Åker till Gävle på morgonen för två inbokade intervjuer till vårt gräv. Jobbar intensivt hela dagen och får höra två mycket bra historier. Kommer hem till Sundsvall på kvällen, kastar i mig mat och drar i väg för mys- och Idolkväll med fina vänner.
Lördag:
Vaknar tidigt, äter frukost och drar till gymmet. Kommer hem, duschar, handlar. Cyklar till skolan för att korrekturläsa Kåridåren. Cyklar hem, tvättar, städar och pluggar. Ägnar kvällen åt tv, läsa skönlitteratur och lyssna på årets sommarprat via poddsändningar. Samt att ligga vaken och vara orolig för B som fått matförgiftning. (Han mår bra nu.)
Söndag:
Vaknar sent och fastnar med DN, speciellt Söndag. Cyklar till skolan för mer korrekturläsning. Korrekturläser och pluggar på gamla tentor till grävtentan på fredag. Kommer hem runt nio på kvällen, skriver artikel till grävet. Morrar lite för att jag inte hann träna och inte har någon matlåda tills imorgon. Sover förhoppningsvis före klockan ett, men räkna inte med det.
Alltså, jag klagar verkligen inte. Jag blir nästan hög av att ha mycket att göra. Det är som om ju mer saker jag måste göra, desto mer energi och driv får jag. Är inte det lite konstigt? Kan man bli utbränd, fast tvärtom? Typ jagärsåhimlastressadgemigmerattgörajagmåstegöramera.