Jobbet ger mig kalla kårar

För några somrar sen jobbade jag på flygplatsen i Oslo, Gardermoen. Min uppgift var att packa flygplansmat, i de små boxarna som sedan serveras på planet. Eftersom det var främst sallader, mackor och andra kalla rätter som skulle fixar var temperaturen i storköket inte mer än cirka 12 grader. Ungefär kylskåpskallt alltså. Och på grund av hygienskäl fick vi inte använda några andra kläder än arbetsuniformen bestående av kockskjorta och kockbyxor i lite tjockare tyg. Dock inte värmande någonstans. Trots gassande sol utanför frös jag mig alltså igenom hela sommaren.

I sommar jobbar jag på ett kontor. Arbetskläder väljer jag själv och istället för livsmedel pillar jag med en dator och en telefon. Men det är svinkallt. Någon måste ha råkat ställa in AC:n på "istid". Jag länsar kaffemaskinen för att hålla värmen och sitter insvept i sjalar och tjocka tröjor.

Det är någonting som inte riktigt känns rätt när jag måste klä på mig så fort jag kommer in och måste klä av mig alla tjocka kläder när jag kommer ut.

När familjen är på landet

Jag är inte van vid att vara ensam längre. Inte riktigt bekväm med det heller. Så när familjen åkte till landet åkte jag ner till Göteborg för att umgås med den bästa och hans familj.

Nu är jag hemma igen. I det stora huset, aaaaall by myself. Jag kommer på mig själv hela tiden med att undra var den där busiga hunden som aldrig kan vara tyst är någonstans. Förmodligen flirtar hon och äter korv med en västgötaspets.

På jobbet

Det är stressigt på jobbet. Jag är en effektiv och kompetent ung dam och gör flera saker samtidigt. Jobbar hårt och jobbar undan för att få det gjort. Så kommer en bokning. Ett företag som ska importera från Belgien. Snabbt som attan fixar och trixar jag, skriver mail och tar reda på vem i Belgien som ska ha mailet. Räknar ut vikter och mått. Och skickar iväg.

Så ringer telefonen. En annan man från företaget som jag precis bokat en import åt. Och han säger att allt är fel. Att hans kollega måste fått snurr i huvudet och att inget stämmer. Jag är en effektiv och kompetent kundservicemedarbetare och suckar inte. Han lovar att maila mig rätt uppgifter för en ny bokning. Jag avbokar, skickar mail, ett till mail, många mail. Rätt uppgifter kommer och allt visar sig vara ännu mycket mer fel än jag först trodde. Fler mail, fler avbokningar. Ny bokning. Och istället för fem effektiva och kompetenta minuter tog det 45 förvirrade minuter.

Där fick jag för att jag ville vara effektiv och kompetent.

Borta sämst, hemma bäst

Visst är det konstigt att den träningslust och motivation jag känt i flera år aldrig riktigt infunnit sig i Sundsvall? Och visst är det ännu konstigare att så fort jag kommer hem till Stockholm och kliver in på mitt gamla gym så kommer lusten och motivationen tillbaka och nästan knockar mig. De vikter som var alldeles för tunga i Sundsvall är nästan för lätta i Stockholm.

Det är så skönt att vara tillbaka på ett gym där jag kan varenda vrå, där folk vet vem jag är och vad jag heter. Jag känner mig så löjligt trygg där. Det är fantastiskt hur mycket det påverkar min träning, min lust och mina resultat.

Förra sommaren ville jag sätta hjul på hela byggnaden och dra den upp till Sundsvall. I år letar jag efter tillräckligt stora - och tillräckligt många hjul.

Fröken Rastlös

Jag är dålig på att vara ledig. Jag är ständigt rastlös och vill alltid vara effektiv och kompetent. Jag trivs som bäst när jag kan göra ett par-tre saker samtidigt. Det känns som att tiden inte räcker till för att jag ska hinna med allt jag vill göra.

I sommar jobbar jag heltid, 8-16.30 måndag till fredag. Det räcker inte för min rastlösa själ och därför läser jag en heltidskurs i kreativt skrivande och läser kurslitteratur och skriver texter varje kväll. Som om inte det vore nog försöker jag kompensera all kurslitteratur det senaste året med skönlitteratur. Målet är att ta mig igenom mina föräldrars enorma bokhylla innan sommaren är slut. Dessutom vill jag fräscha upp min franska. Och såklart ha tid för träning, vänner, familj och pojkvän.

(Jag ska försöka ta det lugnt någon gång. Också.)

Skämmes ta mig fan!

Det här gör mig så trött att jag inte ens vet var jag ska börja kommentera. Hoppas att alla inblandade blir sparkade med omedelbar verkan och blir portade från arbetsförmedlingen för all framtid.

Låt mig presentera Daisy