torsdag 24 mars 2011

Årets bild en gång till

Apropå detta.

Artiklar om årets bild.

Och jag har nog ändrat mig lite. Jag har sett många hemska bilder under min utbildning. Bilder som jag aldrig hade orkat ta, vågat ta eller klarat av att ta. Bilder på döende människor, döda människor, människor som snart ska bli skjutna. Det är lite cyniskt att en pressfotograf tar en bild i stället för att "göra något", men om inte fotograferna orkade ta bilderna, hur skulle vi då någonsin få veta hur det egentligen är? Hur skulle vi veta hur krig, naturkatastrofer och tragedier egentligen ser ut?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Eller så kan du kolla hur det såg ut när bilden togs. Dom står som gamar över den stackars tjejen. En ser tom ut att sitta och flina. Fy f**...

http://www.friatider.se/har-platar-dn-arets-bild

Uselt av gammel/ful media att tilldela denna typ av verksamhet pris...

Johanna sa...

Anonym: Om du följer länkarna så är det ganska precis den bilden (på gamarna som du uttrycker det...) som inlägget handlar om.

Anonym sa...

Då har jag liten förståelse för din syn.
Motivera detta omoraliska handlande med att värdet av rapporteringen är så stort håller inte. Alla vet vad som händer ändå, det räcker att skriva.
Journalister / fotografer som dessa är endast parasiter och har ingen moral.

Hur vore det om någon av PK tidningarna slängde upp denna bilden på 1,a sidan, hur tror du folk hade reagerat då? Vad hade läsarna tyckt om det utdelade priset?
Har ingen aning om vem du är, kom in på din blogg då jag sökte kommentarsmöjlighet till bilden vilket som vanligt inte fanns. Då hade det förmodligen varit fullt av länkar till denna bild i kommentarerna...

Johanna sa...

Anonym: Jag är journalist, så vill du förfasa dig över gamar så har du kommit fel :)

Men jag förstår din tanke, det var min första reaktion också. Men om du vänder på det, vad är egentligen problemet med att bildjournalister samarbetar och tar samma bild i katastrofsituationer? Förtjänar inte Fabiennes öde att bli känt för fler än bara DN:s läsare?

Nej, det räcker inte att skriva. Bilder beskriver lidandet på ett verkligare, men också hemskare sätt. Det blir svårt att värja sig, att titta bort. Du har säkert själv tittat på mängder av katastrofbilder från Egypten, Libyen och Japan t. ex. Tror du inte att en tidning utan bilder (eller ännu värre, bilder som inte berättar verkligheten, utan förskönar den) skulle vara ganska tråkig?

Jag tror inte att någon av de svenska medierna har några som helst problem med att publicera Nathan Webers bild. Alla på redaktionerna vet att det är så det kan gå till och det finns ingen anledning att mörka det för läsarna.

Tobbe sa...

Mest till anonym: Jag kan förstå att ryggmärgsreflexen är att tycka att det är hemskt. Men jag tycker att alla som tänker ett steg längre borde inse att det inte är bildjournalisterna som är de hemska i sammanhanget.

Det hemska i sammanhanget är att det ligger en död flicka på marken. Dödad av myndighetspersoner (i detta fall poliser). Det är inte bildjournalisternas fel.

Att journalister får verka fritt och berätta vad som verkligen händer är en av de viktigaste hörnstenarna i en demokrati. Och i ett demokratiskt samhälle får inte poliser döda flickor och komma undan med det. Därför är det bra att västerländska journalister berättar om den här tragiska händelsen. Och hellre flera journalister än bara en - då sprids budskapet snabbare.

Att förfasa sig över journalisters arbetssituation och kalla dem för gamar är i mina ögon indirekt att ställa sig på samma sida som poliserna som dödade Fabienne och plundrade hennes hem.