I min kalender just nu

Bland alla anteckningar, läxor, uppgifter, måsten, möten och kom ihåg-saker har jag skrivit: "Få inte magsår".

Jag tror jag behöver den påminnelsen just nu. (Egentligen är jag bara så frustrerad på lärare som inte förstår, eller vill förstå, att jag varit sjuk och därför inte hunnit med att göra alla uppgifter. Jag har spytt goddammit, inte helt lätt att göra intervjuer då... Och jag ska inte, INTE, bli stressad över det. Det blir klart när det blir klart.)

Mitt bildspel

Nu är det klart! Varsågoda, här är mitt bildspel från Diemen, förorten i Amsterdam där jag bor.

(Och ja, jag vet att ljuset ligger olika i bilderna. Men det struntar vi i.)

Nykär igen och igen och igen

Det bästa med distansförhållande: Den där superpirriga känslan som uppstår precis innan vi ses igen. Känner mig som en femåring som fyller år med magen full av fjärilar. Få saker är fantastiskt med distans, men den här nykära känslan är svår att framkalla lika starkt en grå mitt i veckan dag när man är sambo.

Om fyra timmar är han här!

Fröken med tur

Så har jag hämtat mig från döden dödens förkylningen. Försöker hämta upp och komma ikapp. Och vaknar upp i morse och kräks. Hej magsjuka. 

Så förkyld som jag var förra veckan har jag inte varit på mycket, mycket länge. Magsjuk har jag inte varit sedan jag var liten. Så det var väl på tiden då eller?

Mår i alla fall bättre nu. Håll tummarna för att det fortsätter åt det hållet. Jag har en pojkvän att få besök av (onsdag) och en födelsedag att fira (torsdag). Har inte tid med detta kräkande.

Mysig söndag

Tapas, lite vin och härliga tjejer. Mer än så behövs inte för härlig söndagkväll i Amsterdam. Nu ska jag kolla på Dokument inifrån: Säljsekten på Svt play.

Om ni vill kolla: Säljsekten.

Jobba, jobba, jobba

Den här tjejen har precis varit ute och tagit 250 bilder på förorten där hon bor. Det ska bli ett bildspel. Nu är hon trött och frusen.

Om frihet

Idag är jag så tacksam för att jag växt upp i ett fritt land. En demokrati där medborgarna har rättigheter och rösträtt och får kritisera sina ledare. Jag är lycklig över fri press och att journalister inte blir hotade till livet (i alla fall inte av politiska ledare).

Ibland när jag säger att jag är journalist så säger folk: "Ja, det är väl kul. Bara du inte jobbar på Aftonbladet, de bara ljuger!"

Och tycka vad man vill (Aftonbladet är Sveriges mest lästa tidning, så antingen har svenskarna dålig smak eller så är Aftonbladet bra...) men om det är det värsta folk kan komma på om journalister i Sverige, så är jag ändå ganska glad. Och stolt. 

Och för er som inte läser Aftonbladet på grund av alla dokusåpor så kan ni spana in rapporteringen om den Nya Arabvärlden i stället. Och läsa vad Jon Williams, redaktör för BBC World, skriver om nyhetsrapporteringen från Libyen. Läs här.