När orden inte vill

Det finns ingen kreativitet i min lägenhet. Ingen skaparlust, ingen skrivglädje. Jag har suttit i många timmar nu och försökt få ihop en intervju med kriminalreportern på min praktikplats. Det finns så mycket jag vill berätta, jag har så mycket att gå på. Men det går ändå inte. Jag öppnar worddokumentet, stänger det igen. Reser mig och går några steg. Byter plats på datorn. Letar efter en bra plats att skriva på.

Men det händer bara inte.
Var kan man få tag på en bra skrivarhörna, någon som vet?

Vi säger att det är vår va?

Björn Häger har fel

Alla är inte medietränade.

Igår sökte jag en ledande folkpartist i Stockholms läns landsting. När hon inte svarade pratade jag med hennes pressekreterare.

Han frågade såklart vad jag ville och när jag berättade att det handlade om barn som inte får medicin i tid eftersom föräldrarna inte har råd skrattade han till och svarade:

"Ja, man vill ju inte verka cynisk, men man kan ju undra hur de prioriterar."

Folkpartisten själv? Jodå, hennes svar var inte riktigt lika hårda. Bara nästan.

När min kille överraskar

"Duu, en sak bara... Jag har bokat flygbiljetter till Stockholm. Jag kommer i morgon."

<3

Tisdagstankar

Och så var det bara tre dagar kvar på praktiken. Jag vet inte om det känns bra eller dåligt.
Praktiken blev inte som jag tänkt mig, men det har varit intressant.
Jag har lärt mig så mycket mer än jag någonsin trodde. Om hur det kan vara på en redaktion. Fast mest har jag lärt mig saker om mig själv. Vem jag är och hur jag funkar, och inte funkar.

Jag har lärt mig vad jag är bra på, vad jag kan vara stolt över och klappa mig själv på axeln för. Men jag har också sett vad jag behöver lära mig mer om, träna mer på och utveckla. Och det känns kanske som det viktigaste man kan lära sig under en praktik.

Kul är det i alla fall. Att få leka journalist på riktigt och kunna säga att man kommer från en riktig tidning.
Jag har valt rätt utbildning och rätt yrke. Det är jag helt säker på.

Det sa bara klick

Första dagen på praktiken fick jag ett värdefullt tips av min mentorjournalist för att klara mig i konkurrensen.

Specialisera mig. Bli riktigt jävla bra på någonting. Expert på området. Hitta något som verkligen intresserar en.

Jag tror jag precis gjorde det. Hittade mitt kall.

Bra timmer växer inte under bekväma förhållanden,

ju starkare vind, desto starkare träd.

Jag praktiserar

Tre dagar har gått på redaktionen. Jag har fått massa knäck, skrivit fyndiga rubriker och löst problem som från början verkade omöjliga.
Jag har lärt mig så grymt mycket om journalistik och om mig själv. Och då är det ändå sju dagar kvar av insikter.

Jag fick beröm av en kollega idag, en före detta Aftonbladet-journalist.
"Men du vet ju vad du gör, det verkar som du har hållit på med det här jättelänge."
Sanningen är att jag nästan hela tiden inte har en endaste liten aning om vad jag håller på med. På något sätt går det ändå. Och det verkar gå bra.

Förresten, har jag sagt att det är i DN-huset jag leker duktig? Det känns liksom lite bra att andas luften där inne. Jag kan se mig själv där i framtiden. På DN alltså, inte bara i huset.