Jag har fått kalla fötter. Herrejävlagud vad håller jag på med?
I natt hade jag jättesvårt att sova. Det kändes helt plötsligt så idiotiskt att flytta 40 mil bort, rätt upp i norrland i en liten stad.
Jag känner mig liten och ensam, jag känner ingen och allt är så nytt och så stort. Jag ska flytta hemifrån, flytta till en annan stad och jag ska börja plugga. Och allt på samma gång, är inte det att ta sig vatten över huvudet?
Jag vill bo hemma hos mamma och pappa för alltid, äta mammas mat och fråga pappa om saker jag inte förstår.
But big girls don't cry och blablabla och idag känns det faktiskt lite bättre. Jag antar att nervositeten och veligheten är part of the process och bara är ett tecken på hur rätt det här är för mig. Lite nervös måste man vara för att det ska bli bra.
2 kommentarer:
Det kommer gå kalas Johanna...slå en pling så spelar vi bort lite pengar på casinot där uppe =)..Puss o kram //Erik from Gävle
Min käraste Johanna. Räta på ryggen och le så brett och glatt du bara kan. Det är ju nu du är på väg att äntligen göra något för dig själv. Det är ju fantastiskt och skitskönt.
Flygflyg och grubbla inte så mycket.
Det här blir kalas.
Kramilam!
// Liten Kat
Skicka en kommentar