Inga elever som saknar motivation och som sedan hittar plugglust, livslust, framtidstro. Inga kameror som klickar. Inget mörkerrum som luktar kemikalier och kärlek. Ingen tv-studio. Inga nya radioprdouktioner som sänds i högtalarsystemet. Inga fler biljardturneringar.
Bara tomma lokaler. Tomt, tyst, ekande, ensamt.
När sommarlovet är slut kommer inga elever tillbaka. Min skola är död. Hässelby gymnasium är nerlagt.
Jag har vetat om det länge, men det är först nu jag förstår.
Hässelby gymnasium var mer än bara en skola. Till IV-programmet, mediaprogrammet och sam-mediaprogrammet kom elever med dåliga betyg, dålig motivation och ibland utan tro på vare sig framtid eller sig själva.
De möttes av topputrustning, en liten och personlig skola och superengagerade lärare.
Såna där lärare man drömmer om. Såna som bryr sig mer om att lära för livet än för betyg. Som skapar vett och självkänsla i sina elever i stället för bara andragradsekvationer.
Det låter som en dröm. Men det var sant. Sen dödade politikerna världens bästa skola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar