast är det att ta hand om sig själv.

Och självmord är inte utvägen. Döden är inte slutet på på allt som gör så ont. Det är bara början, för alla som finns runtomkring.