Hela våren hade vi sytt. Alla syslöjdslektioner hade gått åt och några extrainsatta dagar. Vi hade varit i tygaffären i Sundbyberg. Den som har tyger från golv till tak i alla möjliga färger, mönster och material. Vi fick hjälp att välja, för det räckte inte att välja en fin färg och ett vackert tyg, det skulle gå att sy just den modell vi valt också.
Mitt tyg var ljust blått med skimmer i. Lite styvare, nästan lite prassligt. Modellen jag hade valt hade en med rejäl kjol. Här ska sys balklänning!
Vi var ungefär som mössen i Askungen på julafton. ”Vi ska sy och vi ska klippa...” Och så kom syslöjdsfröken och stoppade oss innan det blev alldeles tokigt. Men till slut blev det bra. Min alldeles egensydda balklänning. Jag skulle kunna säga att det var jättesvårt, bara för att imponera. Men det var det inte. Och kul var det.
Dagen B som i bal kom en kväll i maj. Skolgården fylldes av femtonåringar i balklänningar och kostymer och föräldrarna och lärarna tävlade om vilka som var stoltast. Jag minns inte vad vi åt, men det var trerätters i skolmatsalen som serverades av åttorna. Sedan uppträdde Martin Stenmarck och en ganska kul trollkarl. Till sist dansade vi bugg och vals i ljushallen till liveband.
Min första, och livs enda, bal. Fruktansvärt urtrist och tråkigt, men vad är väl en bal påslottet en gammal skola med snus i väggarna?
Mitt tyg var ljust blått med skimmer i. Lite styvare, nästan lite prassligt. Modellen jag hade valt hade en med rejäl kjol. Här ska sys balklänning!
Vi var ungefär som mössen i Askungen på julafton. ”Vi ska sy och vi ska klippa...” Och så kom syslöjdsfröken och stoppade oss innan det blev alldeles tokigt. Men till slut blev det bra. Min alldeles egensydda balklänning. Jag skulle kunna säga att det var jättesvårt, bara för att imponera. Men det var det inte. Och kul var det.
Dagen B som i bal kom en kväll i maj. Skolgården fylldes av femtonåringar i balklänningar och kostymer och föräldrarna och lärarna tävlade om vilka som var stoltast. Jag minns inte vad vi åt, men det var trerätters i skolmatsalen som serverades av åttorna. Sedan uppträdde Martin Stenmarck och en ganska kul trollkarl. Till sist dansade vi bugg och vals i ljushallen till liveband.
Min första, och livs enda, bal. Fruktansvärt urtrist och tråkigt, men vad är väl en bal på
3 kommentarer:
För det första: Hade ni bal på högstadiet? Vad härligt!
För det andra: Sjöng Martin Stenmarck på er bal? Flådigt värre! på vår hade de anlitat ett lokalt band som hälften av baldeltagarna avskydde. Sådär häftigt...
För det tredje: Jag sydde också min egen balklänning. Dock till studentbalen på gymnasiet. Och min var svår. Mest för att jag valde ett halkigt och jävligt tyg som tog en evighet att sy i om man ville undvika "bubbliga" sömmar. Så jag satt där i mammas kök och sydde, sydde och sydde. Lite blod, en hel del svett och tårar i floder. Men så kom jag också till balen med kvällens snyggaste sömmar, till slut! :P
Vi hade också bal i nian. Jag hade en vinröd klänning med en sorts krinolin under, för att kjolen skulle bli vid. När jag tittar på bilderna undrar jag hur fan jag tänkte. Hade min gymnasieskola haft en studentbal hade jag varit snyggare.
Men balen i nian var grym. Jag hade inte tänkt att gå. Sedan insåg jag att jag minsann ville klä upp mig och bli sminkad och få en fin håruppsättning. Och det fick jag. Min bordskavaljer var tråkig, men vi dansade ändå första dansen. Resten av kvällen buggade jag med tjejkompisarna.
Någon Martin Stenmarck fick vi inte se. Men det var nog tur – jag hade nog svimmat. ;)
cmajalisa: 1. Jajamen! Men säger som Johanna, hade det varit i gymnasiet hade jag varit snyggare och tagit det mer seriöst :)
2. Visst serru! Vi hade någon tant som hade jobbat med massa artister så hon fixade alltid underhållningen, så den var alltid rätt bra.
3. Haha, du ser. Min klänning var inte det vackraste världen har skådat, men jag har den fortfarande kvar som minne.
Johanna: Precis, hur fan tänkte man? Min modell var sådär smickrande och inte helt perfekt sydd...
Jag sminkade och fixade håret själv, men det var många som gick till proffs och kom i tjusiga bilar. Själv kom jag springande i klackskor :P
Martin Stenmarck var bra. Kanske mest för att han drog upp en tjej på scenen som verkligen ääälskade honom och hon var dessutom inte så poppis. Jag tror fortfarande att hon och hennes självförtroende lever på hennes fem minuter i rampljuset med Martin ;)
Skicka en kommentar