När alla redan läst den, flera gånger om. När alla sett filmen, flera gånger om. Då tar jag paus från kurslitteraturen och plockar fram den. Boken. Låt den rätte komma in.
Jag har fortfarande inte lagt undan den. Så. Jävla. Bra.
Och jag kan inte låta bli att bli barnsligt förtjust över att den utspelar sig i min hometown. I min lilla skitiga förort. Jag ser betongen framför mig, Vällingbyhallens slitna skylt, hör tunnelbanan i bakgrunden och förundras över att Tranebergsbron var för svag redan på 60-talet. Det är den ju för sjuttsingen nu också?
Nu ska jag bara övertala den finaste att se filmen med mig.
3 kommentarer:
Hehehe. Det var ju flera år sen boken kom ut på hyllorna... men jag avundas dig som nyligen haft äventyret att läsa den. En riktigt god och läskig karamell! Jag har höga förhoppningar på filmen. Tjooooo och kram.
bäver är thomas :P eller mitt smeknamn på honom! :) hah
katen: Haha jag vet ju det, seg som tusingen är jag! Och riktigt bra var den. Nu ska jag bara försöka bli lite modig och våga se filmen :)
sabina: Haha jag anade så. Var han glad igår eller? (Nu ska jag ringa och väcka bakisbjörnen.. :P)
Skicka en kommentar