Jag har inte varit i min älskade stad sedan i julas. Det är två månader sedan. Helt sjukt.
För jag har längtat. De senaste veckorna har varit jobbiga. Sundsvall har blivit för litet, för trångt, för urtvättat och tråkigt.
Jag har svårt att koncentrera mig, stör mig på att inget händer. Är trött på att leta nyheter i en stad som står still.
Senast jag var i Göteborg bytte jag tåg i Stockholm. När jag kom ut på perrongen var det fullt av människor. Myllrande som i en myrstack. De flesta människor blev nog irriterade. Ville inte armbåga sig fram, ville inte bli knuffade. Orkade inte släpa väskan i sicksack mellan hundratals ben. Blev svettiga, fick kanske lite snabbare andetag.
Men inte jag. Jag njöt, ville stå i folkmassan länge. Ville känna stressen, strömmen, pulsen.
Jag vill bli knuffad och armbåga mig fram. Jag vill höra ljudet av snorkig dialekt och tunnelbanedörrar som slår igen. Jag vill springa upp och ner för rulltrappor på vänsterkanten. Jag älskar Stockholm. I morgon kommer jag hem.
3 kommentarer:
Stek
Haha, när jag kom hem till Sthlm efter en tid i Jkpg så förvånades jag över alla människor, hetsen, ljudnivån... Det första jag fick höra när jag ner till tunnelbanan var att det var stopp i Gamla stan för den gröna linjen i riktning mot Hässelby Strand. Stockholm i mitt hjärta! :)
Anonym: Du kan vara stek <3
Matilda: Ja, jag blir tokig på Stockholm när jag är här, men så fort jag åker från Stockholm längtar jag tillbaka. Stockholm och jag - som ett gift gammalt par :)
Skicka en kommentar