Sådärja. Då var hemtentan i masskommunikation inlämnad. Det gick eh, sådär. Det var ganska väntat, hemtentor är inte min grej. När tankeverksamheten behövs som bäst sticker min hjärna på sista minuten till Gran Canaria. Mina briljanta formuleringar ligger bortglömda i en papperskorg någonstans och mina ben får någon slags bokstavskombination, tics och epilepsi på samma gång och vägrar sitta still.
Kvällen ska jag tillbringa på gymmet och sen börjar det stora väntandet. Väntandet på F som i underkänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar