På facebook pratar fler och fler av mina vänner om Sundsvallsångesten. om ångesten att återvända till Sundsvall efter ett halvår av praktik och jobb.
Jag finner det lite roligt.
I vintras var nämligen samma personer upprörda över (och kunde framförallt inte sluta skämta om) hur Stockholm lamslogs av snön. "I Norrland går i alla fall bussarna" sas det. "Är det här extremt? Jag kallar det vanlig vinter."
Alltså, jag var också sjukt irriterad över att kollektivtrafiken inte funkade. Och jag förstår fortfarande inte vad som är så svårt med att anställa så mycket extrapersonal att allt funkar.
Och ja, det var en helt normal vinter. Med norrländska mått mätt. Stockholm är sällan klätt av snö och temperaturer under 15 minus flera månader i rad.
Sen kom sommaren. Och vintern glömdes bort. Stockholm förläts och blev en underbar stad. Nu är det snarare hemskt att lämna den och Sundsvall och Norrland känns lite jobbigt och ångestfyllt att återvända till.
Äsch då. Var inte ledsna. Ni har ju en helt normal vinter att se fram emot. Och utan tunnelbana behöver ni inte irritera er över att den inte går.
Själv ser jag fram emot Sundsvall. Jag älskar mitt jobb, men det ska bli skönt att vara student igen. Göra som jag blir tillsagd och slippa ta tusen viktiga beslut varje dag. Dessutom får jag bråka om disken, leva vardagsliv och vakna med världens vackraste. Varenda dag. Det blir en bra höst det här.
4 kommentarer:
Alltså, snökaoset har ingenting med min sundsvallsångest att göra. (Ja, jag känner mig lite träffad här, eftersom jag inte vet någon annan än jag som tagit ordet "sundsvallsångest" i sin mun och dessutom har skrivit om snökaos.) Min "sundsvallsångest" handlar om en ren ovilja att gå tillbaka till skolan. Och även om jag har många bra minnen av Sundsvall så har staden för mig blivit förknippad med stress och press. Tyvärr. Att flytta tillbaka innebär för min del inte minst att vänja sig vid att INTE längre få det som du längtar efter, som du skriver i de sista meningarna. En bra höst med många roliga stunder kan det kanske bli ändå, men tyvärr har jag inte jättelätt att se det så.
Sundsvallsångest deluxe, alltså!
Alltså, jag tog mig friheten att ironisera hur poppis Sthlm är nu när Sundsvallsåterkomsten är så nära. Precis som du och flera andra drev med Sthlm tidigare.
Hade jag bara syftat på dig hade jag självklart inte bloggat om det, det hade varit elakt. Och jag är inte elak.
Sen förstår jag såklart att ångesten har många olika orsaker, precis som jag längtar till Sundsvall för att jag då slipper alla som tror att jag på allvar inte är kär i Björn för att "jag lämnade honom" och för att jag under den här sommaren fått ta så mycket ansvar (och stress) på jobbet att jag gått med ständigt ont i magen.
Jag tycker mycket om att ni ska komma tillbaka och fylla upp Sundsvall som varit väldigt tom under våren och sommaren!
Så Sundsvallsångest eller inte så är jag i alla fall väldigt glada för att ni kommer tillbaka, ni är saknade och efterlängtade!
Men det är mycket onödigt att ni måste ta med er en dryg c-termin med er! Den kan ni få lämna i Stockholm!
Emma, du är söt <3 Och C-uppsatsen tycker jag att vi festar bort ;)
Skicka en kommentar