Jag går igenom en affär med billigt krafs i Amsterdam. Och hör min och finaste killens låt. Åh, den saknaden! Den känslan av att vara ensammast på jorden. Så jag gjorde vad vilken tjej som helst hade gjort i min situation. Åkte hem och svepte en Ben and Jerry's på rekordtid.
För övrigt: Sjuk ovärt att lyxa till det i sin ensamhet med färsk pasta och fetaost samtidigt som man är dödens förkyld. Fetaosten smakade svagt av saltvatten. Det var all smak jag kände.
Vår låt: Jason Mraz & Colbie Caillat – Lucky.
4 kommentarer:
Men gud, jag lyssnade på låten och mina ögon tårades och usch och nej, nu glömmer vi känslor och går och lägger oss! :)
(Jag förstår att ni gillar låten. Himla fin text.)
Hoppas du frisknar på dig snart – och får träffa mannen din! Och du, om bara en knapp månad ses vi i London, tjohooo!
Nej, en dryg månad är det ju. Drygt.
Men du är inte ensammast på jorden. Långt ifrån! Låten var verkligen jättefin. Du får försöka tänka på vilken tur ni har som har varandra istället, nästa gång du hör den. <3
Johanna: Jag vet. Det är värsta sötsliskiga klyschkärlekslåten, men jag blir så himla glad och kär av den! Ja, det ska bli så himla kul att ses i London! Idag är det en månad och en dag tills vi åker :)
Lina: Och om jag är glad sen! Och ja, oftast saknar jag bara på ett bra sätt, men du vet hur det är ibland, när saknaden kommer som ett slag i magen och man bara "men vad gör jag här egentligen?" Och nu kommer han hit om bara en vecka, den lyckan!
Skicka en kommentar