Att vara modig är att göra det man inte vågar

Övning ger färdighet tänkte jag och började räkna på hur många gånger jag börjat på nya ställen. Dagis, skola, jobb, praktikplatser.

Jag kom fram till att jag under mina snart 24 år på jorden har jag börjat på nya platser och bytt miljö nästan 20 gånger. Sju gånger har jag börjat i nya skolklasser och jag har haft ungefär nio jobb.

Jag har bott i Norge och flyttat alldeles själv till Sundsvall.

Som liten spelade jag mycket teater och i min fantastiska rolltolkning av Prussiluskan (ni vet tanten i Pippi Långstrump) visade jag trosorna för hela skolan. Plus alla föräldrar på föräldraföreställningen. Visserligen var det med i manus och jag hade gröna mamelucker i glansigt tyg istället för mina egna små blommiga trosor, men ändå. Att jag vågade.

Jag har rest med familj och vänner, bott i en fransk familj. Sett nya platser och provat nya maträtter.

Som nioåring stapplade jag fram i högklackat i tidigare nämnda teaterföreställning. Det var vingligt, det gjorde ont, men det gick bra.

Och ändå är jag nervös för att snubbla på mattan på Mitt i.

Alltså, jag har gjort så många saker som jag trodde att jag aldrig skulle våga. Som jag innerst inne inte trodde att jag skulle klara av. Gång på gång har jag bevisat för mig själv att jag kan så mycket mer än jag tror.

Man skulle kunna tycka att jag har lärt mig av de erfarenheterna. Det har jag inte.

Jag är helt enkelt supernervös för praktiken.

I morgon börjar det.