Ett lite lugnare nyårsfirande

Min hjälte är stupad. Febrig dagen till ära. Vi har ätit nyårsmiddag med min familj. Nu ligger han bredvid mig och slumrar sött. Mysigt så.

Gott nytt år till er alla!

Någonstans sitter en rik författare och skrattar

Hörrni, jag känner mig lite lurad. Sekretessboken är exakt 79 sidor lång, inklusive förord och sökregister. Däremellan paragrafer i massor. Detta kostade mig 278 svenska kronor.

Voilà, mon petit ami!

Här är han. Killen som bor i mitt hjärta. På juldagen kom han och hälsade på. Fem veckors olidlig längtan var äntligen över. Med sig hade han en blomma till mina föräldrar som han och hans mamma arrangerat.
Och fina julklappar till mig: en dunkudde ("För du gillar ju kuddar") och en digital fotoram i format nyckelring. Nu kan jag ha bilder på min älskling med mig överallt!
På kvällen blev det klassisk juldagsutgång med mycket dans.

Dagen efter var vi och hälsade på killens kollegor i K:fem, Sveriges minsta 3-butik.
Efter det blev det bio, äntligen har jag sett "Låt den rätte komma in". Jag tyckte att filmen var fantastisk, killen sa att "den var bra, men inte riktigt min film". Han var trevligt sällskap ändå, trots att han skämdes och skrattade åt alla pinsamma dialoger (tycker han ja...) och hade svårt att sitta still :)

Jag har fått höra lite då och då att jag ska vara glad att jag har en kille som tycker om att shoppa och som faktiskt bryr sig om vad han har på sig. Det är jag, men det finns baksidor. I lördags var det dags för mellandagsshopping och min kille "ska bara" kolla på skjortor. Och slipsar. Och prata med butikspersonal, fråga om storlekar, färger, matthet på tyger... Sen står han i provrummet och speglar sig i alla vinklar, knyter slipsknut, frågar mig om råd, ber mig hämta en annan skjorta, tvekar lite, speglar sig mera. För att till slut (efter lååång tid) välja skjortan vi såg efter ungefär 35 sekunder inne i butiken.
När jag sen vill kolla kläder till mig är han trött och ofokuserad (fast det erkänner han aldrig!) och butikerna håller på att stänga. Jag fick mina kläder till slut och när han böjer sig ner (han är 25 cm längre än jag...) och viskar i mitt öra att jag är snyggast kan jag inte ens vara lite irriterad.

På kvällen träffade vi mina gamla jobbarkompisar, sjöng singstar och hamnade på en helt okej klubb i Gamla stan. Tyvärr med en DJ som var trött på livet, eller i alla fall på alla låtar i världen eftersom allt var sönderremixat. På hemvägen lyckades jag halka och slå sönder armbandet till min klocka och sen kom jag på att vi måste åka förbi Burger King och äta. Inte för att jag var hungrig, men BK finns inte i Sundsvall, så det gäller att passa på. Det blev ljumma pommes i sängen innan läggdags och Whopper till frukost dagen efter. Det är lite så vi jobbar, jag och min kille.

Och sen kom den hemska dagen när min kärlek var tvungen att åka hem till Sveriges baksida igen. Vi såg till att min klocka blev lagad, köpte julklapp till hans mamma och försökte utnyttja varje sekund till kvalitetstid.

Mellan Sundsvall och Göteborg är det nästan 80 mil. Vänner undrar hur vi klarar det, om det är värt det. Ja. Det är värt varenda dag, varenda sekund utan varandra, för den tid vi får tillsammans är magisk.

En lite bättre julafton

Egentligen har jag inte alls längtat efter julafton. Julklappar och godis och julmat och julgran, det spelar ingen roll i år. Jag har längat efter mys med min familj och kvalitetstid med min kille. En jul fylld av kärlek helt enkelt.

Alla mina önskningar slog in.
Mysiga julbak, fantastiska julklappar, störtsnygg gran, godis och mat tills magen skriker efter nåd i all ära, men i år var bästa julklappen att få träffa alla. Julafton med familj och släkt precis som det ska vara och mys hela dagen lång.
Dessutom julsms från mina sundsvallsdarlings, dagen kunde inte varit bättre!
(Förutom för kusinen som var på akuten tills strax före Kalle Anka på grund av ondskefull mage...)

Jultankar från en uppblåsbar madrass

Dan före dopparedan är det redan. Fort som attan har det gått och jag vet inte riktigt vad jag har gjort de senaste veckorna. Flängt omkring, fest här, fika där, redaktionsövning, tenta, julklappsinköp, hemresa... Äh, ni vet hur det är!?

Kort om Stockholm:
Det är inte snö. Och inte kallt.
Vällingby city är inte fullsmockat ens dagen före julafton.
Och vällingbyborna är fan så mycket bättre på att köra bil än sundsvallsbor! I alla fall när det gäller att stanna vid övergångsställen. Trots mycket trafik, köer och stressade människor stannade precis alla när jag skulle gå över gatan. Det känns skönt att slippa bli överkörd för en gångs skull.

Nu är granen klädd, klapparna inslagna, skinkan griljerad och det finns nog inte så mycket mer att göra än att bara mysa.

Nedräkning

35 minuter kvar till pizzasvull och mys med härliga människor i min lägenhet.
20 timmar tills jag är i Stockholm.
2 dagar kvar till jag måste köpa alla julklappar. Nästan.
5 dagar kvar till julafton.
6 dagar tills jag får träffa min kärlek.
Och 23 dagar kvar till nästa föreläsning.

Idag börjar jullovet. En hel termin har jag varit blivande journalist. Känns pretty damn bra!

Igloo-bygge pågår

Såhär ser det ut där jag bor. Och ni tycker stockholmare är dåliga på att hantera vinter och snö?