Jag kan bli avundsjuk på folk som tror på Gud, Allah, Buddah eller vem det nu må vara. Det verkar så tryggt att ha någon som alltid vakar över en. Någon som har makten, som ser till att världen snurrar vad som än händer. Jag har aldrig trott på Gud. Jag är inte konfirmerad, men döptes när jag var ett halvår gammal. Pappa vägrade kyrka, så det blev utomhus.
Jag är fortfarande medlem i svenska kyrkan. Mest för att jag vill vara säker på att få en hederlig begravning. Så att jag har Gud med mig i sista ronden i alla fall. För säkerhets skull...
Jag är fortfarande medlem i svenska kyrkan. Mest för att jag vill vara säker på att få en hederlig begravning. Så att jag har Gud med mig i sista ronden i alla fall. För säkerhets skull...
Så länge tror jag på kärlek, kramar och karma.
4 kommentarer:
Jag kan också bli avundsjuk på sådana, för jag tänker också att oj, vad skönt att ha någon som alltid tror på en och som man kan luta sig tillbaka mot och be om hjälp från.
Kärlek, kramar och karma – bra skit.
Johanna: Eller hur! Det måste vara skönt. Ja, jag hoppas och tror kärlek, kramar och karma ger ett bra liv.
Kärlek, kramar och karma var nog bland det bästa jag hört på länge!
Majanen: Tack!
Skicka en kommentar