Jag är rädd för spindlar, ormar, höga höjder, trappor och mörker. Spindlar och ormar för att de krälar så äckligt, höga höjder och trappor för att jag kan ramla och dö och mörker för att jag har absolut noll mörkerseende.
Men ännu mer rädd är jag för berg- och dalbanor. Alla älskar Gröna Lund, Liseberg och Tivoli. Själv får jag svettningar och dödsångest. Åka berg- och dalbana verkar ungefär lika kul som att hoppa bungyjump utan lina.
Men allra mest rädd är jag för döden. Inte så mycket att dö själv, men att alla andra ska dö. Och att jag ska bli ensam kvar. Att mormor och farmor ska dö innan de får barnbarnsbarn, att mina föräldrar inte ska finnas en dag, att mina småsyskon ska dö innan de blir gamla och rynkiga. Att B ska dö, försvinna och inte längre finnas i mitt liv. Den tanken skrämmer mig så mycket att jag inte ens vågar tänka den. (Och jag slutade på riktigt att andas när jag skrev det här...)
Men ännu mer rädd är jag för berg- och dalbanor. Alla älskar Gröna Lund, Liseberg och Tivoli. Själv får jag svettningar och dödsångest. Åka berg- och dalbana verkar ungefär lika kul som att hoppa bungyjump utan lina.
Men allra mest rädd är jag för döden. Inte så mycket att dö själv, men att alla andra ska dö. Och att jag ska bli ensam kvar. Att mormor och farmor ska dö innan de får barnbarnsbarn, att mina föräldrar inte ska finnas en dag, att mina småsyskon ska dö innan de blir gamla och rynkiga. Att B ska dö, försvinna och inte längre finnas i mitt liv. Den tanken skrämmer mig så mycket att jag inte ens vågar tänka den. (Och jag slutade på riktigt att andas när jag skrev det här...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar