Jävlar. Jag inser att mitt förra inlägg kan ses som att jag är en arrogant bitch som lever i min lilla norrländska bubbla och att det enda jag längtar hem till är gymmet.
Så är det förstås inte. Jag saknar och längtar efter er alla.
Jag längtar efter farmor, som när jag ringer henne på 80-årsdagen berättar om alla tårtor hon fått och erbjuder sig att packa ner en bit i en kartong och skicka upp.
Jag längtar efter alla vänner, alla som känner mig utan och innan och ändå är mina vänner. Förlåt för att jag ringer för sällan och inte hinner prata så länge som jag skulle vilja när ni ringer. Jag älskar er och jag har så mycket att berätta att jag inte vet var jag ska börja. Ni ska få flyttkort snart och jag hoppas att ni vill komma och hälsa på snart.
Puss mina bebisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar